Stressfraktur: er väg tillbaka till löpning - Löpning
Löpning Skador & Rehab 24 inlägg 8684 visningar

Stressfraktur: er väg tillbaka till löpning

1990 • Gråmanstorp
#1
29 mars 2020 - 13:11
Gilla 
Lång story short: Jag fick en stressfraktur i fibula någon vecka in på detta året. Smärtan kom ganska akut och inom några dagar fick jag konstaterat via ultraljud att det var en stressfraktur.

Det har nu gått 11 veckor och själva frakturen är så gott som läkt. Just denna typ av fraktur sägs läka på 6-8v, vilket stämt bra med min egen upplevelse. Jag har tränat på med alternativträning. Till en början bara vattenlöpning och styrketräning med allt som inte belastat benet, och sedan successivt infört promenader och cykel utan att vara iklickad i pedalerna. När frakturen blivit läkt (kände markant skillnad i smärta och "upplevelse" runt åttonde veckan) började jag med mer specifik rehab för benet med gradvis ökad belastning. Detta har gått över förväntan och jag börjar snart känna mig redo för att påbörja återgång till löpning igen.

Jag har försökt läsa allt jag kommit över om stressfrakturer, frågat kunnigt folk, och själv ältat min egna situation i många veckor nu. Eftersom jag är hyfsat trött på mina egna tankar och ideér skulle jag därför gärna vilja höra era erfarenheter om stressfrakturer!

Hur/varför uppkom din stressfraktur?
Akut eller mer långsam debut av smärtan?
Hur såg din rehab ut - och framför allt, hur tog du dig tillbaka till löpning igen?

Jättetacksam om jag får höra era stressfraktursstories! (är så himla trött på min egen ;) )
< < < 1 2 > > >
Åsa
1983 • Fagersta
#2
29 mars 2020 - 19:43
Gilla 
För hård träning i kombination med dålig kosthållning.
Hög smärttröskel och dåliga läkare gjorde att jag sprang med det ett halvår innan jag träffade en idrottsläkare. "Ta en alvedon och vila, sa de första"
Rehab, totalt vila från hård träning, cykla, crosstrainer, styrka, simm ovs, tog mer än ett halvår innan jag var normal. Hade fantomsmärtor länge.

Tog tag i mitt liv med kosten och fick hjälp. Äter fortfarande tillskott av D-vitamin och kalcium.
1990 • Gråmanstorp
#3
29 mars 2020 - 19:50
1 Gilla 
Åh fy för Åsa, det där lät riktigt illa :(
Var någonstans satt din fraktur?
Är det länge sedan detta hände? Och hur känns löpningen idag?

Till skillnad från dig har jag fått bra hjälp från dag 1 av kunnigt folk som hjälp mig både med hur jag ska tolka och agera på själva smärtan, men också att försöka kartlägga varför det blev som det blev. Lite extra tacksam för det när jag läser vad du varit med om.. :/
Linda Allgardsson
1973 • umeå
#4
29 mars 2020 - 20:44
Gilla 
Maraträning där jag försökte följa ett program med 3 pass i veckan samtidigt som jag gick med i en träningsgrupp med 2 pass i veckan där styrka blandades med intervaller (ofta nedför) på hårt underlag.
Resultatet blev smärta i underbenet (tibia) där MR visade begynnande stressfraktur.
Ordinerades 6 veckors löpvila där jag körde styrkeinriktad gruppträning med mycket svingar o ballslam för att få upp pulsen.
Mot slutet av de 6 veckorna började jag även med burpees, mountainclimbers o utfallsgång.
När jag sen fick börja springa så hittade jag ett program på nätet som verkade seriöst o rimligt. 6 block om 4 minuter. Första gången 2 min jogg o 2 min gång i varje block. Om det kändes ok så öka längden på jogg med 15s och minska gången, dvs 2:15 jogg o 1:45 gång i varje block. 3 pass i veckan.
Fungerade bra för mig. Fast jag nog får erkänna att jag skyndade på det lite på slutet...
Inte haft några fler tecken på stressfraktur men försöker snegla på månadsdistanserna så jag inte får för mycket volym. Det är ju lätt att träna för mycket när det är kul!
Lycka till med din väg tillbaka!
Julius Källgård
1992 • Göteborg
#5
29 mars 2020 - 22:49
Gilla 
Fick en stressfraktur i andra mellanfotsbenet sommaren 2009. Sprang ca 3 mil/vecka på den tiden. Efter att ha prövat minimalistiska skor under två ganska tuffa pass kände jag en dov smärta i foten. Fyra dagar efter symptomdebuten hade jag ett millopp på hemmaplan som jag inte ville ställa in. Startade med lätt smärta i mellanfoten som efter 9 km blev akut värre. Sprang imål (vi vann faktiskt lagtävlingen) men kunde inte stödja på foten efteråt. Kryckor i 6 v. Första löppasset 8 v efter stressfrakturen.
Tränade vattenlöpning, cykling och lite styrketräning under rehabtiden. Fortsatte med främst cykel och rullskidor under hösten medan jag gradvis trappade upp löpningen, som kändes sådär. Var mycket nojig över småkänningar i foten. Våren 2010 kändes det bra, sprang lopp igen och gick under 35 min på milen för första gången.

