@tommy.ultra.runner

Trans Scania 246 km


Trans Scania - tvärs över Skåne

Trans Scania är Sveriges längsta traillopp - 246 km tvärs över Skåne. Från Bjärred utanför Lund till Haväng på Österlen och sen tillbaka till målet i Lund. Deltagarantalet är maximerat till tjugo personer.

Ända från den stund för några år sedan då jag fick upp ögonen för ultralöpningen med allt vad det innebar har jag drömt om att få springa detta lopp och efter att fullföljt Trans Sweden förra året så kände jag att det ska nog gå att lyckas ta sig även tvärs över Skåne :)

När så anmälan för 2019 års upplaga öppnade 28 oktober 2018 så hängde jag på låset och lyckades få en plats av de 20! Det tog bara ca tio minuetr innan de 20 platserna var fyllda! Tyvärr visade det sig att bara jag och Sofia kom med, Annika hamnade utanför och kom på reservplats 3. Ledsamt till tusen, men vi kunde ju bara hoppas på att det skulle ordna sig...

Trans Scania 2019

Hur förbereder man sig bäst för att springa Sveriges längsta traillopp?

Vet inte; mina förberedelser var väl kanske inte de smartaste, men väl de roligaste!! Loppsommaren började 9 juni med High Coast Ultra (130 km). Därefter följde i tät följd: Granan Backyard Ultra (ca 80 km), Hunneberg Trailrun (45 km), Bokenäs Swimrun (ca 8 km), Vansbro Öppen Älv, Ultra-SM i Ljungskile (100 km), Lurs Backyard Ultra (ca 100 km), GAX 100 miles och Uddevalla Swimrun (ca 9 km). Omkring 640 km – bara på tävling. 

GAX 100 miles var för övrigt tre veckor innan Trans Scania. Men jag var inte bekymrad över det eftersom upplevelsen är det viktiga, inte att prestera en tid. 


Jag och K äntligen på väg mot sommarens största äventyr

Äntligen var det så dags att (återigen) ta sig ner mot Skåneland. Jag och K tog tåget till Lund på torsdagen, Annika & Sofia skulle komma ner lite senare samma dag. Vi sammanstrålade sen lagom till det pre-race dinner som skulle hållas på en restaurang alldeles intill målet vid hotell Lundia i centrala Lund. Jättekul att få träffa de allra flesta av de 20 deltagarna. Det blev information från tävlingsledningen och en go’middag.

Sen tillbaka till hotellet för de sista förberedelserna. Jag skulle köra osupportat, så det var extra noga att få med allt jag behövde, både i rygga och i dropbag:en.

Sömnen blev väl som alltid inför ett stort lopp inte den bästa, klockan var ställd på väckning 06:00 för att hinna göra de sista förberedelserna och försöka få i sig lite hotellfrukost innan samlingen vid Lunds central 06:55.


En lite kylslagen morgon... Team TV88 börjar bli redo för start!

Vid resecentrum mötte arrangörerna Magnus & Martin upp, och vi packade in oss och vår packning i ett par taxibilar som skulle ta oss till starten vid Långa Bryggan i Bjärred.

Väl på plats vid Långa Bryggan så mötte vi upp Annika och alla andra deltagare som tagit sig dit själva. Vi fick våra GPS-trackers så anhöriga och andra kunde följa oss genom hela äventyret.

Jag hade ju som sagt på förhand bestämt att jag nog faktiskt ville köra osupportat. Varför? Vet inte, egentligen - men det kändes lite häftigt att få klara sig på egen hand. Inte för att jag behövde bevisa något för någon, då jag och  Lisa ju sommaren 2018 körde Trans Sweden 545 km utan support.

Men så fick det bli! Så ryggsäcken vägde ungefär 6,5 kg inkl. vatten & blåbärssoppa. Dessutom hade jag ett UD Racebelt på magen, där jag kunde förvara mobil & powerbank.

Det fina i kråksången var ju ändå det faktum att det fanns en plan B. Skulle det gå åt skogen så fanns ju Mats där med husbilen och jag skulle kunna få all hjälp jag ville och mer därtill <3


Den obligatoriska gruppbilden. Foto: Trans Scania


Det börjar närma sig start... Är jag redo för 246 km tvärs över Skåne? Det känns så!!

