Sandsjöbacka trail marathon

I år var det revanch-år på Sandsjöbacka trail Marathon, då förra året blev en flopp med höftskada. Jag avbröt dock inte förra året, utan gick de sista 20 kilometrarna till mål. Tror tiden slutade på 7:48 eller något sånt.

Starten för 44K gick 07.30 ifrån Kungsbacka och den tysta januarimorgonen fylldes av trailsko-smatter på vägen. Adrenalin, längtan och förväntan låg i den iskalla luften och vissa sprang knäpptysta medan vissa tjattrade. Jag kände mig stark, pigg OCH fruktandsvärt kissenödig. Jävla skit. Höll mig första milen men sen blev det bara jobbigt, så jag hoppade in i skogen och snabbt ut igen. Tror inte att jag missade mer än något minut. 

Vid första och andra vätskedepån kändes kroppen fortfarande stark och pigg. Jag tyckte att 22 kilometer hade gått i rasande fart och blev nästan lite ledsen över att det bara var 22 kilometer kvar. Jag minns att det var här någonstans som min höft började göra riktigt jävla ont förra året. 

Det började kännas lite tungt sådär när det var 15-10 km kvar. Alla uppförsbackar, snön , minusgraderna och alla snorhala partier tog verkligen på krafterna. Jag trippade fram och spände mig nästan hela tiden i rädsla för att halka. Jag hade med mig min löparkompis Linda som jag sprugnit 4 andra lopp tillsammans med, vi peppar varandra och turas om att vara längst fram för att hålla farten igång. Det är skönt att kämpa tillsammans, även om det också är en enorm individuell kamp. 

Jag kom i mål på 5:48, och det är jag jättenöjd med. 

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.