Lagom till att träningsvärken från förra passet lagt sig, blev jag övertalad att springa igen. Japp, övertalad. Till sociallöpning dessutom. Det var nära att jag sa nej, utan att ens fundera över det. (Ni som hänger här regelbundet, känner till min fobi i just löpsammanhang. Med prestationsångest och...
Just idag infinner sig den bästa känslan på länge, i min kropp! Jag var ute och sprang med Love igår och jag som nästan aaaldrig får träningsvärk av löpning, fick träningsvärk – Av löpning?! Så yay på den. ?? Kanske inte konstigt med tanke på att det även var den snabbaste rundan sen…tja… i våras? Vilket......
Var tar dagarna vägen egentligen? Här sätter jag mig ner för att skriva om löppasset som kändes så himla grymt och inser att det är ju för tusan snart onsdag och det här var i måndags. Jag kan förvisso säga ”igår” med några timmars marginal. Men ändå, old news… ?? Runners high! Fast jag tänker... Inlägget...
Det är knappt att jag vågar yttra orden. ”Jag är en löpare igen!” Nu har jag förvisso inte sprungit på ett par dagar för det har varit annat som tagit upp min tid, men annars känns det som att jag är liiite grann tillbaka på banan igen. (Är det nu man inte ska ropa ”hej”…?) ??... Inlägget JAG ÄR EN LÖPARE...
Jag är, som ni kanske vet, sedan en tid tillbaka med i nätverket ”Bloggar om Hälsa”. Med ett nytt år i fokus, har vi valt att arbeta på ett annan sätt. Istället för gemensamma veckoteman, kommer vi dagligen skriva ett unikt inlägg/artikeln på hemsidan. Allt ifrån intervallupplägg, till recept, träningstips...
Jag skrev det där som står i rubriken till en bild på Instagram (jag heter @sararonne där) häromdagen och mantrat har fastnat i min hjärna. Ju mer jag tänker på det desto mer saker som jag tycker om symboliserar det. Just den dagen var jag på väg uppför ett berg i Åre. På toppen började det regna småspik...
Jag fick en fråga av Johanna gällande mörkerlöpning, som jag tänkte svara på genom att ge det ett eget blogginlägg: Frågan: ”Hur tänker du kring att springa ensam? Har ju hänt så mycket läskiga saker på det senaste. Speciellt när tjejer varit ute och sprungit i skogar och elljusspår. Själv drar jag mig...
När jag ser tillbaka på hur mörkrädd jag har varit, inser jag vilka framsteg jag har gjort. Trots det ska jag inte ljuga och säga att jag är 100 % bekväm med att ge mig ut i totalt mörker, under vinterhalvåret. Jag kan fortfarande få lätt panik när jag ska gå från ytterdörren till bilen på morgonen t.ex....
Det känns lite märkligt att titta tillbaka. Att minnas hur mörkret alltid har skrämt mig! När jag var liten var jag extremt mörkrädd (varför vet jag inte?) Ofta fick mina föräldrar sitta vid sängkanten tills jag somnade och så fort jag vaknade (vilket var nästan varje natt) rusade jag in och la mig...
10 inlägg hittades - Sida 1 av 1 visas.