Har sedan dess haft perioder med betydligt mer löpning, 6-10 mil/vecka, och det har funkat bra. Finns många exempel på löpare som fått stressfrakturer men återhämtat sig och fortsatt springa väldigt mycket (och fortare än innan). Tillräckligt med näring och energi, återhämtning, gradvis upptrappning och lite variation i träningen kan man komma långt med.

Tycker det låter som att du har haft en bra rehabstrategi Erika. Lycka till!
Åsa
1983 • Fagersta
#6
30 mars 2020 - 06:03
1 Gilla 
Sprickan gick vågrätt över Tibia, skenbenet. Det blev tillslut en liten bula uppe på benet,Dvs brosk. Därav tog allt tid. Du kan smygläsa min träningsdagbok från 2013, I januari/Februari kom diagnosen.
Löpningen idag är på en helt annan nivå. Jag har läst massor inom korthållning, träningsmängden. Och lärt mig lyssna till kroppens egna signaler (vilket man kan glömma i en stressvardag).

Krya på dig och skönt att höra att du fått bra hjälp fort!

1990 • Gråmanstorp
#7
30 mars 2020 - 09:10 Redigerad 30 mars 2020 - 09:16
Gilla 
Stort tack för era stories! :)

Håller verkligen med om att det är lätt att köra på för hårt när själva träningen känns både lustfylld och viktig i livet. Jag tycker att det är intressant att höra hur andra upplevt smärtan och själva frakturen.
Jag har tex pratat med några som haft stressfrakturer som de gått länge med (alltså haft ont under en lång tid men ändå försökt träna på) och att den ändå gått att genomföra trots smärta. För min del kom smärtan väldigt plötsligt, men när den kom var den rätt brutal. Var tvärthalt i några dagar och kunde knappt stödja på foten. Hade inte kunnat springa en meter även om någon hade mutat mig med någon miljon eller så..
Det är ju logiskt att det kan upplevas olika beroende på var frakturen sitter. Kan tänka mig att ett ben i foten skiljer sig en del från tibia/fibula eller om man får det i bäckenet. Men det är ändå intressant det där med hur smärta upplevs.

Linda, ditt upplägg för att smyga igång med löpning igen lät vettigt. Jag har tänkt mig något liknande.

