Sörmlandsleden Hälleforsnäs-Vilsta, Eskilstuna

Etapp 22:1 Hälleforsnäs station – Etapp 22/23 (1,5 km)

Etapp 23 Hälleforsnäs-Svalboviken (12 km)

Etapp 24:3 Svalboviken – Kvarntorp (11,5 km)

Etapp 24:2 Kvarntorp – Hållsta (14 km)

Etapp 24:1 Hållsta – Vilsta, Eskilstuna (12 km) – dock lite ”fusk” på slutet för jag sprang sista biten på östra delen av rundslingan som blev lite kortare

Summa dagens distans:  53 km varav 49,5 km nya på Sörmlandsleden.

Totalt på Sörmlandsleden hittills: 467,5 km (huvudetapper 1-23 och 56-62, anslutningsetapper 5:1-5:3, 12:1, 13:1-13:2, 15:1-15:2, 22:1-22:2, 23:1-23:2, 24:1-24:3).

Check out my run on Strava: https://strava.app.link/iMjsm8YPb0

Transport från Stockholm: Resa dit: SJ-tåg till Hälleforsnäs. Resa hem: SJ-tåg från Eskilstuna.

Om tre veckor är det Sörmland ultra marathon (SUM) och vad kan väl passa bättre då än att förena nytta med nöje och få till ett riktigt långpass på Sörmlandsleden? Fantastiskt fin solotur, särskilt första halvan med urskog och tekniskt ganska krävande stig. Som vanligt hände det saker som inte ingick i planeringen. Distansrekord för mig blev det på köpet (med ett par kilometer). 

Om man ska hinna hela denna sträcka på en och samma dag och har en bit att resa så behöver man komma iväg tidigt om man inte vill få det alltför stressigt. Själv hade jag väckarklockan på 05:00, åkte hemifrån med SL-bussen strax före sex för att hinna med första morgontåget från Stockholms central kl 06:29. På tåget njöt jag av en kaffe och chokladcroissant, läste på kartan igen och och laddade upp mentalt inför turen.

Perfekt löparväder

Frukost nr 2 på tåget

När jag är ute själv och springer råkar jag ofta ut för lite oväntade möten. I dag inträffade det redan på stationen i Hälleforsnäs där jag träffade John-Åke som skulle besöka sin gamla hemby. Vi kom i samspråk och han berättade glatt allt möjligt om sitt liv som FN-soldat i Israel, Gaza m.m. och vad han gjort där. Och om hur det var i Hälleforsnäs innan järnbruket lades ner och 1200 arbetstillfällen försvann. När man nu år 2019 kommer till Hälleforsnäs är det ju bara en helt öde perrong utanför den sömniga byn.  Johan-Åke ville gärna vara med på foto så bilden av oss ser ni nedan. Han avslutade med att han skulle minnas vårt samtal. Jag vet inte om jag direkt sa något minnesvärt men det var ju trevligt sagt.

John-Åke och jag hade ett trevligt samtal på perrongen i Hälleforsnäs

Hälleforsnäs är ju som en liten knytpunkt av Sörmlandsleden med flera etapper som utgår därifrån och jag börjar känna mig hemma där nu när det var tredje gången jag var på besök för att springa. I Hälleforsnäs finns ju även den fantastiska Bruksdammen som jag verkligen rekommenderar alla att besöka. Man kan gå runt dammen, det är fyra kilometer bara och det är magiskt vackert och dessutom tillgänglighetsanpassat med ramp för rollstol/barnvagn etc.

Bruksdammen i Hälleforsnäs är värt ett eget besök.

Jag gav mig i alla fall iväg och svängde efter Bruksdammen in på etapp 23. Där hände det inte så mycket precis. Väldigt fin vildmark och vacker natur men absolut inget folk och inga djur heller, knappt en liten larv såg jag. När det inte händer så mycket runtomkring och man ska springa långt är ju lätt att kommer in i nåt sorts meditativt tillstånd. Jag började tänka på en kille på gymmet i veckan som tränade barfota och detta hemsökte mig upprepade tillfällen under hela turen i dag. Alltså han gick runt i gymmet barfota. Utan skor kan väl vara ok men han hade alltså heller inga strumpor på sig. Bara där ringer ju varningsklockorna. Men han hade så långa naglar att det såg riktigt obehagligt och ohygieniskt ut. Nästan så att naglarna började kröka sig. Sånt borde ju vara förbjudet. Ja i alla fall började jag fantisera om de där naglarna och vad det skulle raspa på benen på en eventuell flickvän, ja eller pojkvän för all del. Ja i en viss intim situation alltså. Sen kom jag fram till att han nog omöjligt kan ha haft en flick- eller pojkvän för då skulle hen antingen ha fått honom att klippa naglarna eller redan gjort slut.

