Bloggtankar (i brist på löpträning)

Inspirationen att skriva just nu är inte så stor och det märker säkert ni läsare av också? Nu var det en vecka jag skrev senast. Även om jag tycker det är viktigt att skriva i både med och motgång så är lusten att skriva mycket större när löpningen går bra vilket väl är naturligt. Bloggen är heller inte den träningsdagbok den var från början där jag skrev om nästan varje pass och då är det inte lika "lätt" att ofta producera krönikor/kåserier/tankar/funderingar i inlägg.

Jag har börjat funderat lite på hur länge jag ska fortsätta skriva! Efter mer än sex år är det inte bara att sluta utan en process som får ta sin tid. Jag går ibland av olika anledningar tillbaka och läser gamla inlägg och tycker ofta att de är riktigt bra skrivna med bra formuleringar om jag får säga det själv och det får jag ju. Ofta klart bättre än jag skriver nu och kanske är det så att min blogg "peakade" redan för ett par år sedan?

Jag har "levt löpning" under en ganska lång period nu - flera år. Med "levt löpning" menar jag att jag tränat ambitiöst, haft tidsmål som tidvis varit tuffa och lagt mycket fokus och mental kraft på löpträningen, skrivit den här bloggen och fört träningsdagbokdet samtidigt som det varit fullt upp på många andra håll i mitt liv också och kanske börjar jag faktiskt tröttna lite på att blogga, prenumerera på löpartidningar, läsa om löpning i samtliga mina sociala medier trots att jag faktiskt gillar det och gillar personerna jag följer i dessa kanaler. Missförstå mig inte nu, jag älskar fortfarande löpning även om jag haft en liten svacka ett tag nu men kanske är det som Tove Langseth så bra uttryckte det när hon beslutade sig för att sluta blogga förut; "Att hon ville ha löpningen för sig själv ett tag". Lite så känner jag just nu faktiskt!

Jag läser just nu Björn Ferrys bok "Ferry Tales" där han skriver: "Jag vill inte fastna i att ägna flera timmar om dagen åt att växla mellan Twitter, Facebook och kvällstidningarna" (min kommentar: det sista gäller inte mig, har inte köpt en kvällstidning på säkert 15 år...). "Jag har något Lutherskt krav inpräntat i mig, det jag läser ska ge mig något, inte bara nöje för stunden, nåt mer, kan inte precisera vad riktigt men jag mår ofta lite sämre när jag kastat bort två timmar av livet på förströelse".

Jag håller inte helt med Björn Ferry här, jag tycker trots allt att förströelse behövs, t ex som avkoppling men de här raderna slog ändå an något hos mig.

Jag har mitt första maraton utomlands framför mig i höst, något jag ser fram emot och jag har tänkt att skildra den resan på bloggen och jag har förhoppningsvis också en löparsäsong innan dess även om den just nu är lite suddig i konturerna då tävlingslusten inte riktigt infunnit sig och min evighetssega förkylning ännu håller sig i sitt grepp.

Många bloggar jag en gång läste har tyvärr gått in i glömskan och försvunnit. Det finns en mängd andra men tyvärr inte så många av de slags träningsbloggar jag helst läser. Av och med bloggare som vill något mera med sin löpning. Satsa lite mera. Har både en ambition och en plan på vägen dit och skriver om det. Alla dessa hälsobloggar som nu vuxit fram tycker jag är ointressanta; smoothies, chiafrön, kvarg och matchade outfits har säkert en publik men vad som är hälsa är så otroligt individuellt beroende på livssituation, jobb och en massa annat och för mig ter sig dessa hälsobloggar som ointressanta och ängsliga även om jag också gillar snygga träningskläder.

Ja, det var en parentes. Hela inlägget kanske var en parentes men jag kände ett behov av att formulera dessa tankar i brist på löpträning som det är just nu. Förkylningen är i alla fall så pass bra att jag ikväll ska ut och lågpulsjogga en sväng! Och ni behöver inte oroa er, någon omedelbar nedläggning av 4:30-fart genom tilvaron är inte aktuell. Som jag skrivit så många gånger tidigare har den här bloggen gett mig så otroligt mycket mer än jag någonsin kunde föreställa när jag började skriva och att bara sluta skriva helt plötsligt varken vill eller kan jag. Trevlig helg på er fina läsare!


Imorgon blir det innebandy i Örebro, sonens (med nr 14 på tröjan) lag Nykvarns IF P01 spelar sista cupen för året!

