Hitta Hem - 42 marathon för Västsahara

This too shall pass

Idag tog det stopp. Sov nio timmar och allt var på topp. Kände mig helt redo för 50 km. Sprang längs Göta Kanal, kollade med båtarna som körde vid min sida att jag höll 5 knop. Tänkte på Loffe.

Efter 11 km var jag med i Radio Skaraborg och sa att kroppen kändes bra.

Sen slutade den att kännas så.

Vänster lår, vid knät, gjorde ont. Det gick snabbt från ont till mycket ont till så fruktansvärt ont att jag till slut inte kunde stödja på det benet. Jag kunde halta fram med smärtor. Men det regnade och blåste kallt, och eftersom jag inte kunde springa blev jag snabbt kallare.

Efter 14 km tog jag kontakt med Isabelle som jag skulle sova hos i Skövde. Hon hämtade mig efter 20 km, körde mig till Apoteket där jag köpte voltaren och sen till lägenheten där Robin, 1, och sambon Simon sov. Har nu duschat och fått barnkalastårta och kaffe och ordnat ett hem hos Peter från Ultra Sweden för imorgon också. Skövde är lite av ett centrum för ultralöpare så Isabelle, som är utbildad PT, känner såklart Peter också. Jag är i goda händer.

Vad har hänt med muskeln? Ja, den är väl överansträngd kan man tänka. Jag har antagligen kompenserat för den ömma hälsenan genom att springa annorlunda och då har det påverkat lårmusklerna. Nu protesterar de. Jag tänker knapra voltaren och doppa benet i linnex och se vad som händer.

This, too, shall pass. Frågan är bara hur lång tid det tar.

Linfärjan i Töreboda. Dagens höjdpunkt.


1 kommentarer till inlägget

1959 • Göteborg
#1
4 september 2017 - 21:28
Krya på dig!
Lite (snäll) massage kanske du kan få av ngn kompis.
Det är skönt på ömma muskler.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.