3 juni 2010 kl 08:47
Så länge Du älskar att springa är allt som det ska! ;) Som med det mesta innebär ju löpningen toppar och dalar. Har upplevt samma fenomen själv. Ofta gäller det att hitta tillbaka till det roliga och sköna med löpning och inte stirra sig blind på tiden. Ge dig ut utan klocka ett tag. Träna för att det är skönt och för att Du faktiskt kan. När Du sedan tar med dig klockan igen brukar effekten vara att det plötsligt går lite snabbare. Dessutom är det tyvärr lätt att misströsta då man tycker sig träna exemplariskt men resultaten uteblir, MEN en vacker dag så inträffar det där man väntat på då allt flyter och benen "springer av sig själva".
Det kan ju också vara så att Du faktiskt bär på en infektion som inte riktigt bryter ut eller andra medecinska orsaker. Överträning är ju också en klassisk orsak till "plötsliga cementben". Man får tänka på att vilan är lika viktig som själva träningen för att få bra resultat. Å så mat... Å så vätska...
Vet också hur lätt det är att lura sig på sträckor och tider som du nämner. Men faktum kvarstår att Du faktiskt springer samma sträcka oavsett hur lång den "varit" och "är".
Hoppas Du kommer ur din svacka. "Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke!" sååå Keep on jogging! Allt gott!