@tommy.ultra.runner

2XU Idre Fjällmara 45 km 2019

Jag var ganska nyfiken på det 2018 nystartade 2XU Idre Fjällmara, bl.a. som Aktiv Öresjö pratat så varmt om. Så när anmälan öppnade inför 2019 så slängde både jag och K in en anmälan. Jag till 45 km och K till 12 km. Vi tänkte att det skulle passa bra med en liten semestertripp - det var längse sen vi var i Idre på sommaren.

När så det blev augusti och dags för loppet, så åkte vi upp till Idre på onsdagen innan loppet skulle gå (start lördag 24/8) och installerade oss i stugan. Torsdagen ägnade vi åt en utflykt upp på Städjan – delar av loppet skulle ju gå omkring berget, och på den nedre toppen. Tänkte att det kan vara kul att passa på att reka banan :) 


Lunch på Städjan

Till fredagen hade Aktiv Öresjö tillsammans med Linda från Trailrunning Sweden aviserat att de skulle ha en gemensam träning för de som ville - och det ville jag förstås! Och många med mig!


Linda, Janne och Svante ger sista-minuten tips

Extra kul att träffa en massa gamla, och nya, löparkompisar! Det blev en go` tur, där vi avslutade med att få en liten extra duvning i backteknik - både uppför och nerför.

Resten av fredagen tog jag och K det ganska lugnt, en liten promenad upp på Lillnipen fick det dock bli.


Fyra av fem i TV88 som ska springa 45 km samlade innan start

Så blev det lördag och raceday! Känslan på morgonen var nästan lite loj, men det gick över efter en god frukost! Vi bodde i en stuga alldeles intill startplatsen, viktigt med krypavstånd hem efter loppet ;)

Egentligen hade jag inga direkta ambitioner att ta i eller prestera något, men tänkte att det ändå hade varit kul att kanske kunna gå under sex timmar ändå. Förstås var det upplevelsen som var det primära även denna gången.


Taggade klubbkompisar några sekunder innan start <3


Lite film från starten

Dags att starta! Kul att vara igång, det blev naturligt att ta det lite lugnt eftersom det gick lite uppför några hundra meter. Kom ikapp Mina A. efter en liten stund och sen höll vi sällskap ett par kilometer innan jag hamnade före.


Löpning utmed Burusjöns strand

Första depå var vid Burusjön efter ca 8 km, varpå det bar iväg upp mot Nipvallen, där vi sen skulle runda Nipfjället. Allt kändes bra, tempot var lagom.


Lite spånglöpning emellanåt

Efter ca 12 km kommer så första fallet! Vi är en liten klunga, och det är dags att återigen springa på spänger. De ligger dubbelt men just vid dessa spänger så låg den första startbrädan (ett par meter lång) för sig själv så jag kommer i lite otakt när jag springer. Högerfot, vänsterfot, högerfot, högerfot (shit!), försöker parera med vänsterfoten men slår såklart knut på mig själv och jag tvärdyker rakt ner i mossan. Plask!!

De bakom konstaterar bara glatt att det var ju bra att det var mjukt och fint just här! Jag kan bara skrattande hålla med, och på en sekund är jag uppe och fortsätter springa som om inget hänt :)

Det skulle bli fler fall tillfällen att ramla på idag ;)


På väg upp mot Nipfjället

Det är stundtals tämligen stenigt, men vid ca 16 km när vi är uppe på fjället blir det vid ett tillfälle lite enklare grusstig, och jag slappnar av en smula. Det skulle jag nog inte gjort för då kommer nästa fall! Jag snavar på en sten och faller handlöst framåt, landar på vänster axel och gör en grymt snygg volt framåt och är uppe på benen igen innan jag fattat vad som hände! 

Det snyggaste fall jag gjort - och ingen såg det eftersom jag var själv vid tillfället, tusan :))


På väg upp mot depån vid Nipfjället

Vi har nu rundat Nipfjället och är på väg upp mot energistationen (23 km). Det är en utmanande stigning upp men det är bara att knata på :)


Depån vid Nipfjällets sommarparkering

Det är snart tre timmar in i loppet och det är gôtt med lite påfyllning av energi vid Nipfjället. Jag känner mig för stunden helt pigg & fräsch, något som snart ska ändras... 


