#7
1 september 2018 - 22:09
Redigerad 1 september 2018 - 22:34
En del av mig håller med Glenn också. Ett lopp behöver inte vara så svårt att klara för att vara utmanande. Det är att träna bra som är det svåra. Anmäla sig, skippa träningen, halta i mål och skryta om hur lite man tränat kan vem som helst. Det är att gå upp 5 och springa långpass innan jobbet/skolan/barnen vaknar, eller att hålla sig till en plan, eller att inte känna sig körd trots att man blir sjuk eller skadad några veckor innan loppet, som är den stora utmaningen med ett lopp - inte själva tävlingsdagen. Nu säger jag inte att det skulle vara så för dig men det finns en del som gör lite sådär. Och med tanke på att du springer 2 mil i veckan och lät tveksam till hur mkt du ska springa i vinter så tror ju jag att det är nog så utmanande att göra en bra terränghalvmara redan till våren. Om du tänker att du ska få till regelbundna långpass så är det inte så lätt med halvmaran. Men att gå runt den kan du förstås redan imorrn. Det finns ju andra lopp också, som inte ligger så tidigt på säsongen. Kan inte en lyckad halvmara vara en språngbräda till något annat?
För egen del sparar jag gärna på målen lite iallafall. Det får gärna vara svårt och utmanande men målen ska ju räcka resten av livet också. Bara risken att du ogillar att springa ultra för att du är för dåligt tränad kan vara anledning nog att låta bli - tycker jag.
Men jag är lite splittrad. Tycker också att man kan se den här typen av lopp mer som en äventyrlig dag och då behöver det inte vara så oerhört extremt som många tror. Jag tror många klarar den här typen av distanser bättre än de tror om man bara tar det lugnt. Så jag tycker också att man ska våga prova om man har lust, men det kanske finns mer passande sätt än att gå från 10 till 62km. Finns ju en del lopp där man kan springa så långt man klarar tex. Kan vara ganska skönt att bara se hur långt det går istället för att bli helt under isen om man är slut efter halva.