Nystart C25K, skor och fotisättning

Det är ju bra att ni skriver i en gammal tråd , grubblade just på detta ämne och uppskattar verkligen era erfarenheter .. är/var överrörlig fram till -98, efter ett komplicerat benbrott i fotleden blev det massa metal skrot i vänster ben/fot, en del har plockats bort genom åren och de skruvar o skenor som är kvar får jag dras med permanent , det har dock medfört att jag börjat pronera med det andra benet förmodligen kompenserar högern för vänsterns brister, senast jag sprang seriöst var i slutet på 70-talet samt en bit in på åttiotalet föredrog Addidss Stan Smith, försvarets pjuck som gick under namnet Adidas Biafra har jag nu inset att de var nog att betrakta som något åt barfota hållet som verkar vara mode nu, minns att jag sprang snabbt i dom men fick rätt ont, men då tyckte jag det var värt lite smärta för att springa ifrån stöddiga befäl o annat löst folk. Jag funderar på att mixa skor nu för att testa, tänker att nu när mina förutsättningar ser ut som de gör borde jag nog skita i det estetiska och köra olika skor på fötterna, dvs en riktigt stadig pronations sko på höger med en dropp på 8-10 typ, och en normal sko med 4-6 mm dropp på vänster, det utifrån hur jag verkar slita på skorna jag använder nu samt att jag har filmat när jag springer med Coaches Corner appen ( använder den normalt till att analysera skridskoskär på hockey spelare för att hitta rätt radie slipning på stålen) tänker att med tiden i takt med att jag vänjer muskelfästen o ligament etc stadigt söka mig neråt mot låg dropp, verkar det helt galet eller ? har bara sprungit sedan i början på juni, springer alldeles för mycket har jag fått höra men jag har lärt mig att lita på min kropps signaler, när det blir för mycket inflammation i knän och smalben drar jag ner på tempot och undviker asfalt ett tag, verkar funka bra, kan inte heller äta tabletter mot inflammation heller för jag äter Varan ( blodförtunnande ) har upptäckt att de flesta dubbade skor verkar ha låg dropp så det lär lösa funderingarna kring hur fort jag kan minska droppen på skorn, får försöka undvika asfalt lite noggrannare, men vad tror ni om olika typer av skor på höger vs vänster fot ?

Sten:
Vi är ju alla så olika, men ja, jag tycker ärligt talat det låter helt knasigt det du skriver.
I ett sånt här fall när man vet vart problemet kommer ifrån vill man i första hand förbättra motorik och stärka de små stödjande musklerna (vilket brukar gå hand i hand till stor del, "bra" muskler går inte att få med dålig motorik, åtminstone inte sen i löpningen). Muskelmässigt kan t ex vibrationsträning och balansträning funka.

Grejen är att om vi kör en liknelse med en krycka, det gör ju att ditt onda ben avlastas. Om du avlastar det bygger du upp det mindre, inte mer, och du beskriver att du vill bygga upp dig så du så småningom kan ta bort ditt hjälpmedel. Där tänker man snett.
Du bygger upp annat men det viktigaste för hållbarheten kommer i värsta fall försvagas, inte byggas upp.
Om du använder pronationssko på en fot för att du är sned men inte på den andra, då kan du aldrig bli mindre sned, av den träningen i alla fall. (Och min uppfattning är att gör man en sån sak för att man har problem, då flyttar man bara problemet, ofta till något ställe som är mindre förberett för slitaget. Men det finns det garanterat delade uppfattningar om.)

Enligt "min" teori ska man ju hellre anpassa sig till sin snedhet men samtidigt försöka förbättra motoriken om det är den som blivit knas i samband med en skada, alltså anpassa som i att foten och hela höften får vrida sig om det behövs, och så lär man få vara mycket försiktigare med träningen tills man upplever sig som jämn i sin ojämnhet - lite förenklat.

