Ultravasan 90 2017 – mot Ultravasan 2018

Ställde väckarklockan på 04.30 igår för att kunna vara med från start och följa Ultravasan. Satt klistrad hela morgonen vid telefonen för att inte missa några passertider och från klockan 08.00 kunde man även följa LIVE-sändningen genom Vasalopps-TV. 

Det blev ett sjukt spännande och intressant lopp där Elov Olsson tog täten direkt och ledning i Smågan med 10sek. På förhand såg jag Elov Olsson och amerikanen Patrick Reagan som favoriter i årets upplaga, men till spurtpriset i Mångsbodarna hade Andreas McConville tagit täten och en liten lucka på 16 sekunder. Var det möjligen en ”skräll” på gång? 

Andreas McConville höll sedan täten förbi Risberg och upp till bergspriset i Evertsberg men i den långa utförskörningen som kommer därefter så kommer Patrick Reagan ikapp och förbi. Samtidigt har Elov Olsson passerat Evertsberg, nu nere på 4:e plats och hela 2.40 efter täten. Patrick Reagan såg riktigt pigg ut i löpsteget och här trodde jag det var avgjort. 

Men i ultralöpning kan allt hända, och Elov Olsson är stark avslutare. I Hökberg med 19km kvar till mål passerar han som tvåa och nu med 1.43 upp till Patrick Reagan. I Eldris 10km senare så är han i ledning och med en lucka på 33 sekunder. En ledning han utökar in till målet i Mora, och han vinner Ultravasan 2017 med 1.12 tillgodo på Patrick Reagan. Trea i loppet blir finländaren Henri Ansio, 3.23 efter. 

Ledaren i Evertsberg, Andreas McConville, kommer i mål på 9:e plats – 1timma och 10minuter efter. Tiden rinner iväg snabbt om man tar slut i en Ultra. 

Genomförde själv Ultravasan ifjol, och med alldeles för dålig träning så blev det ett lidande sista 4milen. Efter loppet blev det en hel del problem med svullet knä och andra småskavanker titt som tätt. Ganska snabbt efter loppet ifjol var jag sugen att springa även i år, men i så fall med bättre förberedelser och med möjlighet att få en något behagligare resa och en klart bättre tid. 

Men så har det inte blivit, så fort jag försökt stegra träningen något så har jag fått bakslag och ganska tidigt under våren släppte jag Ultravasan 2017 ur tankarna. 

Men efter att ha följt loppet igår så blev jag återigen sjukt inspirerad till att göra detta igen, och med ett års bra och smart träning så ska det kunna vara möjligt. 

Resan mot Ultravasan 2018 börjar nu. Följ med!


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.