När klockan började närma sig start, 08:00, var det dags att traska ut på ”Långa Bryggan” där starten skulle äga rum. Dags för det obligatoriska gruppfotot! 


Starten har gått! Nu är vi äntligen igång!

Nedräkningen startade, och prick 08:00 satte vi oss i rörelse på bryggan in mot land. Den långa resan mot Haväng på Österlen har börjat. Så grymt spännande att efter så lång väntan äntligen få inleda något av det häftigaste ultrasverige har att erbjuda!


Strax efter start är vi ändå hyfsat samlade

De första milen mot Österlen springer vi mestadels på asfalt & grusvägar, första delmålet är Skrylle, ett motionsområde strax utanför Lund.


Vi börjar närma oss Lund. Foto: Anna Gisselsson

Allt känns bra så här långt men vi har ju bara sprungit ca 2 mil. Klockan är strax efter 10 på fredagsförmiddagen.

När vi närmar oss ytterkanterna av Lund fångar en Lonesome Runners-medlem, Anna, oss på bild. Team TV88 ser ju som vanligt glada ut  :)


Vi börjar närma oss Skrylle

Vi fortsätter ta oss genom yttrkanterna av Lund på vår väg mot delmålet Skrylle,  vi kör vidare i vårt tempo - det går inte jättefort men inte särskilt sakta heller. Framförallt har vi riktigt kul och skrattar i princip hela tiden åt smått som stort! Glädjen i att få genomföra ett lopp av den här karaktären tillsammans är så värdefull!

Så småningom närmar vi oss Skrylle. En liten tid har vi haft sällskap av Jonas och Eckhardt, men strax innan Skrylle så skiljs våra vägar då vi märker att vi nog sprungit fel och missat vika av. Vi får köra lite obanat en stund innan vi kommer på rätt spår igen och då har Jonas och Eckhardt hunnit före oss.

Väl framme i Skrylle väntar Mats med husbilen så tjejerna kan få sin support. Jag har det jag behöver i ryggan och reder mig själv :)


Studie av fallen gigant :)

Stoppet i Skrylle blir inte så långt. Jag passar dessutom på att fylla vatten i alla flaskor. Sen tassar vi vidare.


Synd vi inte kunde sno en dressin och ta oss framåt med :)


Up we go :)

Från Skrylle blir löpningen enklare då vi bara behöver följa Skåneledens orange:a markeringar. Jag har dock rutten i klockan och även i mobilen som fallback. Dessutom har vi förstås papperskartorna som backup ;)

Dagen var varm och svettig, så det gick åt ganska mycket vatten - bra att jag var välförsedd med vätska!


Glassen var perfekt i värmen

Kilometer läggs till kilometer. Klockan börjar bli eftermiddag och strax före 15 med drygt fem mil avverkade når vi Romeleåsens golfklubb. Tjejerna har tidigare fått glass av Mats så jag passar på att stanna till vid golfkiosken och köpa den största strut de har. Såå gott!! 


Underskönt landskap

Efter ca 8 timmar och drygt 6 mil så når vi Blentarp. Där smiter jag in i en affär och köper kall & go drickyoughurt samt mer bubbelvatten. Vid kyrkan står Mats med husbilen och väntar på tjejerna och där går att fylla på vatten, skönt att vara "fulltankad" igen. Nästa delmål blir dropbag:en vid Sövde, där kan jag omfördela lite energi och fylla på med mer bubbel och blåbärssoppa.


Platsen i skogen där våra dropbag:s finns prydligt utlagda

Klockan är ungefär halv sex när vi når Sövde. Tjejerna tassar på medan jag grejar med min dropbag. Jag springer ifatt dem när jag är klar. 

Hittills har allt gått bra, än så länge inga problem med energi eller motivation. Vi har som alltid väldigt kul där vi springer och pratar om allt mellan himmel och jord.


Hm. Vi ska väl inte springa hemåt? :)

Vi fortsätter vår färd. Siktet är inställt på Snogeholmssjöarna där vi ska ansluta till den del av Skåneleden som vi sprang GAX 100 miles på för ett par veckor sen. Skönt att komma ut på "välbekant" stig där vi känner igen oss lite bättre. Nästa delmål blir Magleberg, som ju är GAX första kontroll. 

