19 mars 2020 - 11:39
Inte mycket går på automatik för egen del. Tappade sugen helt i slutet av 90-talet och kastade in skorna för gott, efter dryga tio års löpning. Önskar att någon i min närhet hade sagt till mig att jag tappat förståndet.
Sommaren 2014 kom ena grabben (fyllde sju det året) och hade inget att göra. Spring lite om du är rastlös, svarade jag i brist på bättre.
En dag kom han och frågade hur långt 50 varv blev. -"Öh, va? Tja, det blir 3km". Han sprang sådär lätt och naturligt som barn ofta gör men jag tänkte inte mycket mer på det. Han fortsatte springa helt på egen hand, eftersom han tyckte det var roligt att springa.
Åren gick, han var med på mindre lopp osv, utmärkande var hur lätt det såg ut och att han sprang regelbundet. Våren 2017 grävde jag fram en gammal låda med loppmedaljer. Hade aldrig visat dem eftersom det var gammalt skräp, men jag hade ju sparat det gamla skräpet... Minnen bubblade upp, framförallt de positiva; det var roligt att springa.
Banalt? Må tyckas, men för min del är det grunden. Allt utöver det, handlar mest om att försöka fokusera på positiva saker och låta de negativa glida förbi så gott man förmår. Så jag började igen, vi har nu sprungit massor ihop, förra året var det bästa i hela mitt liv.
Det var (fyll i valfritt) roligt att springa!
Nu efter nästan sex år, slutade han springa i mitten av Februari.
Va? Den där lille blåslampan som öppnat mina egna ögon och fått fart på hela familjen, har tappat sugen? Så mycket roligt vi haft, så mycket som vi pratat, ändå blir han en mussla.
När vi var ensamma en dag frågade jag; varför började du springa när du var sju år? -"Jag tyckte det var roligt att springa".
Sedan betade vi av åren ända fram tills nu. Först därefter kröp det fram, han hade börjat ställa krav på sig själv och kände sig misslyckad. Han hade glömt mycket av det roliga och var helt omedveten om vilken positiv effekt det haft på hela familjen (framförallt mig), bara genom att göra det Han tyckte var roligt.
Husets eldsjäl är numer tillbaka på banan och glad igen. :)
Förlåt om det blev långt, försökte ändå hålla det kort.
Även om jag själv sörjer ett lopp i år, så har jag inte problem med motivationen längre och kommer fortsätta springa, förhoppningsvis ända tills jag trillar av pinnen.