28 september 2018 kl 08:31
I det stora hela, en rätt deprimerande tråd, detta?! Vill också skriva av mig lite, kanske få upp humöret samt även få lite råd och tips. Skall försöka att inte bli för långrandig.
Jag har sprungit i ca 2,5 år. Självklart har jag sprungit förr i mitt liv, tränat fotboll, långa uppehåll, sedan gym, spinning och sånt, men för ca 2,5 år sedan blev det nästan uteslutande löpning. Självklart har man fått lite ont ibland, det har varit i vader, i knän och även häl/hälsena. Mina fötter har lågt fotvalv och sedan jag började intressera mig mer, lärde mig om neutralt löpsteg, pronation och sånt, så har jag köpt stabila skor. Den värk jag kände när jag började, var aldrig så illa, att jag behövde avsluta ett träningspass eller uppsöka läkarvård efteråt. Har inte heller behövt ta längre uppehåll från joggandet på grund av värk eller skada. Sjukdom, förkylningar och sånt, har jag ju haft, men inga skador.
Efter ett lite längre pass, 22KM, i mitten av augusti, så kände jag under passet, en rätt centrerad smärta, under höger häl. Jag fortsatte träningen, kom hem och efter detta vilade jag i någon vecka, men detta hade jag gjort en ändå, som uppladdning till Göteborg Midnattslopp. Det blev ett par lugna kortare pass bara, dagarna innan och under dessa pass hade jag inte ont alls.
Dags för Midnattsloppet i Göteborg, 25 augusti och såg fram emot detta väldigt mycket. Hade inte sprungit det tidigare, skulle vara inne på Ullevi och så vidare, kul skulle det bli. Loppet, startar, en långsam, trång första kilometer, följdes av uppsprickande fält och man kunde börja springa i sitt eget tempo. Med mina mått mätt, flöt det på bra. I sex kilometer. Det var som att få en glödgad spik, rätt upp i foten, hälen. Otroligt ont, gjorde det. Kände så klart att detta var något annat. Inte bara latmasken som ville att jag skulle sluta springa. Kunde nog redan där också känna att detta nog inte kommer läka ut under söndagen eller några dagars vila.
Redan på måndagen, fick jag tid hos Ortoped, GHP Ortho Center IFK Kliniken. Ortopeden jag pratade med, sa att jag hade två åkommor. En överansträngd och inflammerad hälkudde och plantar fasciit. Jag fick ett par övningar att göra, en del att tänka på och fick foten tejpad. Så efter en rätt mörk söndag (kommer jag aldrig kunna springa mer, vad skall jag göra med alla bokade och betalade lopp i framtiden) så fick jag upp lite hopp efter ortopedbesöket.
Övningarna jag fick, var spreta med tårna, egentligen hela tiden, när jag kunde, jag skulle även vika på fötterna, fram och tillbaka lika ofta. Sedan var det vila, absolut inte springa, helst inte ens gå. Instruktioner för tejpning fick jag också.
Jag började med övningarna direkt. Visade min fru hur man tejpade. Springa var det ju så klart inte tal om, men vila är ju svårt, ville inte sjukskriva mig från jobbet, så dit fick jag ju gå och väl på arbetet, så blir det ju en del rörelser. Dock så har jag möjlighet att göra fotövningar, så detta gjorde jag kontinuerligt.
Förutom alla tips och råd, så börjar man ju googla, läsa jogg.se (forum) och kolla vad det finns för hjälpmedel. Så jag har köpt inlägg, jag har köpt hälkoppar, jag har köpt nya joggingskor, två par och mirakelstöd i form av strumpor och annat. Lätt räknat, tusentals kronor, utan att jag egentligen vet om att det kommer att hjälpa mig, men det känns bra för stunden.
Jag gjorde återbesök hos ortoped efter elva dagar. Det kändes bättre då än dagarna efter midnattsloppet. Jag hade gjort övningar, vilat så mycket jag kunde och hade börjat kunna gå ordentligt. Utan kryckor och utan att enbart sätta ner tårna med höger fot. Läkaren (kallas ortopeder för läkare?) sa att det var bra framsteg, jag fick ytterligare övningar att göra, förutom de jag redan fått, samt att vi diskuterade lite framtid.
Jag hade två i tid närliggande lopp inbokade. Det var Jubileumsloppet, i Göteborg och det var Köpenhamns halvmara. Det sistnämnda var vi flera stycken som skulle åka ner, det var hotell bokat och planer smidda. Och jubileumsloppet, var mer ett vanligt millopp i mängden, som dessutom bara låg två dagar bort, efter det andra ortopedbesöket. Jubileumsloppet, tyckte ortopeden inte att jag skulle försöka mig på, fast hon sa inte blankt nej, jag fick känna efter själv. Loppet i Köpenhamn kanske kunde gå, men då borde jag ha testsprungit lite innan. Tyvärr (kanske) så försökte jag springa båda.
Jubileumsloppet, haltade jag igenom, utan att jag fick så mycket ondare, när man börjar bli uppvärmd och ett visst adrenalinpåslag, så funkade det ju rätt bra. Det man inte vet är ju hur mycket man förvärra skadan? Kom i mål, och den stora fördelen nu, var att jag visste hur jag skulle göra de närmsta dagarna, med övningar och tejpning, vila och rörelse. Vissa dagar efter detta lopp kändes det väldigt bra. Aldrig så att jag kände att motionera hade varit skönt, men att det kanske läkte, gick åt rätt håll?
Sakta men säkert närmade sig Köpenhamn, vi åkte ner, checkade in på hotell och hämtade nummerlappar på Expo. Det klart att det är svårt att hålla sig då? Startade och sprang, i 12KM, sen var det en kamp för att komma i mål, den enda fasta punkten jag hade i Köpenhamn! Det gjorde ont. Det var nog ganska fel, att ställa upp! Efter detta, tolv dagar, har jag bara "rehabbat", med övningar. Har även haft en förkylning, som gjort att jag faktiskt har varit hemma mest. Så, plats på stället vila, råder.
Vissa dagar, så känns det bättre än andra? Är det så för andra också? Hur mycket utrustning köper n? Tror ni på inlägg, kuddar, mirakelstrumpor och tofflor? Vad kunde jag gjort annorlunda innan skadan? Då jag vet att jag har lågt fotvalv, behöver stabila skor, skulle jag kanske bokat tid hos
http://lopsko.se/ och fått utprovade skor, med eventuell inlägg? Om detta läker ut, vilket jag hoppas, men man i de mörka stunderna tvivlar på, vad skall jag tänka på då? Skor, sulor osv, börja ändra på något? Jag menar, jag sprang ju nästan obehindrat i två år, utan smärtor eller krämpor, i någon större utsträckning. Eller var det bara en tidsfråga innan det skulle hända?
Jag har återbesök hos ortopeden 4/10. Jag hoppas att jag kommer vara bättre i foten då, jag kommer att bombardera henne med frågor, liknande de ovan, för jag behöver svar och jag behöver positiva signaler. Nästa lopp, som är betalat och klart, är Varvetmilen i Halmstad, 13/10 (bokat redan i somras, när hösten planerades) och jag har inte gett upp det. Håller mina tummar och ber om ursäkt för ett långt inlägg. Kände ett behov av att skriva av mig!
Tack och trevlig helg.