Vacker skog överallt

Det tog sin lilla tid här för underlaget var rätt knixigt

Stigen

Ja hursomhelst avverkades etapp 23 utan att nåt mer spännande hände än mina hjärnspöken. I Svalboviken tog jag ett litet fikastopp med saft och banan och fortsatte sen in på etapp 24:3 – den första av tre anslutningsetapper norrut mot Eskilstuna.

Här måste det ha varit en annan etappansvarig än på etapp 23 för oj vad det var fullt av tavlor och infoskyltar överallt. Det var nog här jag slöade till mig lite i själva löpningen vilket senare var en av anledningarna till att jag missade 18-tåget hem. Det var minnesmärken från en gammal såg, ”Wibergska tallar” där en dräng ridit på en älg som skulle skjutas, en bäverhydda, ödetorp m.m. Väldigt trevligt med många kulturhistoriska inslag som komplement till naturupplevelsen.

Bäverhydda

Fin strandnära löpning längs med Näshultasjön, det kunde abslut ha blivit säsongens sista bad men jag hade fullt upp med mitt vattenletande

Men etappen hade också ett väldigt väsentligt minus för min egen del och det var att kallkällorna var uttorkade. Enligt sträckbeskrivningarna, som jag alltid läser på ordentligt i förväg – särskilt om jag ska springa ensam – skulle det finnas flera kallkällor längs med vägen. Jag hade dock lite förhandsinformation om att det kunde vara problem med vattentillgången, dock skulle det enligt samma informatör finnas vatten i en källa/brun i Kvarntorp mellan etapp 24:3 och 24:2. Jag hade också förstått att man verkligen behövde fylla på där för att klara den långa och rätt krävande sträckan kvar till Eskilstuna. Men jag oroade mig då inte så mycket över de torra källorna för jag tänkte att jag skulle kunna fylla på längre fram.

Tom källa 1

Tom källa 2

Tom källa 3

Men när jag kom till Kvarntorp där källan med vatten skulle finnas hittade jag den inte. Jag letade och letade, gick fram och tillbaka men såg verkligen INGENTING. Så skumt. Till slut gav jag upp och åt min pastasallad ändå men det smakade inte så gott när jag var törstig. Jag hade en flaska sportdryck kvar som jag smuttade lite på men den ville jag verkligen spara av till slutet för jag misstänkte att den skulle behövas då. Jag fyllde i stället min tomma vattenflaska med sjövatten för att ha som back up-lösning om det skulle bli total kris längre fram. Vattnet såg ok ut, tog där det virvlade runt lite och det såg rent ut men man vill ju helst inte dricka sjövatten om det inte är så att man har vattenreningstablett i och det hade jag inte med mig. Här slösade jag också en del tid på letande, säkert en halvtimme, vilket också bidrog till tågmissningen.

Här letade jag och letade utan att hitta källan/brunnen

Efter lunchen sprang jag vidare och tanken ledde åter igen in på nagelmannen och raspet. Plötsligt brakade det till i skogen till höger om mig. Ett rejält brak, inte alls som om man skrämmer upp några ripor eller andra fåglar utan som av en tung kropp med klövar som dunsade i marken. Gissa om jag skvatt till och fick världens puls! Men jag såg inget och sen blev det tyst igen. Jag undrar så vad det var. Min starka misstanke är att det var ett vildsvin för jag hade sett massor av vildsvinsspår tidigare och skyltar om vildsvin, men det kan också ha varit en älg. Vad var det nu man skulle göra om man mötte ett vildsvin? Springa i sicksack (nej det var väl om man blev jagad av en krokodil) gå lugnt baklänges och se oberörd ut (var nog om man mötte en björn), klättra upp i ett träd eller stå stilla och hoppas att vildsvinet inte ser en (de ser väl dåligt?). Ja eller helt enkelt bara tokrusa bortåt för livet, jag mindes faktiskt inte…. I alla fall gick det ju bra.

Vildsvinsbök en vanlig syn

Efter en stund kom jag fram till samhället Bälgviken. Här fanns ingen service men dock en busshållsplats där bussen går varannan timme till Eskilstuna. Kan vara ett bra tips för den löpare eller vandrare som känner att det blir för mastigt att fortsätta de ca två milen som ju är kvar härifrån till Eskilstuna.


