RunTobyRun!

Still going strong (eller har jag gått för långt?)

Under 2016 lärde jag mig något oväntat att uppskatta promenaden som motionsformAllt som behövdes var att hitta den rätta motivationen – och höja tempot. Sedan dess har det blivit hela 127 mil i gångfart.

I början handlade det om ett pass i veckan – utöver löpningen – de dagar jag ville träna mer men kände mig för trött i kroppen för att springa ett extra pass. Det tog några veckor att ”acklimatisera” sig, sedan hittade jag rätt tempo och började uppskatta bonuspassen allt mer. Projektet underlättades dessutom av att det var sommar ute, där varje utflykt blev en expedition ut i den skånska grönskan.

Periodvis har det sedan blivit fyra, fem eller till och med sex pass i veckan men grundprincipen är alltjämt densamma: för att räknas som träning ska jag vara ombytt och hålla ett så högt tempo – oftast 8:30-9:30/km – att jag börjar bli svettig. Då är det powerwalk, inte något ”pensionärsvarv” runt byn, och då är det också tillåtet att räkna som träning…

Det har nu gått 55 månader sedan jag gick det där första bonuspasset och började räkna gångpassen som träning. Sedan dess har det blivit 127 mil i gångfart, vilket motsvarar ett snitt på 23.2 kilometer i månaden. Förra träningsmånaden blev det hela 88 kilometer, högsta siffran hittills och femte gången totalt som powerwalk svarade för mer än hälften av den sammanlagda distansen under en månad.

Det är förstås bra med mycket gång, sett till hälsan och förbränningen av kalorier, men den är knappast till nytta nästa gång jag ställer mig på startlinjen i ett långlopp utan därför gäller det att försöka få ner den där procenten till en mer lagom nivå så att passen blir just vad de var tänkta som: bonus. Förhoppningsvis löser sig detta av sig själv när det blir varmare och i takt med att jag lägger in fler långpass i löptempo.

Häromdagen räknade jag ihop hur mycket gång/powerwalk det blivit under innevarande träningsår - 450 kilometer på 7.5 månader - och min första reaktion var förstås ojdå, hur blev det så här mycket... Det motsvarar ju ganska exakt försprånget jag har mot mitt träningsmål. Plötsligt var det försprånget bara borta… Det känns ju lite deprimerande.

Å andra sidan – om vi vänder på ekvationen så har jag ju sprungit enligt plan, ligger i nivå med mitt träningsmål och allt det andra är ju faktiskt ren bonus. Dessutom: hade jag inte lagt tid på alla dessa walkpass så hade det garanterat blivit fler löpmil ”på banken”. Så vem vet, kanske hade det blivit ett nytt träningsrekord oavsett?

Det gäller att tänka positivt – även när man tittar på statistik!

RunTobyRun!
Välkommen att läsa bloggen i sin helhet med bilder och statistik på www.runtobyrun.se 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.