Race Report Winterrun Göteborg 10 km 2017-01-21

Inte helt optimalt med en tävling igen bara en vecka efter Sandsjöbacka Trail 44km men vad gör man när man erbjuds en startplats till ett lopp man aldrig sprungit? Jo, man antar såklart utmaningen även om det gäller distansen 10 km, vilken jag har en hat/ kärlek för. Mest på grund den höga nivån av ansträngning från start till mål.
Loppet, Winterrun, är lite unikt. Starten är på kvällen, en lördag i januari vilket innebär att det är mörkt. Hur löser de detta? Eller måste deltagarna själva lysa upp vägen? Nej, detta fixar arrangörerna fantastiskt med 100-tals marschaller och flertalet eldar samt ett upplyst Liseberg. Liseberg undrar ni, är inte det stängt? Jo, det är stängt men öppnas upp för detta evenemang som har start och mål vid Stora Scen.
Med nummerlappen uthämtad och familjen lämnad inne på Liseberg valde jag att värma upp samt springa en bit av banan för att förstå hur tuff stigningen upp mot Helix och Lisebergstornet skulle bli. Denna stigningen skulle bestigas två gånger då banan är 5 km och skulle således springas två varv.

Precis några minuter innan start smög jag in i första startfållan och kände direkt igen några kanoner, så som Linus Hultegård (vann på 31:11). Starten gick och bara efter cirka 200 meter var det dags för den innan nämnda stigningen. Kände mig stark och efter vi nått toppen bakom Lisebergstornet var det en ordentlig nedförsbacke ner mot Universeum och vi fortsatte sedan ut på rakan längs med Mölndalsvägen. Hamnade snabbt ihop med en Örgryte-löpare och vi hängde ihop tills dess att vi sprang ut från Liseberg efter cirka 4 km. Innan dess hade vi hunnit korsa Mölndalsån två gånger samt varit inne en snabbis på Liseberg.



När jag passerade nämnda löpare gick jag upp på en femte plats enligt en av alla trevliga funktionärer. Började nu även skymta löparen framför mig och inne vid varvning vid Stora Scen var jag inte långt efter. Som en vägg dök nu stigningen upp igen och h-lvete vad pulsen steg när jag sprang upp för backen. Ner igen mot Universeum var jag precis bakom och vid 7 km var jag förbi (även detta en Örgryte-löpare). Nu på fjärde plats.





Sen var det solo-löpning de sista kilometerna stark påhejade av fru och barn. Väl inne på Liseberg sista gången var det bara att bita ihop och kräma ut det sista innan mållinjen, som korsades på tiden 33:41. Trött som bara den måste jag erkänna men var otroligt nöjd med placeringen och genomförandet med tanke på att jag inte kände mig helt återställd från förra helgens äventyr.


Måste nämna arrangemanget som jag tyckte var otroligt bra med en skön inramning. Banan var lite knixig mest på grund av alla skarpa svängar. Speciellt inne på Liseberg där det ibland kändes som jag åkte slalom och det var svårt att ta kurvorna med full fart då det var mycket grus på banan. Som nämnt innan var stora delar av banan upplyst av marschaller som gav en riktig cool känsla.
Nu får det vara slut på tävlandet för ett tag och tillbaka till grundträningen.

Over And Out
“Patriktherunner”
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.