…sedan vi fick vår älskade lilla Alva! I fredags var det exakt ett år sedan vi med ilfart åkte till BB i Borås och med nöd och näppe hann in i förlossningssalen innan hon kom ut. Sedan dess har hon nog fått uppleva mer än många andra ettåringar. Redan som 8 veckor gammal fick hon följa med upp till...
En liten kortis i väntan på bebis. Börjar bli rastlös nu. Idag är det dock exakt en vecka kvar till BF och med snart 40 veckor bakom sig så bör man väl kanske ha tålamod nu när det är så nära…men ack nej. Tålamod finnes icke i överflöd i denna kropp! Skönt att alltjämt känna sig förhållandevis stark...
Isabella Andersson deltog i Ultravasan, Ida Nilsson vann Transvulcania och när Anders var och sprang Ale Trailrace för några helger sedan vann en 1500-meterslöpare från SAIK (min gamla friidrottsklubb hehe) sitt första 17 km långa (och tuffa) terränglopp. Det lär finnas fler exempel än så på att allt...
Jag tror inte bara att det är jag som upplever att de där sista 2-3 km i ett lopp ofta är oändligt långa? Oavsett hur långt man har sprungit innan dess, så känns det som om de aldrig tar slut. Speciellt inte om man dessutom hör speakern och en publik som sorlar i bakgrunden eller om man, så som i vissa...
…har nu gått sedan livet förändrades totalt. Från att ha varit mer död än levande i så många år började något plötsligt glöda inombords i samband med att jag träffade Anders, för att sedan bryta ut i full brand när vi den 1 september 2014 fick vår fina dotter Líf! Ja, ni får ursäkta den höga grad av...
….eller blogga. Vi har bara börjat på dagis. Snoret rann redan efter första dagen på Líf (som förvisso var pigg ändå) och bacilluskerna var inte sena med att flytta in i Anders kropp och sedan även min lekamen. Det är väl bara så det är. Punkt. Snor, snor och lite mer snor…. I övrigt har jag börjat jobba...
Jaha, så var man här igen efter över ett halvårs bloggfrånvaro. Sist jag skrev var jag gravid, konstant sjuk och väntade på att få göra en operation av bihålorna. En av de värsta somrar och höstar i mitt liv, helt förvirrad av vem jag var utanför löpningen och frågande inför om jag någonsin skulle kunna...
När jag 2011 sprang min första ultra – ”mitt lopp” – Laugavegurinn sken solen, vinden var knappt märkbar och utöver all aska, så var förhållandena perfekta. När Anders 2013 sprang sin första ultra – ”sitt lopp” – BUM45 km sken solen, skogen bjöd på sin finaste maj-skrud och förhållandena var som sig...
Strax efter kl 17:00 på eftermiddagen, idag för exakt 8 månader sedan, hade vi kommit i mål…Anders, jag och vårt älskade lilla troll! Ett 38 veckor långt lopp kom till sin ände och med de sista krafterna tog vi oss igenom den tuffaste biten av hela äventyret. Dagen är oförglömlig. Och kommer så alltid...
Ja…idag tog jag dem; de första löpstegen i år som ogravid, de första skutten i spåren efter förlossningen, de första minuterna utan att vara med min älskade lilla Líf sedan hon föddes. Märklig känsla. Mäktig känsla. Förberedelser: Innan jag gav mig ut pumpade jag ut och ammade brösten ordentligt samt...
18 inlägg hittades - Sida 1 av 2 visas.