Men först ska vi passera Eriksdal. Där finns vatten, så jag fyller upp alla flaskor på nytt. Mats står nedanför backen så tjejerna kan få fylla på också innan vi ska ta oss uppför den drygt 2 km långa uppförsbacken mot riksväg 11.


Lång och tämkligen seg gåbacke där det bara är att mata steg för steg

Det tar en stund att ta sig uppför, men vi kämpar på. När vi når Magleberg är det förstås tomt här, till skillnad från GAX då det är liv och rörelse runt platsen för depån. Vi har nu varit igång i nästan 13 timmar och nått drygt 9 mil. Nästa anhalt blir Lövestad, vi ser fram emot att få besöka Karlssons Hörna som vi hört så mycket gott om :)


Karlssons Hörna i Lövestad! Fantastiska människor <3

Vi når Lövestad strax före 21:30. Ingen av oss är sugen på pizza så vi avstår ätandet denna gången, men jag ber att få köpa ett par flaskor kallt bubbelvatten. Döm om min förvåning när de fantastiska ägarna vägrar ta betalt, de bjuder! Så fint gjort av dem! Besöker ni Lövestad, så måste ni passa på att besöka Karlssons Hörna! Underbara människor, vilket bemötande vi fick <3


En av måånga kohagar vi kom att passera under Trans Scania

Vi tassar på. Nästa delmål blir Brösarp, som är sista anhalten innan vi når Haväng. Mörkret börjar lägga sig, så det är dags att ta på sig pannlampan inför de tuffa partier som väntar.

Vi är dock fortfarande hyfsat pigga & glada! Jag har ganska länge haft lite ont i en tå på vänsterfoten, troligen en liten blåsa som klämmer, det hämmar lite i nedförslöpningen men det är bara att bita ihop :)

Annika har lite känningar i fot & vad, men det är samma där - inget som hindrar fortsatt springande. Sofia är den som just nu har minst känningar, även om hon har lite kämpigt med att få i sig tillräckligt med energi.


Så skönt att få borsta tänderna <3

Klockan är 23, vid en paus passar vi på att borsta tänder och göra oss än mer redo för natten! Det är ca 3-4 timmar kvar till Haväng, och vi vet sen tidigare att det inte är alldeles lättsprunget på flera partier - så vi tar oss lugnt och fint framåt, vi vill ju inte riskera några skador.


Ett av flera utmanande partier vid Verkeån

Vi tar oss stilla framåt. När klockan slår midnatt har vi efter 16 timmar kommit ca 11 mil, vilket inte är så tokigt - vi har ju trots allt gått en hel del. All rörelse framåt är bra rörelse!

Natten är varm och skön. Det utlovade regnet lyser som väl är med sin frånvaro, enligt prognosen ska det börja regna vid 4-tiden på morgonen, vi får väl se hur det blir med den saken.

Vi når Brösarp vid 2-tiden på morgonen, och har nu inte så jättelångt kvar till Haväng. Några regndroppar har fallit, men inte alls så det stör. Vi konstaterar att nu är vi ungefär halvvägs i loppet, men enas om att för oss är havet vid Haväng vårt "halvvägs" i loppet, det är ju trots allt vändpunkten i Trans Scania :)

På vägen ut mot Haväng så möter vi några av de löpare som redan varit nere i Haväng och vänt. Grymt bra sprunget!


Äntligen framme i Haväng. Sofia njuter av ett välförtjänt fotbad :)

Strax före kl. 03 på morgonen efter ca 127 kilometer så är vi så äntligen, till vår stora glädje, framme i Haväng! Vi har passerat tvärs över Skåne, och det har tagit oss 19 timmar.


En selfie med ett svart hav i bakgrunden ;)


Så skönt att vara halvvägs. En halv seger :)

Vi tassar ner till vattnet, Sofia tar ett fotbad medan jag och Annika nöjer oss med att doppa handen i vattnet. Vi passar på att njuta lite av stunden och att vi faktiskt grejat halva loppet nu. Nu ska vi bara oss tillbaka samma väg, det kommer att bli som en helt ny rutt när vi ska springa åt andra hållet...

