5 december 2016 kl 20:49
Hej, många intressanta svar, tack alla som bemödat sig! Verkligen!
Jag tycker inte att det verkar vara så enkelt som att bara "acceptera smärtan och bita ihop" (livskamraten/medjoggaren föreslår exakt samma sak och jag brukar prova), det blir helt enkelt bara stopp i benen när det blir långa sega, eller "lite för långa" mycket branta backar. Mjölksyra, som iofs släpper rätt snabbt, även pulsen lugnar sig numer rätt snabbt efter backen. Hm. Och ja, #5-6, jag är hyfsat snabb på riktigt korta ryck och nerför.
Kanske även som #4:s löpsällskap, jag har fått feedback att jag trots allt har blivit snabbare och starkare än för några år sen, förra gången jag försökte bli en löpare men tappade sugen. Jag märker det kanske inte själv på samma sätt. Tre löppass i veckan är ganska lagom för mig.
Låta vintern bli en bentränings- och fartintervall-träningsperiod på halvdaskiga vardagskvällar kanske? Så kan man passa på att försöka få till ett längre pass i dagsljus på helgen. Se vad det gör för skillnad på några månader.
Tack igen!