Färden mot Städjan börjar

Vi ska nu ta oss till Städjan, där vi som springer 45 km ska vika av och runda berget. Men först väntar go` nerförslöpning i några kilometer.

Utan större förvarning så kommer en känsla jag inte känt på länge! Musklerna i högerlår börjar darra lite... Vafalls!?! Krampkänning, vad är detta? Och mycket riktigt så slår krampen till för fulla muggar i högerlåret! Jäklar, allt som kändes så bra :(

Inget att göra, bara stanna och försöka sträcka ut lite och sakta stolpa framåt/neråt en stund. Som väl är så släpper det efter några minuter och jag kan pinna på igen, tämligen obehindrat. 


Städjan närmar sig

Tyvärr dröjer det inte alltför lång tid innan vänsterlåret beter sig på samma sätt. Fanken! Bara att stanna, sträcka ut och stelt stolpa framåt till det släpper. Blir passerad av ett flertal löpare och många av dem frågar om allt är okey och jag kan lugna dem med att det "bara" är kramp. Men så där jäkla kul är det inte att inte kunna springa. 


Dags att vika av för en tripp runt Städjan

Den krampaktiga resan fortsätter och så fort jag får upp farten så kommer dallret i låren och det är bara att dra ner på tempot. Det är ju inte klarlagt exakt varför kramp uppstår, förutom att muskeln försöker skydda sig själv mot överbelastning. Många hävdar saltbrist, magnesiumbrist etc.

Jag hävdar dock att det är muskelbrist!! :)


Något krampaktig, bister, Carlsson fångad på bild av arrangörerna :)

Vägen runt Städjan är inte alldeles enkel. Dels för att det antingen är blött eller stenigt underlag, dels för att krampkänningarna sinkar. Men allt blir lättare med ett positivt sinnelag så det är bara att hålla humöret uppe och pinna på. Det är ju ändå oerhört vackert på alla sätt, här uppe!


Stundtals även fina stigar!


Stundtals steniga stigar...


Stundtals blöta stigar :)

Det är ganska blött på många partier och det finns en del gyttjehål. Som alltid så är det bäst att hålla sig i rörelse, och försöka hitta de bästa vägarna. Det är inte alltid det lyckas...

Nånstans vid ca 30 km kommer så det tredje fallet :)

Med hyfsad fart framåt så sjunker plötsligt vänsterfoten djupt ner i en lerhåla, jag fortsätter av bara farten framåt men utan sko och faller pladask i mossen! Skon, den blev kvar nånstans i gyttjan! Shit!


Lera är förvisso kul, men i lagom mängd ;)

Nu gäller det bara att försöka hitta skon. I vilket av hålen var det jag fastnade? Gräver runt lite, men som väl är så hittar jag skon i hålet längst bort - jag hade ju av bara farten fortsatt en bit framåt. Dojan var full med lera & gyttja, men det vara bara att gräva ut skiten och rensa så gott det gick, försöka knyta upp skon och få på den igen.

Det tog några minuter men löste sig galant. Som väl var så väntade flera blöta partier så det gick att skölja sig hyfsat ren ;)


På väg mot energistationen innan Städjan

Jag börjar få slut på vatten, men som väl är så är vi snart framme vid Hede Foskdals fäbod, platsen för energistationen innan klättringen upp mot Städjan.


Gott med lite energipåfyllning inför det som komma skall

Snabb påfyllning av vatten och energi och så börjar färden upp mot Städjan. Först går det riktigt bra, jag kan springa där det går (även om det inte går fort) fast såklart så slår krampen till igen och det är bara att stanna av och stelt stolpa framåt. 


36 km avverkade

Jag konstaterar glatt till en medlöpare som undrar hur det är fatt, att all rörelse framåt är bra rörelse :)

Krampen släpper efter en stund och låren blir mjuka och fina igen. Det var nog bra för nu börjar det bära av uppåt, och det rätt så rejält.


Uppåt, under och uppåt!

Det är bara ett par kilometrar upp, men det är rätt så branta kilometrar. Det tar sin lilla tid att knata, om än inte vertikalt... 


Ganska brant på sina ställen...


Snart "framme"

Efter en stund passerar vi trädgränsen och börjar se slutet på den tuffa stigningen. Vi är inte uppe på Städjans topp, men inte jättelångt ifrån. Vi ska snart återansluta till samma sträckning som 28 km-löparna har sprungit, de som inte behövde runda Städjan :)


De oslagbara på väg mot banans högsta punkt!


