Mot nya PB

Det var ju på det här loppet jag skulle springa riktigt bra, men så blev det inte...

I lördags var det 10 km lopp igen. 38.56 blev tiden på Trelleborgsloppet och det var inte en tid jag hade hoppats på. Det var ju på det här loppet jag skulle springa riktigt bra, men så blev det inte. Besvikelsen var stor precis efter, men jag hade inte mer att ge. Jag hade ingenting att skylla utan varje steg från 4 kilometer var rent slit. Fram till dess sprang jag precis enligt plan, t.o.m lite snabbare. Första kiolmetern gick på 3.44. Fyra sekunder snabbare än "planen" men det värsta var känslan. Trött? Inte redan väl.. Det var bara att inse faktum och försöka kämpa vidare. Andra kilometern passerade jag på 3.41. Helt okej och lite bättre känsla, men långt ifrån den önskvärda. Jag fortsatte kriga och kilometer tre och fyra låga på 3.46 resp. 3.50. Jag passerade 4 km på 15.01 och 11 sekunder före min plan. Det kan låta bra, men oj vad jag var trött. Jag ville bara ge upp, tankarna att avbryta blandades med tankarna av att veta hur dåligt de är att bryta och vetskapen hur illa jag mår och hur mycket jag retar mig efter. Jag tänkte att jag skulle springa till varvningen, det var en tvåvarvsbana så vid ca 5.4 km skulle jag passera starten. När kunde jag bryta.. Ja? Nej? Ja? Nej? Det blev Nej  för jag behövde inte ta någon större fundering eftersom BG (min tränare) stod vif 5 km markeringen. Han hade valt att stanna sitt lopp och vänta in mig och hjälpa mig in i mål. Det var precis som att han visste hur jag kände. Han fick ingen rolig, glad och taggad tjej att hjälp mot mål. "Jag är helt slut", "Jag vill inte gå i mål med den här tiden", "Jag stannar".. Såna kommentarer kom titt som tätt under de sista 5 kilometerna. BG:s pepp och Björns rop strax efter 6 km gjorde att jag lyckades komma i mål och jag fick faktiskt en tid under 39 minuter och två viktiga poäng till Skånes Grand Prix. Att springa in på 38.56 är inge dålig tid med tanke på att jag innan denna säsong aldrig varit under 39 minuter men har man höga ambitoner och vill prestera så är det bara skit att få en sån tid. Pappa gjorde inte heller den tiden han önskade men jag tycker han är grym som springer in på 45.14!

Nu är det bara att komma igen och ladda om mot nästa stora mål som är om 12 dagar! Oj vad tiden går.. BARA 12 dagar till Helsingborg Marathon.

Igår fortsatte jag uppladdningen inför det med ett längre pass på 135 minuter. Jag älskar verkligen att springa långt. Nu har jag en hög ambition på marathonet som gör att det kommer gå relativt snabbt och vara långt så det blir inget myspass direkt. Jag hoppas planen kan hålla där och jag hoppas att kroppen vill precis det huvudet vill.

Igår var det Extrem Run för första gången i Helsingborg i samband med HX festivalen. Björn sprang 10 kilometer som innehäll 60 hinder av alla slag. Det var helt underbart att vara där och heja på honom och han gjorde det verkligen bra. Riktigt stolt blev jag.

För er som undrar hur planeringen inför den 12 september ser ut så har jag en hyfsat tuff vecka nu med ett långpass, ett långt tröskelpass, ett vanligt intervallpass och några myspass.

Sista veckan är relativt lugnt, med bara ett tufft pass.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.