Kul att läsa att du kommit tillbaka så bra efter din stressfraktur Julius (grym tid på milen ju!!)
Jag kan verkligen tänka mig att man lätt blir nojig över känningar som sitter kvar vid skadan. Höll du ändå igång med löpningen fastän det kändes sådär, hur tacklade du det mentalt?
Julius Källgård
1992 • Göteborg
#8
30 mars 2020 - 21:48
1 Gilla 
Jag hade nog kunnat gå på mer med löpning efter stressfrakturen men tyckte cyklingen, mest MTB, och rullskidor/skidor var minst lika roligt, så hade inte bråttom. Sprang första lite snabbare löppasset i slutet av november, 4,5 månad efter skadan. Sen blev det få hårda löppass innan mars, mest för att jag körde cykel och skidor istället. Snittade kanske 2 löppass/v under vintern. I april var jag ändå i bättre löpform än tidigare. För mig var det skönt att minska fokuset på löpningen i några månader, men finns ju många vägar att gå!
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#9
31 mars 2020 - 21:54
Gilla 
Stressfraktur i mellanfotsben i november 2015. Efter en underbar period med massor med löpning och successiv övergång till minimalistiska skor. Det började med diffus känsla av att skosnörena varit för hårt åtdragna på ett ultralopp. Därefter var foten lite så där och jag drog ner på löpdistanserna för att vara lite klok. Sedan gick den av under en löptur, jag hade väl en dryg km kvar hem och försökte gå istället, men det var ännu värre! Det var inte någon snygg löpning där sista biten hem...
Jag trodde då att det var när jag bytte helt till minimalistiska skor, från att ha sprungit i sådana men haft vanliga skor i vardagen, till övergång att samtliga skor var minimalistiska. Har NU förstått att det var för lågt energiintag redan då. Jag håller på att försöka fixa till det nu.

Jag valde fysioterapeut mycket noggrant och följde slaviskt rehab. Jag missade dock att jag inte skulle ha fått köra spinning, det är skjuvkrafter i det och det skulle jag ha skippat om min fysio fått som han velat. Han frågade inte och jag tänkte inte på att berätta... Efter 12 veckor fick jag börja springa - 20 sekunder x 5 på stället! En vecka senare 30 sekunder x 5 riktig löpning. Sedan stegrade vi distans superförsiktigt. Orsaken är ju egentligen bakgrunden. Frakturen i sig läker på 6-8 veckor, men skörheten finns kvar och det tar längre tid att läka. Risken vid för stor ökning är så klart ytterligare skador. Jag kom lagom tillbaka till 27 km långa löppass när jag ramlade och slog i höger knä. Sårskada med 6 stygn och benmärgsödem på tibia. Återigen vände jag mig till en noga utvald sjukgymnast (en knäexpert denna gång) och rehab var precis lika långsam och försiktig denna gång... Om man inte sköter ett benmärgsödem kan man få stressfraktur, det ville jag ju undvika. 62 veckor senare stöp jag på benet igen och fick börja om... Inte lika stor skada, men benmärgsödemet var retat, så försiktig stegring, men det tog inte 12 veckor innan första löpsteget iaf…

Lycka till och var klok och långsam i stegringen så kommer du att kunna springa som vanligt igen! Jag kan inte nog understryka att göra en kostanalys. Jag har tydligen ätit för små portioner, helt ovetandes, jag blir ju mätt och nöjd och har aldrig försökt att banta. Jag har tydligen en nyttig mathållning och då är det naturligt lite med både kolhydrater och fett. Jag behöver öka allt, men vi ska göra det smart, på ett sätt som passar mig!

Lycka till!

Kram,
Jenny
1994 • Trondheim
#10
1 april 2020 - 13:20
Gilla 
Jag fick en stressfraktur i andra mellanfotsbenet i september. Jag sprang mer än vanligt under några veckor, och sprang sedan en halvmara. Kände redan när jag värmde upp att det gjorde ont men dum som jag är så sprang jag loppet ändå. Loppet gick riktigt bra men så fort jag stannade efteråt kunde jag knappt stödja på foten. Gick länge med det innan jag gick till läkaren, sprang inte under tiden men fortsatte promenera och träna sånt som inte gjorde ont. Blev diagnostiserad med stressfraktur i november, fick order om att hoppa på kryckor för att avlasta helt i fyra veckor. Efter jul fick jag börja gå som vanligt och så småningom fick jag börja jogga på anti gravity-löpband med gradvis ökande belastning. Gjorde en andra MR-undersökning för tre veckor sen som tyvärr visade att jag fortfarande har en stressreaktion i foten, även om själva frakturen är borta. Nästa steg nu är att göra en bentäthetsmätning eftersom det inte är normalt att fortfarande ha en stressreaktion efter såhär lång tid.

Håller tummarna för att det inte är något allvarligt fel och är noga med kosten, speciellt D-vitamin och kalcium. Under tiden jag inte har kunnat springa har jag istället cyklat, åkt längdskidor, simmat och vattenlöpt.