7 kommentarer till inlägget

1967 • www.sapiens.se
#1
10 april 2015 - 20:54
Jag vet vad du menar och man blir som mätt på det. Jag hade ju en sorts mikroblogg redan 2003 och framåt innan jag övergick till ett mer regelrätt bloggformat för sju år sen. Min största inspiration till att skriva är alltid störst på morgonen och nu när det inte riktigt funkar så går jag också på lågvarv. Kommer det något från den här pennan är det bara när inspirationen finns! Annars får det vara.
1975 • Gånghester
#2
10 april 2015 - 21:04
Förstår precis hur du känner. Jag slutade ju med bloggen för ett tag sen, läser numera även färre löparbloggar men jag följer din =) Läser nästan aldrig löpartidningar osv...
Men löpningen och träningen har inte blivit lidande av det som tur är. Känns skönt att inte behöva uppdatera bloggen hela tiden men å andra sidan är det kul att ha en "dagbok" att se tillbaka på. Var även kul med alla följare och kommentarer.
Kändes som att det gick rundgång i bloggen efter ett par år så då var det dags att sluta.
Kör på med din fram till NY så får du se hur du känner då.
Trevlig helg!
1971 • Nykvarn
#3
12 april 2015 - 11:00
Precis, Mackan, lite mättnadskänsla, i alla fall för tillfället! Att låta bloggen självdö genom att färre inlägg känns ju inte så roligt men inte heller att bara plötsligt sluta skriva.

Jo, lite rundgång och brist på ämnen att skriva om Olov, det mesta är redan avhandlat. Sedan går det såklart att skriva utan att ha så stora ambitioner men det blir sällan så kul att läsa. Jag kommer köra på ett tag till, med vilken frekvens på inläggen får vi se! Trevlig söndag! :)
1968 • Löddeköpinge
#4
13 april 2015 - 11:00
Kanske är det också så att vi just nu är inne på toppen på den sk "löparboomen" och vi matas med löpning under hela dygnet på ett helt annat sätt än för bara 5 år sedan. Varenda jäkel ;-) springer ju nu för tiden och var man än vänder näsan så ser man en löpare eller en affisch med reklam för några nya fantastiska tights. Det finns 200 miljoner bloggar, löparsiter och dessutom ett antal tidskrifter. Det snackas löpning på jobbet och bland vänner.

För mig som produkt av just den här boomen är det ju ganska trevligt att kunna välja och vraka lite bland allt som skrivs, även om tom jag känner att jag behöver börja värja mig lite från löpning ibland.

Förstår verkligen mättnadskänslan hos er som har hängt i länge och långt före den här boomen. Det är löpning hela dan, vare sig man vill eller inte, och sen ska man också sätta sig ner och försöka skriva något som inte skrivits redan av någon annan. Tufft läge, när man kanske hellre skulle vilja göra något som inte alls har med löpning att göra!
1971 • Nykvarn
#5
15 april 2015 - 10:04
Spot on HF! Löpning i t ex sociala medier har fullkomligt exploderat de två senaste åren. Varenda tidskrift/internetsida lägger ut resultat från lopp och artiklar om träning på Facebook och Twitter. David Nilssons maratontid i Rotterdam nyligen har jag nog kunnat läsa om i 10+artiklar på nätet senaste veckan! Jag har ju heller inte sprungit i årtionden även om det blivit några år nu men känner lite att jag redan läst allt åtminstone en gång tidigare :)
1968 • Löddeköpinge
#6
15 april 2015 - 10:38
Helt off topic.
Noterar att innebandykillarna använder glasögon! Bra! I mitt förra liv var jag en ganska så rejält lönnfet innebandygubbe/ledare och var med om en otäck ögonskada vid ett tillfälle. Det var bland det jävligaste jag har varit med om. Hoppas de fortsätter använda dem.

Dessutom spelade jag tidigare motionsinnebandy varje söndag. Där var det en gubbe med som hade ett porslinsöga, medfött, (ja alltså han föddes inte med porslinsögat utan föddes med bara ett fungenade öga). Han körde glatt varje söndag utan glasögon som skydd för sitt enda fungerande öga.....
Hur är man funtad då?
1971 • Nykvarn
#7
15 april 2015 - 13:33
:) Ja de använder glasögon, jag har för mig att det är obligatorisk upp till en viss ålder vilket jag tycker är bra! Även om domarna är hårda och agerar mot hög klubba är det ändå lätt att olyckan är framme. Min grabb fyller 14 i höst och nu är det inte längre obligatoriskt och vissa lag de möter i serie har det inte men vi har tillsammans i föreningen, ledare och föräldrar bestämt att killarna ska fortsätta ha det.

ja, herregud, det låter riskabelt, jag spelade också tidigare "gubbinnebandy" - bland det farligaste man kan hålla på med, jag slutade efter att ha gjort mig illa rejält två gånger på kort tid :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.