3 februari 2010 kl 11:29
Som en inbiten antilöpband löpare måste jag ändå krypa till korset och bekänna mina synder - jag har införskaffat ett löpband!
Varför har jag då tagit detta drastiska steg?
Precis som beskrivs över, är det två huvudorsaker för mig.
Det ena är att som småbarnsförälder med en fru som jobbar konstiga tider, är det väldigt praktiskt att kunna bränna av några timmar med löpning utan att lämna huset.
Den andra orsaken är just skadorisk och det jobbiga med de moddiga blandat med isiga vägarna i Stockholmsområdet när vi nu äntligen har fått en ordentlig vinter, till kommunen och snöröjarnans stora överraskning...
Jag ser även en ytterligare fördel med löpbandet. Att kunna ta bort yttre faktorer som väder och underlag, och ha en konstant testmiljö för att mäta framgång och se om träningen ger någon effekt. Jag har provat på MAF träning, och ser fram mot att kunna köra testpass på löpbandet under vintern.
Självklart är det så att löpning utomhus med alla de extra fördelar och fantastiska upplevelser det ger ALDRIG kan jämföras med et löpbandspass, när det gäller njutning. Löpband är, för mig, ett komplement som kan göra det möjligt att få kvalitativa träningspass när omständigheterna tillsäger att det inte är möjligt att ge sig ut och löpa som löpning ska njutas enligt min åsikt.
Men vad gör man inte för att kunna fortsätta utvecklas som löpare?
Löparskor borde även de ha en varningstext -
VARNING, denna utrustning kan skapa ett beroende som kan få allvarliga konsekvenser för din ekonomi, dina prioriteringar och ditt sociala umgänge.
Löparhälsningar från Tom