Nu vänder det snart neråt!

Äntligen framme vid banans högsta punkt och nu väntar hyfsat enkel nerförslöpning och denna vägen kan jag efter att ha rekat den några dagar tidigare.


Neråt och mot målet :)

Jag passerar en kille som stolpar fram, känner igen gångstilen och han har såklart fått kramp. Jag tröstar, och passerar - men hinner inte många hundra meter innan det är min tur :)

Tjoff, så slår krampen till igen i högerlår. Attans också, bara att börja "stolpgå" en stund till det släpper. Jäkla muskelbrist :)


Inget slut på steneländet :)

När krampen släppt så funkar det hyfsat att ta sig neråt. Det är som vanligt stenigt, men ändå springbart. Som alltid så är jag försiktig, på gränsen till feg, när det är tekniskt. Men jag vill inte skada mig (många roliga lopp väntar), och eftersom jag inte har några vinnarambitioner så är det inte så viktigt med tempot. Jag inser att min lilla dröm om att gå under sex timmar inte kommer att hålla men bryr mig inte nämnvärt. 


Sista depån vid Chocken

Snart är nedstigningen från Städjan avverkad och enkel grusvägslöpning väntar fram till sista energistationen vid den superbranta backen Chocken. Jag väntar hela tiden på att krampeländet ska slå till, men det verkar hålla sig i skinnet? So far, so good!

Lite snabb energipåfyllning och raskt iväg för de sista kilometrarna (och sista stigningen) innan målgång.


Den sista stigningen :)

Precis när jag ska börja den sista stigningen så väljer vänsterlåret att gå i strejk. Gör i och för sig inte så mycket, det funkar att gå med stelt vänsterben även uppåt - fast det ser nog lite roligt ut :)

Som brukligt så släpper det efter en stund, och nu är det bara att hoppas att det håller hela vägen i mål. Det är ju enkel grusvägslöpning nerför hela vägen till målet, men jag vet ju att om farten blir för hög så kommer krampen obönhörligen att slå till, försöker därför hålla ett hyfsat lågt tempo även nerför. De där numera så välbekanta dallringarna i lårmusklerna kommer och går, men det verkar hålla sig där.

Som alltid så är det skönt att närma sig målgång. Och eftersom krampen lyser med sin frånvaro så vågar jag pinna på lite mer nu den allra sista biten - visst är det gôtt att för publikens skull springa snyggt och krampfritt i mål? ;)

Där syns tunneln vi ska igenom och på andra sidan är upploppsrakan! Yes!


Målgången - nästan utan kramp ;)

Äntligen målgång! Kommer in på rakan, är ensam, och publiken jublar åt lilla mig. Blir filmad det sista in i mål så jag försöker hålla tempot uppe. Och förstås springa så snyggt det går, haha :)


Åttonde och sista krampanfallet... Foto: Johan Molin

Med bara nån meter kvar till mållinjen så säger högerlåret upp bekantskapen. Men vad gör det, nu var jag ju iallafall i mål och fick en urtjusig medalj!

Idre fjällmara gav mersmak, trots alla små missöden så var det ett kul & utmanande lopp! Efter att ha läst flera löparvänners race reports om Bydalen 50 km med 2900 höjdmeter så är jag lite sugen på att testa det nästa år. Men Idre ska också införa ett nytt lopp: Järvens stig, 84 km. Det lockar allt, det också :)


Två glada finishers

Hur gick det för K då? Jodå, hon kämpade sig igenom de 12 km och fick sin medalj hon också! Trött men glad!

3 kommentarer till inlägget

1967 • BODEN
#1
30 augusti 2019 - 08:18
Vilket härligt äventyr, bra jobbat!!
1983 • Karlstad
#2
30 augusti 2019 - 15:09
Tack för läsning!
Jag gick i mål strax före dig på den fina tiden 5:59:52, apropå det där sextimmarsmålet :D
Uppe på sista toppen trodde jag att det var hur lugnt som helst men sista kilometern var ju nästan två kilometer så det blev till att lägga in en rejäl spurt på slutet.
1967 • Vänersborg
#3
30 augusti 2019 - 16:23
Tack @Ulrika :)

Tack @Christer! Bra jobbat, perfekt tid ju, snygg spurt :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.