En fem kilometers snabb asfaltsrunda

Snabb för att vara jag. Snabb om man jämför med mina nya helg-lunk-meditations-joggingturer på Björnön.

Min femkilometersrunda på asfalt där jag bor är ganska platt och går i bostadsområden. Jag älskar den här rundan också, men blir inte distraherad av överväldigande fågelsång eller plötsligt hänförd av naturen. Inga fotostop, inga rådjur. Ingen förundran.

Men roligt var det och svettig blev jag. Jag kände behov av att stretcha efteråt, vilket jag aldrig gör efter mina 10 kilometers skogsrundor. Det kanske jag borde, men efter dem känner jag nästan ingenting i kroppen efteråt. Som om att jag sprungit på moln. Nu var det en lite annan känsla. 

Det är fortfarande långt kvar till ett av mina mål för 2020 – att klara att springa fem kilometer på under 30 minuter. Det blir tufft men borde väl inte vara helt omöjligt att nå i alla fall tänker jag.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.