Ett steg i taget.

Strålande tider.

Jaha, då var den biten avklarad. Fem strålbehandlingar. En varje dag under en vecka.
Än så länge har jag klarat mig bra från biverkningar. Lite trötthet och orolig mage annars ok.
Om det nu har med strålbehandlingen att göra kan jag inte vara säker på.
Nu blir det sex veckor där det inte händer något. Sen blir det nya undersökningar innan det slutligen blir operation.
Har inte fått något datum för operationen ännu.
Ska bli skönt när det är spikat så man kan ställa in sig på när det ska ske.


Fem strålbehandlingar avklarade.

Tiden som är kvar innan operationen hade jag tänkt få till lite mer träning. Det har inte blivit riktigt som jag hade tänkt. Det har varit lite väl mycket motgångar. Det har gått två veckor sedan muskelbristningen i vaden och den är definitivt inte bra ännu även om det är mycket bättre. Igår var jag helt slut och orkade knappt ta mig ur sängen. Om det hade med biverkningar efter behandlingen att göra vet jag inte men idag var det hundra gånger bättre. Så jag tog min första cykeltur på länge. Det blev bara en kort runda på två mil vilket var fullt tillräckligt. Det kändes bra i vaden men jag tog det ganska lugnt och tryckte inte på. Veckan som kommer är det dags att börja jobba igen så då blir det transportcykling och förhoppningsvis lite omvägar om vädret tillåter. Jag vet att jag är lite kinkig när det gäller cykling och väder men sådan är jag.
Jag får vänta ett tag till innan jag vågar prova på mina inlines igen. Det blir inte förrän jag känner mig helt återställd i vaden.


Skönt att röra på sig igen.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.