Jag har aldrig tidigare tittat på klockan på lopp, utan alltid sprungit på känsla. Men får kanske revidera det där lite...
Wien maraton öppnade jag första milen på 40:50, vilket är PB för mig (inte fort jag vet, men jag är inte snabb heller). Sedan tog benen slut vid ca 30 km. Fram tills dess hade det varit kontrollerad ansträngning, som sedan övergick till ansträngning och sedan till att vara skitjobbigt.
Hasade mig över mållinjen som en leguan. Tid 3:05:51
Men det kommer fler maror!
Wien är i alla fall en helt underbar stad som jag varmt kan rekommendera! Massor av pampiga byggnader, hästdroskor, parker, caféer och flottig brat-kartoffel. What`s not to love?
Resesällskapet utgjordes av mamma, pappa och syster-yster då jag inte fick med mig någon annan löpare. Bra att alltid ha ett stand-by-reseteam :) På flygplatsen i Köpenhamn mötte jag superduktiga löparen Jimmy Jacobsson med broder. Alltid skoj att träffa dessa jogg-människor på riktigt!
Trött och besviken efter loppet. Mamma hade läst kartan fel så det blev en lång omväg tillbaka till hotellet, härligt.