Fem dagar kvar...not

Det borde vara fem dagar kvar till mitt stora mål - London Marathon. Men det är det ju inte eftersom loppet är framflyttat till oktober. Sedan beskedet kom har jag lagt om träningen. Kör nu ett enkelt milprogram med enstaka inslag av längre distanser och planerar att fasa upp igen i slutet på sommaren. Om det inte kommer nya besked från arrangören förstås.

Det finns mängder av virtuella lopp att välja på i dessa dagar och jag har varit med på något som heter Länge Leve Loppet som körts några söndagar i sträck. Första söndagen blev det 5 km, andra avverkade jag både 2,5 och 5 km i två delar av samma pass.

Senaste gången slog jag till med en halvmaratondistans i sedvanlig gåjogg. Det gick bra fram till cirka 15 km sen blev det tyngre, gåpauserna fler men trots det rapporterade Runkeeper ändå i efterhand att det var min näst snabbaste halvmara.

Inte illa, ensam där på min grusväg och så trött och seg som jag kände mig den dagen. Men roligast av allt var nog att jag lite senare fick ett mail från arrangören

att jag var en av de lyckliga vinnarna. Inte vad gäller tid och placering förstås utan jag hade vunnit ett av de priser som delades ut till de "bästa kommentarerna" som skickats in i samband med att man registrerat genomfört lopp. Jag vann på en lite småfånig limerick:

En stel gammal dam ifrån Möja
Sina ben nästan ej kunde böja
Men hon kämpade på
Med att jogga och gå
Tills hon bärgat sin Finishertröja

Vinsten är ett par Brooks skor i en modell jag faktiskt funderat på att testa rätt länge. Jättekul!!! Kanske blir det dom och jag som springer tillsammans i London i höst?

För fem år sedan hade jag inte sprungit ett enda steg sen skolgympan. Stel som sjutton och lite överviktig på det. Började gåjogga väldigt kort och väldigt sakta. Fick det att kännas kul och "görbart". Fortsatte. Hittade min egen Runners High. Marathondebuterade i Stockholm det rekordvarma året 2018, gjorde Ultravasan 45 på min 61-årsdag och sprang två maror till 2019. Hoppas det blir en 2020 också.Vill ha fler Finishertröjor, ju!

Men viktigast är ändå hur bra jag mår av detta springande. Är så glad att jag började den där gången och ännu gladare att jag fortsatte. I mitt eget tempo med mina egna mål.

Och nu vet jag att man kan vinna priser utan att behöva springa fortare än alla andra, det räcker att springa på sitt eget sätt!

Tack till jogg.se och Länge Leve Loppet samt Sverige springer och Marathongruppen som arrangerar detta och får fler att hålla igång.

1 kommentarer till inlägget

Hillevi Fransson
1968 • Helsingborg
#1
21 april 2020 - 11:29
Grattis! Och tack för en inspirerande bok, jag köpte den i fjol och det är härlig inspirerande läsning :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.