Stort lycka till och jag hoppas du får sätta igång löpningen snart igen! Kram!
1961 • Lomma
#11
22 oktober 2021 - 13:32
1 Gilla 
Denna tråden har några månader på nacken, men tänker att den passar för mitt "fall", vill gärna veta om någon har liknande symptom och hur vägen tillbaka isåfall såg ut, hoppas ok..
Jag har under många års tid legat på 3-5 mil i veckan, beroende på årstid o lopp-planer. I år var det dags för Stockholm Marathon för 4:e gången, sen anmälan och ingen specifik upptrappning, bara några extra långa pass 4-6 veckor innan. Hade lite känningar i ena skenbenet, framförallt vid promenad, så misstänkte lätt benhinneimflammation.
En vecka innan marathon fick jag plötsligt rejält on efter 8 km, och haltade hem. En veckas panik-vila innan start, med inställningen att vara klok. ingen smärta alls första 8-10 km, sen kom den smygande och tvingade mig till DNF vid 15. Hade grymt ont i ett dygn, tre dagar senare kände jag inget. Verkligen inget alls. Gick till idrottsskadespecialist som tryckte och klämde till det gjorde rejält ont, och han sa då stressfraktur, nästan helt säkert.
Så nu vilar jag i minst 6 veckor, tränar på gym istället. Hade jag inte vetat om den här skadan hade jag glatt gett mig ut och sprungit men troligen hade det kraschat efter ett antal km. Det jobbiga är att jag verkligen inte känner någon smärta alls när jag tex går, så hur sjutton ska jag veta när jag är bra igen? Ska träffa sjukgymnasten igen förstås, och hoppas på vägledning och att han vet var han pratar om..
Alltså - någon som har varit med om liknande? Tacksam för alla erfarenheter!
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#12
22 oktober 2021 - 18:57
1 Gilla 
Men, så trist Eva!

Jag skulle "tvinga" min husläkare att skicka mig på MR. Det har funkat hittills i alla fall. Ena gången fullbordad stressfraktur andra gången "bara" benmärgsödem, vilket för mig inneburit exakt samma löpförbud och samma rehab och bara ett uns snabbare stegring av löpningen.

Hoppas att du blir bra så snabbt det bara går och orkar köra din rehab enligt instruktioner! Min erfarenhet är att det brukar bli bäst så!

Kram,
Jenny
1961 • Lomma
#13
28 oktober 2021 - 09:51
1 Gilla 
Tack Jenny, det börjar nog luta ditåt, hoppas kunna ta några första löpsteg nån gång i december...
1961 • Lomma
#14
22 mars 2022 - 18:41
2 Gilla 
Hej igen nu kan jag berätta hur det gick, om nån är intresserad! Mest för att jag själv verkligen dammsög nätet efter information…
Så efter 8 veckor med enbart gym och crosstrainer (sista fyra veckorna), satte jag igång efter ett program som min fysioterapeut tyckte jag skulle följa. Första veckan tre pass x 25 min, med en minuts jogg och fyra minuters gång. Vecka två blev det två ,inuiters jogg och tre minuters gång osv tills jag joggade 25 min utan paus. Vi snackar LÄTT jogg. Sedan ökade jag sträckan försiktigt upp till åtta km, därefter började jag öka tempot.

Men mitt i planen, lagom till jul, var plötsligt benhinneinflammationskänslan tillbaka, panik!! Nästa dag fick jag lätt feber som satt i, i tre frustrerande veckor, men troligen var det det som räddade mig. Efter tre veckors paus hade jag inga känningar i benet alls, och fortsatte där jag hade slutat.
Nu följer jag ett 100-dagarsprogram inför Stockholm Marathon i juni, med två intervallpass i veckan, ett lätt pass och ett långt gå/joggpass, och det känns hur bra som helst! Är glad att febern tvingade mig till vila, annars hade jag troligen åkt på fler bakslag.
Så mitt råd till alla i liknande sits är att ha tålamod och öka riktigt långsamt trots att huvudet vill så mycket mer!
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#15
22 mars 2022 - 18:55
1 Gilla 
Eva,
Grattis! Så skönt att du är igång igen!

