Trailflirt - en blogg i terräng, om att härja i skogen till fots eller på hjul

Kärringkroppen till trots

Just nu är det väldigt svårt att tro att jag faktiskt har tagit mig igenom flera riktigt långa lopp (eller att jag ens kunnat springa över huvud taget), för kroppslig status idag är svårt skruttig kärring.

Sedan i somras har det egentligen varit nån krämpa eller skada hela tiden och det börjar kännas väldigt deprimerande. Jag är inte van vid att ha ont, inte ont på riktigt. Igår morse vaknade jag dock med så ont i höft/bäcken att jag fick be om hjälp med att ta på mig strumporna. Japp. På den nivån är jag nu. Stabilt.

Men jag envisas med att tro att rörelse hjälper, så idag har jag trots skruttkroppen gått en timme i skogen med en kompis, cyklat en halvtimme på trainern samt åkt lite skidor i odlingen hör hemma. Att gå är helt klart det svåraste, jag går liksom lätt framåtlutad som Ringaren i Notre Dame. Att cykla och åka skidor kändes mycket bättre.

Det enda positiva med det här är väl att det kanske var lika bra att jag inte fick nån plats i BUS i år, med tanke på att jag antagligen inte ens hade tagit mig igenom första varvet.

Längdskidåkning
Kärring i spåret.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.