6 februari 2021 kl 08:40
Jag har aldrig haft något upplevt negativt symtom som kan sättas i samband med den låga vilopulsen.
För 4 år sedan i samband med ett av husläkare rekommenderat akutbesök på sjukhus för röntgen med anledning av en konstig löprelaterad underbenskada/nervsmärta tog någon tydligen ganska rutinmässigt EKG under väntetiden på läkare och påtalade sedan den låga pulsen för läkare och jag fick förklara att jag hade haft liknande låg puls i nästan 40 år och att jag löptränat hela perioden vilket "godtogs" som förklaring. Då dock under ej optimala förhållanden låg den visst kring 32-33 e d.
Numera mäter jag rätt sällan eftersom den "alltid" ändå verkar vara en bra bit under 30 innan frukost (efter ett par kaffedoser) och något nytt personligt rekord inte torde sättas. Med Polar M430 blir mätningen f ö helt galen i början för den tolkar vilopulsen x 2, kanske anpassad till vanligt folks vilopuls jnnan den går ned på rätt "multipel" dvs 1 :-)
Redan ca 1978 mätte jag några få ggr med en liten analog pulsmätare på ett finger och den visade rätt OK och en bit under 30. Då mätte jag annars mest manuellt på hjärtat i en hel minut i taget. Jag upptäckte även att sittande med benen i kors kunde pulsen noteras via en liten men tydlig rörelse på det övre benets fot från den mekaniska impulsen från pulsen i knävecket.
Nyss mätte jag på handleden och fick som lägst 27 på en hel minut men var på väg lite lägre i halvtid. Det är lätt att bli lite nervös under så lång mätning om man märker att slagen kommer så sällan att ännu lägre värde är på gång och vid sådan minsta anspänning stiger den lite i onödan :-)
Min tolkning av vilopulsen är att själva hjärtmuskelns slagvolym inte har försämrats så väldigt mycket sedan mängdträningens dagar. Däremot har maxpulsen fallit relativt kraftigt, men framför allt har löpekonomin rasat efter diverse skador och försvagningar + en kronisk innervationsförsvagning av vänstra gluteus medius vilken alltid har hämmat men alltmer med åldern. Jag har inte märkt lika stor försämring i längdskidåkning som inte kräver nämnvärd excentrisk effektivitet i musklerna. 2017 var jag kring 20 % sämre i längdåkning 1 mil jämfört med i mitten av 1980-talet vilket främst kan förklaras av maxpulsnedgången, medan löpkapaciteten samtidigt hade rasat över 70 %.