Jag började oroa mig rätt ordentligt för hur jag skulle klara mig utan vatten och när jag passerade ett hus som såg bebott ut och det stod en bil parkerad utanför bestämde jag mig för att ringa på. Det tog lång tid innan något hände men efter ett tag hörde jag steg och dörren öppnades. Framför mig stod en äldre dam med fuchiafärgat läppstift (det var kanske pga målandet av detta som det tog tid innan någon öppnade). -”Hej”, sa jag. Hon såg så där barsk ut som bara en gammal dam kan göra. Hon synade mig från topp till tå, sen log hon lite stramt med med välmålade läpparna och sa ”-Är du törstig?” frågade hon utan att hade förklarat mitt ärende. -”Ja”, svarade jag. -”Jag springer på Sörmlandsleden och hittar inget vatten”.  -”Ge mig flaskan” sa hon, ”Du är inte den första som ringer på här i sommar”. Jag hällde ut det odruckna sjövattnet i rabatten och gav henne halvlitersflaskan. Hon försvann in i huset och jag stod kvar på trappan, ett par trappsteg ner så att hon inte skulle behöva oroa sig för att jag skulle kliva in och sno hennes värdesaker medan hon var i köket och fyllde vatten. Hon kom tillbaka och gav mig flaskan och jag svepte den på bara några sekunder. Hon gick och fyllde på den igen och gav mig. Jag tackade så vädligt mycket för hjälpen och sen gav jag mig av.

Huset där jag fick vatten

Att återigen ha vatten räddade min dag, nu kändes allt mycket bättre och jag fortsatte stärkt. Av etapp 23:2 minns jag ärligt talat inte så mycket mer än att jag sprang lite fel några gånger och fick vända tillbaka. Dels pga eget slarv och del pga markeringar som blåst omkull. Och för att skog som skulle avverkas var markerade med orangea prickar snarlika som sörmlandsledsmarkeringarna. Det gällde på flera av etapperna i dag. De kunde väl ha valt en annan färg….i alla fall ingen allvarligare felspringning men man kommer ju lite ur rytmen. Men tillräckligt mycket fel för att jag skulle få användning på riktigt av min karta.

 

Höstfeeling

När jag kom fram till växlingen mellan etapp 24:2 och 24:1 i Hållsta stannade jag inte ens vid etappkartan utan sprang vidare på en gång. Jag hade nämligen insett att tiden var rätt knapp om jag skulle hinna med tåget kl 18 från Eskilstuna. Jag ville gärna göra det för de går bara varannan timme. Så jag sprang på så fort jag kunde men det gick inte jättesnabbt för efter fyra mil i ganska krävande terräng började benen bli lite trötta. Så småningom kom jag in i Vilstaskogen i Eskilstuna och där går det en rundslinga där man kan välja om man vill springa den västra lite längre vägen elle östra lite kortare fram till etappslutet. Eftersom jag fortfarande trodde att jag skulle kunna hinna med tåget valde jag den korta östra vägen, vilket jag kanske får ångra nu efteråt för jag tror att den ”riktiga” vägen på leden faktiskt var den andra lite längre. Så nu kanske jag måste åka tillbaka för att med rent samvete kunna säga att jag sprungit hela etappen:-). Hursomhelst var det väldigt mycket upp och ner på slutet vilket var lite slitsamt när jag redan var trött.

Motionsspåret inåt Vilsta friluftsområde i Eskilstuna

 Det var en skön känsla när jag kom fram till målet i Vilsta i den fina kvällssolen. Jag var beredd på att sprinta iväg direkt till tågstationen men när jag insåg att jag bara hade 13 minuter på mig för att springa en bit över två kilometer insåg jag att det var kört. Så jag satte mig ner i stället och tog en liten paus innan jag lugnt joggade den sista biten in till stan.

Skön känsla att komma fram till etappmålet i Vilsta

Jag hade nu en och en halv timme på mig tills nästa tåg skulle gå så jag letade upp ett hak där min klädsel skulle kunna funka. Det blev öl och club sandwich på Macbeth och det var faktiskt väldigt skönt att bara sitta där ett tag och reflektera över vad jag upplevt under dagen.Och njuta lite av känslan av att ha känt mig stark och att ha orkat, innan jag hoppade på tåget tillbaka till Stockholm kl 20.

Skål för en god tur!

Packning: Pastasallad med kalkon, rödbetor och gurka, gaffel, dubbel smörgås med 2 ägg, 1 snickers, 1 liten bar, 1 banan, 1 flaska apelsinsaft, 1 flaska sportdryck, mobilladdare, extra telefon, karta, turbeskrivningar, SL-kort, bankkort, magväska, vantar, halskrage, kam, lypsyl, servetter och vårservetter, liten pannlampa (som reserv).

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.