Stoppet i Haväng blir av naturliga skäl lite längre, för fotvård med mera. Jag passar på att fylla upp med vatten vid vandrarhemmet.

Sedan sätter vi oss i rörelse igen. Ut över kohagarna mot första delmålet Brösarp. Ingen gryning kan ännu anas, och nu börjar det att regna. Först lite grann, sen ökar det i intensitet. På med regnjacka och kämpa vidare i vätan...

I Brösarp börjar vi möta löpare på väg ut mot Haväng. Grymma kämpar :)

Sakta börjar det ljusna, men än är det en stund kvar innan vi kan släcka pannlamporna. Regnet fortsätter att ösa ned, inte utan att man börjar längta efter fredagens värme. Support-Mats har kollat prognosen och den visar att regnet kommer att upphöra under förmiddagen, och det lovar att bli ordentligt varmt framåt dagen. Vi får väl se, tänker vi. Vi springer tyst vidare, med några enstaka stopp. Hela partiet från Brösarp tillbaka till Lövestad tar sin lilla tid, det är småkämpigt emellanåt. För egen del fungerar det ganska bra, även om tåjäkeln gnäller ibland i nerförsbackarna. Sofia är låg på energi men kämpar på. Annika är som alltid ruskigt stark men känner av både fot & vad.

Det är så skönt att vi har varandra och kan peppa i stort och smått. Ultrakärlek när den är som bäst <3

Äntligen minskar regnet och till slut upphör det helt. Vi börjar då närma oss Lövestad igen, undrar om Karlssons har öppet så här tidigt? Och mycket riktigt - det är öppet. Vi blir mottagna med öppna armar och får en god kopp livgivande varmt kaffe.


Den godaste mugg kaffe jag smakat på länge! Foto: Karlssons Hörna

Ni anar kanske hur gott den muggen kaffe smakade!! Vi har nu varit gång i 25 timmar, och börjar närma oss 100 sprungna miles.


Trötta men glada tjejer ägnar sig åt fotvård

Skönt med en lite längre paus i Lövestad, men strax är det dags att tassa vidare. Det är lång väg kvar!

Det börjar kännas i luften att det nog kan bli varmt under dagen? Vi får se hur det utvecklar sig. Med värme så blir det lite extra kämpigt att ta sig framåt. Sofias mage krånglar, och hon har svårt att få i sig och behålla energi - det gör att blir extra jobbigt för henne...


Muuu :)

Vi fortsätter vår färd. Den ena kohagen efter den andra passeras. Stigar och grusvägar avlöser varandra! Vi håller oss i god rörelse framåt.

Den långa jobbiga uppförsbacken vid Eriksdal är skön att få rulla nedför, även om tempot inte är jättehögt :)

Värmen har blivit tryckande! Vi fyller vatten, och fortsätter mot Snogeholmssjöarna. Dels ska vi lämna GAX-leden och dels väntar min dropbag i Sövde. Ska bli skönt att lasta av lite energi som jag inte är sugen på och att få fylla på med sånt jag längtat efter. Bl.a. mintstänger med lakrits! Mums!

Nånstans här visar det sig att klockjäkeln kraschat. Det tog en bra stund att få igång den igen, efter att ha startat om den och laddat ganska länge... Surt, men så är det ;)

Vi passerar Blentarp och når så småningom tillbaka till Romeleåsens golfklubb. Nu är Sofia jättelåg på energi, och är trött och lite modstulen. Hon vill att vi ska fortsätta utan henne, eftersom hon tycker att hon sinkar oss.

Det kommer förstås inte alls på fråga. Vi ska hänga ihop och kämpa tillsammans till slutet!! Vi försöker med alla medel att få i Sofia lite energi. Jag bär en mugg gröt med sylt på, och ser till att Sofia tar en tesked med jämna mellanrum :)

Det fungerar hyfsat bra, även om det är jättejobbigt för henne! Vi håller oss i god rörelse framåt, och kan småspringa ibland när det passar. Vi varvar gång och löpning för att få en bra rytm och så det inte blir alltför kämpigt för Sofia.