Tack för svar Irre!
Förstår vad du menar, kruxet är lite att skadan är gammal, uppstod -98, med några år på kryckor som följd, gjorde inte mer en vad sjukvården tyckte då i rehab, tyvärr. Efter 2012 har jag fått 4 x stroke och har varit vänstersides förlamad, delvis, gick med rullator mot alla odds till slut i varje fall. Har numera rehab tränat motoriken väldigt mycket, med bra resultat, bla med balansplatta =) den kör jag fortfarande mycket. Är rejält stark nu i magen och ländryggen mm. Kommer bli ett livslångt tränande för att kunna fungera. Vänster benet är så bra det kan bli enligt ortopeden och neurologen, det är därför jag försöker hitta vägar för att skydda det högra som liksom får dubbel belastning, jag befarar att du har rätt. Känner verkligen av att det tar stryk och får hoppas det håller, tror jag inte pallar om det också lägger av. Får nog bli ungefär som du är inne på, bygga upp ännu mer styrka, slog mig under natten att jag behöver ju inte vara speciellt rädd om det vänstra för det kan inte bli speciellt mycket sämre. Läkarna vill stel operera det vänstra, fast det vill inte jag. Tänker att det lär inte minska belastningen på den friska sidan, tvärt om. Lutar åt att minska droppen i skorna sakta men målmedvetet för att nå maximal naturlig styrka under löpningen, om jag inte hittar dubbade skor med tillräckligt dropp får det bli gjutna sulor från typ Fotform etc.. måste ha dubbar eftersom det blir rejält halt här och det är i det närmaste nästan ingen snöröjning. När man har mycket balans störningar känns det extra viktigt. känner mig osäker på om jag ska ha pronations stöd alls, hade ett bra löpsteg före allt elände och det är nog tveksamt om det hjälper mig i långa loppet att använda det , tror däremot att dämpning och dropp kan behövas medan man stärker muskel fästen och ligament etc.. har du tipps på några bra dubbskor ? Har börjat snegla på orienterings skor med dubbar men undrar om de funkar på asfalt ? ute på stora vägen plogar de ju ibland åtminstone .. måste funka på både och ..

Har du funderat på att prova springa lite korta pass barfota på löpband med jämna mellanrum? Eller inomhus om du har möjlighet till det?
Jag upplever personligen att allt i gummiväg under fötterna sabbar, och oftast mer ju mer gummi under, särskilt för knän/höfter (men det är säkert lite individuellt). Som du säger lär man ju inte bara tvärbyta skor bara sådär, men skulle det kännas bra med lättare pass barfota kanske du mer hittar tillbaka till ditt naturliga rörelsemönster när inte skorna är ivägen. Och antingen bygga upp sig lite bättre i den lätta träningen och (förhoppningsvis) skonsammare steg, eller kanske hitta mer hur ens "naturliga" steg ser ut så man sen lättare kan hitta bra skor?
En av fördelarna med barfota är ju att fötterna också känner av och bromsar, så springer man helknas eller för fort så får man tydlig feedback, du kan också använda din naturliga dämpning mycket bättre med hjälp av den feedbacken.
Man skulle ju kunna se det som lättare rehab-pass?

Tips på dubbskor - ta ett par skor som fötterna trivs i och köp lösa dubbar att skruva på själv. (Ha helst två par skor så du inte behöver använda dom varje pass.)
Tips nummer två - försök att undvika dubb i så hög grad det går, kanske bara ha ett par såna man kan dra på med i fickan om man kommer till en riktig isfläck som det inte går att ta sig runt, så man inte behöver ha dom hela rundan.
Dubb gör i ännu större grad att benen inte kan vrida sig när dubben har fäste, vilket är ajaj för knäna. Tyvärr! Om man är känslig alltså.

Det är egentligen inte bygga styrka jag tänker på, för när man säger så då pratar man oftast under en högre eller åtminstone halvhög belastning. Men dom fina musklerna som brukar vara svåra att ens aktivera om dom varit inaktiva, dom brukar vara mer benägna att bara svara om man gör tillräckligt låg och "fin" belastning, eller att man får med dom på köpet när man plötsligt rent motoriskt hittar ett glömt rörelsemönster.
Har du redan gjort så pass mycket grundrehab ändå och vill springa, så är det nog mest effektivt att träna under tiden man springer. Tänk att det alltid ska kännas lättare/mjukare om det är bättre, annars är det inte bättre (för motoriken).

Men sen finns det andra versionen som Hobbylöparen(?) var inne på, att bygger man styrka och tar det tillräckligt långsamt så bygger man tålighet. Det funkar säkert i sin dysfunktion också, man stärker det som kompenserar, är bara jättesvårt att veta hur mycket som är för mycket om man har en så pass stor gammal skada, så hellre löjligt försiktigt en period isåfall än tänka "träna styrka".
Och lika viktigt att man inte tillsätter grejer som försvårar mer för fysiken, t ex tillbehör hit och dit. Det ska vara vid en akut skada isåfall eller kanske att det finns undantag med permanenta handikapp, men då får man ju se det mer eller mindre som att man gett upp att bli normal om man tänkt köra med det en längre tid. (lite hårt men... det lär ju vara ännu svårare att gå tillbaka sen flera år senare)