Springa i mörker?

Jag hade en elev för ett par år sedan som så insiktsfullt och upplyst informerade mig och den övriga klassen (årskurs 2) om att solen faktiskt inte går ner. Den går varken upp eller ner. Solen är alltid stilla. Det är jorden som snurrar.

Jag tänkte på det en kväll här i veckan när jag stod vid Mälarens strand. Solen går inte ner ikväll tänkte jag. Den rinner ner. Som en glödande glimmande guldmassa flyter den nu rakt ner i Mälaren. Någon häller ut solen i vattnet. Och med den försvinner också sommarens alla ljuvliga, vackra kvällar. Nu försvinner sena joggingturer i sommarkvällens mjuka ljus. För varje dag försvinner mer och mer dag, mer och mer dagsljus. Rinner bort som en flytande massa. Försvinner mellan våra fingrar. Vi kan inte hålla kvar ljuset. Vi kan inte hålla tillbaka. Mörkret ska få ta mer plats nu, det är alltings gång. Det dröjer inte länge förrän solen går ner klockan 15 på eftermiddagen här i vårt vackra nordliga land. Och jag ställs inför olika val. Ska jag jogga i mörkret i skogen? Det finns ju elljusspår. Och troll?! Ska jag jogga på asfalten här hemma i området där jag bor i mörkret? Det finns gatlampor. Reflexvästar. Och troll?! Ska jag köpa gymkort som förra hösten? Svettas och flåsa inomhus nära andra människor i coronatider? Det känns inte rätt. Corona – det största trollet av alla. 

Svaret är att jag inte vet än. Alltid denna svåra omställning från ljus till mörker. Jag älskar hösten på väldigt många sätt. Men tänk att jag aldrig vänjer mig. Varje år är det lika svårt. Svårt att acceptera att mörkret ska ta mer plats än ljuset. Att kvällarna inte blir desamma. 

Vi får väl se vad jag väljer till slut, men eftersom jag själv blivit lite av ett skogstroll den senaste tiden så anar jag väl kanske vad det kommer luta åt… det finns ju elljusspår…. reflexvästar… och snälla troll. Kanske jag kan köpa en pannlampa också!?

Jag behöver nog inte vara rädd… och solen har ju trots allt faktiskt inte gått ner. Det är bara jorden som snurrar och lutar på ett lite speciellt sätt… det är alltid ljust någonstans i världen… och snart är det ljust här igen.

Solnedgång vid Mälaren, oktober 2020
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.