Vansbrosimningen 2020

Det skulle ju ha blivit min nya utmaning, detta att simma i Vansbro. Men sen kom det ett virus som hade andra planer. Loppet inställt, precis som nästan alla andra. Valet stod mellan pengar tillbaka eller simma "home edition". Snabb konsultation med sönerna som lovade att ställa upp med följebåt gjorde att jag bestämde mig för att köra själv på hemmaplan. I slutet på juni fick jag medalj och badmössa hemskickat. En tydlig påminnelse om vad jag hade kvar att göra.

Jag planerade en rutt på nästan exakt 3 000 meter runt en liten grannö. På utsidan av den  ligger Kanholmsfjärdens utkanter och skvalpar. Blåst ville jag inte ha, och blåst har det gjort i sommar, men igår kväll var det ganska lugnt. Då tog jag på mig våtdräkt och badmössa, blåste upp min säkerhetsboj och gav mig iväg tvärs över Möjaström.  Följde sen stranden på Södermöja, in i Byholmsviken. I passagen var det rätt geggigt, grunt och massor med slingerväxter men jag simmade på.

Simglasögonen läckte lite så då och då fick jag stanna och tömma. Min GPS-klocka var rätt dålig på att mäta, särskilt när jag simmade bröstsim så ibland stannade jag upp och lät den hämta in positionerna ovanför vattenytan så en del pauser blev det ju, men det hade jag räknat med från början. Har inte kunnat träna simning på riktigt en enda gång sen januari pga pandemin.

När jag kom ut mot udden kom också fjärden inrullande. Inte stora vågor egentligen, men tillräckligt för att jag skulle tappa rytmen, behöva anpassa simtagen för att kunna andas utan kallsupar. Här simmade jag enbart bröstsim en längre sträcka. Vaxholsmbåten passerade längre ut på fjärden, det blev rejäla, rullande vågor av det. Så småningom började jag åter närma mig inloppet i Strömmen, vattnet stillnade och jag kunde börja crawla lite igen men nu var axlarna rätt stumma och trötta.

På Södermöja brygga stod rätt mycket folk, jag insåg att det inte var mig dom väntade på, utan båten. Vilken båt? Jo, Cinderella som kom från andra hållet. Påhejad av "bryggfolket" och sönerna i följebåten skyndade jag mig förbi bryggan och väntade snett bakom till Cinderella passerat.

Nu var det cirka 400 meter kvar enligt klockan, att bara simma över Strömmen räckte inte, 3 000 var det sagt och 3 000 skulle det bli så jag fortsatte längs Södermöjasidan, förbi Marias och Blombergs. Sen blev det dags att snedda över mot Sjöräddningen. Vid det laget kändes det nästan symboliskt att sluta just där. Men jag tänkte inte bli nån haverist utan kajkade på med sega armar tills jag kom till badstegen och kunde klättra upp till min lilla hejaklack, varm dryck och torr handduk. 3 081 meter blev det totalt.

Kommer nog aldrig att göra om detta, möjligen simma riktiga Vansbro, men att simma på det här viset var ärligt talat rätt tråkigt. Men nu är det gjort och jag är jättestolt över det. Stort tack till Anders och Thomas som tog bilderna och skötte följebåten med bravur och till Staffan som tålmodigt ställer upp när jag hittar på galenskaper av detta slag. Och tack till er som hejade här och var längs vägen eller har gratulerat mig på olika sätt.

1 kommentarer till inlägget

Robert Frykstedt
1962 • Bålsta
#1
29 juli 2020 - 12:45
Bra kämpat!
Men det är klart att du måste testa riktiga Vansbro! Har gjort den 19 gånger, och det är en härlig folkfest varje gång :-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.