Min erfarenhet är att t ex faktorn hur mycket mängdtränad man är löst uttryckt, allt annat lika, spelar tydlig roll, faktormässigt (bland andra) för maxpulsen i form av hur stor hjärtmuskeln är.
Efter några år av riktigt dålig mängd med bottenrekord i fjol 2025 (drygt 88 mil med ofta 1-3 km de flesta dagar varav en del ren lössandlöpning pga ryggen) har jag kunnat få upp min puls till nivåer på t ex backintrervall som jag inte riktigt mäktade när jag senast tävlade 2017. Då verkade jag ha svårt att nå över 145 på tävling och träning.
Nu i rehabfas med just nu iofs ökad mängd till 3-4 mil/v kan jag få upp den till över 150 utan att känna mig tröttare än förr dvs i andel av upplevd ansträngningsnivå.
Min distansträningspuls är ännu lite oprecis pga att jag just har kunnat börja spinga så "långt" som 5 km utan att stanna, men då i 8-8.30 min/km är den kring 100-110, vilket känns rimligt och antyder att jag borde kunna komma att träna kort snabbdistans säg 1-3 km i 6-6.30 min/km OM höft-/hamstrings-svagheten i vänster ben fortsätter att förbättras.
Min längsta kontinueliga träning i relativt högt tempo för mig nu är hittills endast ca 300 meter (i drygt 5 min/km okänd puls och mindre intressant pga så kort sträcka) :-) men jag har tid på mig till första uppförsloppet i comebacken 4 okt 1.5 km brant upp i Casabermeja att öka på flackträning som inte är jätteviktigt nu att vara så lång eftersom loppet är så kort. Jag tränade på banan i april och var usel med gång ett par tillfällen pga onaturligt upplevd mjölksyra.
Att gå PÅ KÄNSLA är oftast väldigt bra och tillräckligt för träning (om man tar eventuella behövliga intressanta tider) om man inte är extremt konform s a s med sig själv och mycket bra tränad och kan räkna på puls etc relativt noga och med bra biomatematiska modeller.