Vi traskar på <3

Det händer inte så mycket. Vi rör oss framåt, försöker få i Sofia energi, ibland går det bra - ibland mindre bra. Det är utan tvekan skitjobbigt när magen vägrar ta emot och/eller behålla energi... 


Kämpa, kämpa <3

Efter ca 36 timmar så passerar vi Romeleklint och börjar så sakteliga närma oss Skrylle. Det är dock en bra bit kvar. Det går inte jättefort nu, Sofia är inte bara låg på energi utan också ganska sömntrött. Det hänger förstås ihop...

Hur som helst så är Sofia som alltid, trots problemen, urstark och kämpar på. Hur det än är så är vi ändå allesammans vid gott mod, vi känner nu att vi nog kommer att klara detta! Vi har kanske 4 mil kvar nu, det kommer att ta flera timmar - men vad gör det? I mål ska vi ju :)


Kvällen är vacker

Det börjar bli skymning. Än är det inte dags att ta fram pannlamporna men snart så.


Härliga vyer

Nu blir det allt mörkare i takt med att vi närmar oss det sista "delmålet" Skrylle. Det börjar bli lite kyligt och just nu är det för ovanlighetens skull Sofia som börjar frysa lite. Så på med en jacka och fortsätta.

Det går sakta nu. Vi går hela tiden. Sofia är jättetrött och jättelåg, vi turas om att hålla henne i handen och dra henne framåt. Det är många och långa uppförsbackar innan vi är framme i Skrylle. Det kändes som att det aldrig tog slut, där vi gick & gick. Jag och Annika på varsin sida om Sofia, som mer eller mindre sov gåendes där vi ledde henne framåt.

Jag har faktiskt glömt vad klockan var när vi sent omsider nådde Skrylle? Det borde vara runt midnatt.

Stoppet i Skrylle blev inte jättelångt, Sofia la sig raklång på backen och sov i kanske fem minuter innan vi fortsatte. Även om det "bara" var drygt 15 kilometer kvar till målet så förstod vi att det skulle ta sin lilla tid. Springa var det inte tal om i det skick Sofia befann sig i just nu.

Vi tassade på. Annika tog täten och "banade väg", medan jag gick och höll en snudd på sovande Sofia i handen. Sannerligen inte lätt att ha magtrassel och vara supertrött samtidigt! Men vi kämpade på. Snart nådde vi fram till "sista grusvägen" dvs den låånga rakan in mot Lund. Annika som började frysa riktigt rejält powerwalk:ade före för att försöka hålla uppe värmen. Jag och Sofia traskade stilla på, vinden var ganska frisk där ute på det öppna fältet - men som väl var så frös inte jag nämnvärt tack vare ulltröja och armvärmare. 

Vid tvåtiden på morgonen började vi närma oss Lund och en stilla tanke om att det kanske ändå skulle gå att klara av loppet under 43 timmar började väckas? Även om vi bara gick de sista sex kilometrarna borde det kanske gå? Inte för att det egentligen var så jäkla viktigt, men ändå fanns tanken på SUB43 där.

Annika som frös så hon skakade blev själaglad när Mats mötte upp med husbilen, och ett snabbt ombyte senare så var vi igång igen. Sofia började vakna till liv lite i och med stadsmiljön och allt ljus. 

Plötsligt vacklar Annika till och brister ut i ett rop - en blåsa hon haft på trampdynan gick precis sönder och gör nu jätteont!! Vad göra med så kort bit kvar? Testa att gå barfota? Nej, det gör för ont. Men Annika är inte den som bangar. Hon ställer sig på foten och trycker med all kraft för att liksom "tömma" blåsan, på med skon igen och så linkar vi iväg. Det går trots allt ganska bra, nu ska vi bara klara de sista kilometrarna så är vi framme sen.

Vi passerar motorvägen och skickar ett SMS till Magnus, som genast svarar och hälsar oss varmt välkomna till målgång! 

Vi närmar oss centrala Lund, går förbi mitt hotell - snart väntar välförtjänt vila :)

Några få flanörer och bilar är i rörelse. Vi rundar det sista hörnet och ser hotell Lundia på håll! Snart är vi mål!