Själv har jag haft känningar i bäckenet, typ i fogen och självklart visade MR att det fanns benmärgsödem. Jag har vilat från löpning och belastning i 10 veckor nu. Planen var 8-12 veckor, men det blir nu minst 12 veckor löpförbud pga att jag haft totalt träningsförbud i en vecka pga sköldkörteloperation. Jag fick dessutom allergi mot Levaxin så jag behövde ytterligare en vecka vila innan jag kunde börja träna annat än promenader. Min fysioterapeut var snabb där att förlänga löpförbudet. Vill ju inte att benmärgsödemet utvecklar sig till stressfraktur, så jag hade minskat ner redan innan svaret från MR kom...
Jag måste äta mer, har energiunderskott trots att jag knappt tränar. Jag kämpar verkligen med att få i mig mer mat, har låg aptit och blir snabbt mätt.

Kram,
Jenny
1961 • Lomma
#16
23 mars 2022 - 10:17
1 Gilla 
Men så tråkigt Jenny, det låter ju som om du har haft riktig otur! Jag hoppas verkligen att du kommer tillbaka till både löpningen och hälsan snart. Energiunderskottet som du beskriver känner jag igen mig mycket i, blir mätt av en halv tallrik fil... man får äta ofta helt enkelt! På långrundor (hoppas som sagt du snart kommer dit igen!) så tar jag med kanelbullar eller gifflar, börjar äta efter en timme, sedan äter jag mig igenom resten av passet. Det kan kanske vara något att prova, även under promenader? Nötkräm och smågodis, nöt/fruktblandning, ta med något som är lätt att få i sig, så slipper du komma hem med ett kaloriunderkott som är rätt tufft att hämta hem för såna som vi.
Kram och lycka till!
/Eva
Bobby Ljung
1970 • Sävedalen
#17
23 mars 2022 - 11:00
Gilla 
Jag har en fråga om stressfaktur. Hur ont gör det?
Jag har ont/är öm i min ena vrist och undrar vad det är. Det funkar att springa men att något inte är helt ok är tydligt.
Det är ok i vila, men spänner jag foten/vristen när jag sitter/ligger så gör det ont.
Jag har mer tänkt att det är en inflammation, men oroar mig lite.....
Linda Allgardsson
1973 • umeå
#18
23 mars 2022 - 12:02
2 Gilla 
#17, Graden av smärta är nog inte en så avgörande komponent i diagnostiken. Tror du behöver bli undersökt av ett proffs. Det är ovanligt med stressfrakturer i fotleden så i första hand skulle jag besöka en fysioterapeut om jag var i din sits. Då kan du förhoppningsvis både få diagnostik, råd om behandling o prehab. Lycka till! Och hoppas det går över snabbt!
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#19
23 mars 2022 - 21:03
2 Gilla 
Bobby,
Trist!
Jag håller med Linda, sök hjälp. Det är inte det vanligaste stället för stressfraktur, men man ska aldrig säga aldrig!

Eva,
Tack för omtanke och tips!
Jag jobbar med en idrottsnutritionist som är ultralöpare men jag har även ibs-problematik. Jag jobbar vidare med detta och äter så mycket jag kan, när jag kan! Äter jag för ofta eller för mycket så triggas ibs-symptomen och då triggar jag en ond cirkel. Jag ska få ordning på det, jag ska bli löpare igen!!!

Kram,
Jenny

Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#20
7 april 2022 - 08:39
2 Gilla 
Fysioterapeuten och jag har förlängt löpförbudet. Jag har tappat omkring fyra veckor rehabträning pga operation av sköldkörtel och efterföljande allergiska reaktion mot Levaxin. Jag är inte redo för löpning trots att det gått 12,5 veckor nu. Vi ska ses igen när det gått 14 veckor men jag är osäker på om kroppen känns redo då. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen! Jag hade bara benmärgsödem i bäckenet och kände att totalvila efter operationen gjorde nytta men nu när jag är igång igen känner jag symptom igen och då är det inte läge att börja springa...

Var rädda om er, lyssna på kroppen!

Kram,
Jenny
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.