Hej då 2019

Mitt 2019 var ett tufft år. Tränade regelbundet januari—februari (samt hösten 2018). Jag var anmäld till tjejmilen 21 k i april, båda vårrusen i Stockholm samt Midnattsloppet. Men en fruktansvärd natt i början av mars dog min mamma. Min kropp kunde inte springa, den bara kunde inte. Det blev ingen halvmara för mig. Jag fortsatte köra styrka 2—4 dagar i veckan. Men löpa... nej. Sprang ändå ett av vårrusen på strax under 30 min om jag ej minns fel. Midnattsloppet närmade sig med stormsteg och någon vecka innan började jag springa. Sprang i mål på personsämsta, men fick blodad tand. Började springa regelbundet igen och tre månader senare drog jag istället personbästa på höstrusket. Hösten 2019 har varit spännande för mig. Jag har sprungit i grupp (Forest femmes och Team Nordic Trail), jag har kämpat med oländig terrräng i skogen (Tyresta Nationalpark) och börjat snegla på ultra (men kommer nog bli lopp först 2021). 

Efter en jobbkonferens i höga kusten där jag sprang någon runda i berget började trail locka. Det var så mycket mer en upplevelse en asfalt och att jaga kilometertider. 

Jag fick ett infall strax innan jag fattade att trail was the shit och anmälde mig till ”Löparnörden”, så det blir en hel del asfaltslopp i år. Har även anmält mig till Ecotrail Stockholm 16 km. Funderar på att uppgradera till 32 km, men vet inte. Min man och yngsta dotter kanske vill komma och heja och ha picknick då kanske 32 km leder till en allt för lång väntan. 

Jag springer ju knappt asfalt längre men testade igår ett intervallpass på asfalt som kändes väldigt bra och känner mig nu mindre orolig för kommande lopp. Först ut blir ”Gore tex Winter run” om 11 dagar. 

 

//Nadja

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.