Vi har klarat av att ta oss över tvärs över Skåne, fram och tillbaka och är om någon minut finishers i Trans Scania 2019 <3


Vi går i mål! Vi gjorde det!  Film: Magnus Bodin, Trans Scania

Äntligen i mål och kan slappa av! Trots alla små och stora bekymmer, särskilt på slutet, så går vi i mål på under 43 timmar. Det resulterar i en sjunde plats totalt. 


Glada, stolta och en smula trötta Finishers <3

Tjejerna kommer in som första damer, och det visar sig så småningom att jag var först in av alla osupportade löpare.

Det är dags att avrunda. Förutom energi- och magtrassel så har allt gått riktigt bra. Visst - lite felspring här och var men inga större missar, och tack vare att vi sprang tillsammans så har alltid minst en av oss varit vid gott mod och kunnat hålla igång vår lilla grupp.

Vi tackar varandra, tjejerna följer med Magnus för dusch och ombyte på hotell Lundia, jag traskar hemåt mot mitt hotell där K högst troligt ligger och sover.


Tvungen att ta en selfie på väg tillbaka till mitt hotell :)

På vägen mot mitt hotell kom jag på att jag ju måste ta en selfie med finishertröjan så jag kan göra en uppdatering på sociala media ;)

Dock: efter att ha duschat och lagt mig så somnar jag med mobilen i handen, så någon uppdatering blev inte tal om förrän morgonen därpå... Var nog bäst så!!

16 kommentarer till inlägget

1976 • Kristianstad
#1
20 augusti 2019 - 12:57
Kul läsning och bra sprunget, ts är ett fantastiskt lopp. Kul att ni gjorde det ihop hela vägen. Hälsa de andra 2 galenpannorna.
1989 • Alingsås
#2
20 augusti 2019 - 13:54
Fantastiskt, väldigt inspirerande!
1966 • Bräcke
#3
20 augusti 2019 - 14:37
Härlig prestation.
1978 • Göteborg
#4
20 augusti 2019 - 14:47
Härlig läsning som får mig att vilja testa att springa längre, men sen tänker jag på hur jobbigt jag tycker det är med 6-timmars och löpning uppåt 6 mil och där tar det stopp.
Men underbart kämpat och skön sammanhållning!
1966 • Mölndal
#5
20 augusti 2019 - 14:50
Härlig berättelse! Grattis igen alla 3 till en makalös bedrift! Inspirerande o imponerande
1972 • Hägersten
#6
20 augusti 2019 - 15:33
Grattis till en fin insats! Starkt gjort av er alla tre!
1967 • Vänersborg
#7
20 augusti 2019 - 22:26
Tack Fredrik, Clara, Hans, Johan, Peter och Kristian <3

1972 • Chavenay
#8
21 augusti 2019 - 09:32
Vilket äventyr och vilken insats! Oerhört kul läsning. Grattis till er alla 3.
1961 • Oskarshamn
#9
21 augusti 2019 - 13:20
Rolig och inspirerande läsning. Stort grattis till er alla tre för en enastående prestation!
1980 • Vik
#10
21 augusti 2019 - 22:16
Grattis till en fantastisk prestation! Så imponerande!
1967 • Vänersborg
#11
22 augusti 2019 - 07:44
Tack Jesper, Torbjörn o Märta <3
1962 • Laholm
#12
22 augusti 2019 - 20:29
Grattis till er alla tre! Riktigt bra teamwork!
1975 • Östra Ryd
#13
22 augusti 2019 - 21:35
Underbar läsning! Grattis till en otrolig prestation! Lovade mig själv efter High Coast Ultra att aldrig springa ett längre lopp än så, men nu blir man ju inspirerad...
1967 • Vänersborg
#14
22 augusti 2019 - 22:15
Tack Per & Fredrik W <3

@Fredrik; HCU är enligt mig lite jobbigare än Trans Scania. Men visst spelar distansen och tidsåtgången in oxå...
Fast, fixar du HCU så tror jag nog allt du fixar även TS <3
Dan Fallquist
1971 • Karlstad
#15
25 oktober 2019 - 09:57
Läste din racerapport nu igen för att få lite fredagskänsla. Snyggt Tommy! Grym rapport!
1967 • Vänersborg
#16
28 oktober 2019 - 06:15
Tack så mycket Dan :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.