Stormar

För nästan exakt tio år sedan drog Gudrun fram över Västsverige och orsakade stora skador på skog och byggnader. Den förödelsen som mötte oss i skogen efteråt är svår att beskriva. Tusentals träd huller om buller och en skog som man inte längre kände igen sig i. Efterarbetet där Älsklingen och jag gick med motorsåg och kvistade och kapade medan pappa lastade skogskärran full, där vi vissa dagar knappt förflyttade oss fem meter framåt, är svårt att glömma. På något sätt är det så jag förväntar mig att det ska se ut efter en storm. Gör det inte det så känns det inte som att det har stormat "på riktigt".

Tur att stallet klarade sig!

Ungefär såhär såg stora delar av skogen ut. 

Stadiga 100-åriga ekar fick ge sig för Gudrun

Friska furor knäcktes

Vi stack ut nästan direkt och började jobba i skogen

Här börjar min motorsågskarriär!
Pappa beordrade mig att köra till Handins och köpa ett par sågbyxor och skyddsstövlar. Det var där och då jag började köra motorsåg. Kanske inte det bästa stället att börja sin motorsågskarriär på, bland stammar som satt i spänn. Men hjärnan fick vara med och man fick använda den ordentligt för att ta sig igenom all skog utan att skada sig.

Många skogsägare såg sina livsverk gå till spillo. All den tid de lagt på att plantera, röja och gallra var förgäves och den skog de skulle avverka i lugn och ro om några år låg jämnad med marken. Det gick inte att få tag i skogsmaskiner till att köra ut virke, alla var upptagna med att röja någon annans skog. Jag kan förstå att känslan av hopplöshet var stor för de som förlorat flera hundra hektar skog. I vilken ände börjar man? Tragiskt nog var det några som faktiskt tog sina liv pga skadorna efter Gudruns framfart.

Jag vet inte hur många hektar utav min skog som låg ner, men kanske 10-15 hektar. Det var ju en stor del av den skog vi hade. Istället för att sitta hemma och sörja över de ekonomiska och matriella skador som uppstått tog vi tag i saken och efter ett intensivt arbete hela våren hade vi lyckats städa upp det mesta innan vissa ens hade börjat. Det var nog ett bra sätt att bearbeta förlusten. Och pappa hade ju erfarenhet av de berömda stormarna 1969 som också tog med sig mycket skog.

För mig personligen har jag aldrig sörjt pengarna, att jag skulle ha kunnat avverka skog i en bra takt och investera pengarna i nya plantor och andra förbättringar av gården. Å andra sidan har jag aldrig haft min skog som levebröd heller och då blir det ju pengar som man ändå aldrig har haft "på riktigt". Det som jag dock tycker är riktigt tråkigt är att allt skogsarbete sedan jag köpte gården har bestått av stormröjning och plantering. Det hade varit kul att någon gång på fälla lite träd själv också.

Det tog flera år innan man kunde röra sig i skogarna igen som vanligt och idag har vi åter fina härliga skogsvägar runt omkring här. Kanske har de blivit ännu bättre tack vare att skogsägarna var tvungna att förbättra sina skogsvägar för att kunna få ut virket. Så inget ont som inte har något gott med sig.

I natt har det återigen stormat. Egon hette han den här gången. Vid halv nio igår kväll gick strömmen, precis när jag var på väg in i duschen. Ingen ficklampa i närheten (såklart) så jag fick treva mig ner i köket och leta upp en tändare så att vi kunde tända lite ljus. Strömmen kom dock tillbaka efter ca en halvtimme, så det var lugnt. Otroligt mycket bra jobb har lagts på vårt elnät här ute på landet. Efter Gudrun var strömmen borta i flera dagar.

Men det blåste ordentligt igår. Stundtals vibrerade det i sängen och jag undrade ifall de nya takpannorna skulle ligga kvar och hur många träd som skulle jämnas med marken. Helt klart den värsta stormen sedan Gudrun! Det var spännande att gå upp idag och beskåda den förväntade förödelsen.

Förvånande nog var det ingen förödelse alls. Inte ett träd som ligger någonstans runt huset och alla takpannor på plats. Det enda som hänt var att två dörrar på uthusen blåst upp. Det blåser fortfarande en hel del, men det känns ändå ganska lugnt. Det värsta är nog fönstren på huset som ser förjävliga ut:). Jaja, om jag väntar lite till så kommer det väl regn och rengör dem...  

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.