Hjärnan säger go men lungorna säger no

De senaste dagarna har jag legat hemma däckad i luftrörskatarr, en hemsk och frustrerande sjukdom, speciellt i kombination med förkylningsastma. Jag blev sjuk förra veckan med lite feber och halsont och bestämde mig för att sjukskriva mig en dag och vila. En dag blev till hela helgen, och ytterligare tre dagar and counting. Har inte vart på jobbet på snart en vecka. Istället sitter jag instängd i min lägenhet och har sett igenom alltför många säsonger av olika serier och svurit över den här förbannade hostan som vägrar ge med sig. Lungorna är fulla med slem som är segt som klister, och sova är ett minne blott. Jag är helt utmattad av att bara få slumra korta stunder mellan hostattackerna och en så simpel uppgift som att gå ut med soporna gjorde mig så andfådd att jag var tvungen att sätta mig ner och andas i en kvart. Bilden av mig själv som långdistanslöpare är allvarligt tilltufsad.

Idag är första dagen då jag känner mig någorlunda frisk, men håller mig borta från jobbet för att inte smitta mina kollegor och orsaka ännu mer kaos i bemanningen mitt i vabruari. Men hostan sitter, så idag blir det jag som uppsöker närmsta apotek för att inhandla deras mest potenta slemlösande. Sedan ikväll har jag en romantisk middag inplanerad, men får se om det blir något med det. Jag drömmer mig ut i den fina solen och krispiga snön, och fantiserar om att återupprepa den härliga skogspromenaden jag tog förra veckan då jag tog bilderna i det här inlägget. Skulle väl få en astmaattack och dö om jag försökte. Jag är väl dömd att ruttna bort här inne med en rastlös själ och en röst som en gammal whiskeyhäxa samtidigt som jag kollar igenom varenda romantiskt drama jag kan hitta i desperata försök att gråta slemmet lite mer lättflytande. Over and out.

Spara

The post Hjärnan säger go men lungorna säger no appeared first on Emma Hällbacka.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.