Race report Stockholm Marathon 2019

Uppladdningen inför årets Stockholm Marathon blev verkligen inte som jag tänkt, i slutet av april fick jag gubbvadsproblem och sista månaden inför utgjordes av rehab och enbart korta långsamma pass. Inget långpass sen 21 april och inte ett enda snabbt pass i maj. DNS i Kungsholmen Runt som var tänkt som en värdemätare inför.

När jag sen vaknar på lördagsmorgonen med ont i halsen är jag inte ens säker på att kunna starta, och har i stort sett givit upp tanken på en bra tid. Halsen känns dock något bättre under morgonen så starta kan jag, men fortfarande helt osäker på hur vaden ska hålla och med dokumenterat dålig träning bakom mig.

Ursprungligt planerat tempo var 4:28 min/km för att gå under 3:10 som drömmål, tänker nu istället gå ut i ca 4:40 min/km och vara lyhörd för hur det känns. Jag är beredd på att få sänka farten och bara försöka ta mig i mål.

Möter upp Mattias, Robert, Alex och Janna på IP, efter lite uppladdningssnack, trix o fix går jag in i startgrupp C. Vädret är i alla fall bra, 14 grader och moln, rätt blåsigt dock. Hade tänkt köra lätt uppvärmning inne i fållan men beslutar mig för ett sista toabesök, och den kön är så lång så det blir ingen uppvärmning. Kommer ut två min innan start och står rätt långt bak, men det passar bra idag.

Starten går och det går långsamt i början, väljer höger sida på Valhallavägen vilket jag direkt märker är ett felval när jag tittar över på de glesa leden på vänstersidan. Vid Odengatan öppnar det upp sig och det går att springa på. Ligger och flyter med och tar det rätt lugnt enligt plan, första femman går på 22:52 och det känns ok i både vaden och halsen. På Kungsholmen har jag en ganska bra känsla, ligger kvar i tempot och gör andra femman på 23:06.

På Strandvägen och Oxenstiernsgatan får jag langning och hejarop från familjen, tar gel och gt-tabletter redan tidigt i loppet då jag i vissa tidigare lopp väntat lite länge och sen inte kunnat få i mig så mycket på slutet. Energitillförseln funkar smärtfritt hela loppet. Passerar 15km efter 23:11 på den femman, tänker att jag är nöjd med att ha kommit så här långt och hållit ett hyfsat tempo.

Jag rullar på i mitt bekväma tempo och ute på Djurgården börjar jag passera en del folk, 23:00 på femman upp till 20km. Jag känner att jag har en fin rytm i löpningen idag, men väntar fortfarande med bävan på att vaden ska ge sig tillkänna. Passerar halvvägs på 1:37:12 vilket endast är en dryg halvminut långsammare än i Barcelona, men det känns som jag har sprungit mycket lugnare nu, positivt! Vet dock att alla backarna på Söder är kvar, där jag fick slita ont förra året.

Publikstödet tillbaka i stan är monumentalt, vid rundningen av Nybroviken är det tjockt med folk och alla skriker på mig, grymt! Svarar med att springa riktigt snyggt. Upp till 25km efter 23:03 på den femman, och det är nu loppet börjar. Backen upp vid Slussen är riktigt tuff och sen fortsätter det bara… Tar det ganska lugnt upp till Hornsgatan för att inte vaden ska smälla, nerför och längs Södermälarstrand/Stadsgården ökar jag lite och det känns bra, jag plockar folk hela tiden nu. Uppför Folkungagatan och jag vågar gå på lite hårdare i backen, har varit så inställd på att om vaden håller till Söder kommer jag krokna i backarna som förra året, men jag är inte trött än!

Passerar 30km och den tuffaste femman i loppet går på 23:17. Nu får jag en mental kick, jag håller tempot genom backarna! Familjen står på Hornsgatan båda passeringarna, Fred hänger i babybjörnen… Så härligt att se dem vid 31km och jag känner en fantastisk glädje över hela situationen att det faktiskt går att springa och att jag känner mig så otroligt stark! Håller mig lugn fram till Västerbron, sen känner jag att det är ok att öka. Passerar många på bron både uppför och nedför, och femman fram till Rålis går på 23:12. Publiken längs Rålambshovsleden är så galen att jag känner hur håret reser sig på armarna… Nu kör vi!

Längs Norrmälarstrand börjar jag se 3:15-farthållarna i fjärran, bra att ha nåt att sikta på. Springer så snabbt jag vågar med tanke på omständigheterna och det känns bra hela vägen genom de centrala delarna, plockar tröttnande löpare på löpande band. Får en liten svacka vid Narvavägen/Karlaplan, men nu är det så lite kvar att jag kan springa med enbart pannbenet. Sista femman upp till 40km på 22:44, den snabbaste hittills!

Jag pressar på ytterligare nu, mitt patenterade ”slutetpåloppet-stön” börjar ljuda mellan de täta åskådarleden… Där är Stadion! Fortfarande inte ikapp 3:15-farthållarna men närmar mig hela tiden. Kommer in på Stadion, vinkar till publiken i kurvan och lägger sen på en spurt som biter bra och går i mål några meter efter sista farthållaren på 3:14:00 efter 9:40 sista 2,2km, den snabbaste delen av loppet!

Så otroligt överraskad av att jag idag:
- hade förmågan att persa med den katastrofala uppladdningen, och detta på en bana som är mycket tuffare än Barcelona.
- förbättrade mitt Stockholm Marathon-pers med mer än 21 minuter.
- hade negativ split för första gången i maratonsammanhang, på en bana som är mycket tuffare andra halvan.

Detta lopp var nog det bästa jag sprungit hittills framförallt med de förutsättningarna jag hade, och det var även det roligaste lopp jag sprungit. Glädjen, lättnaden och stoltheten nu efteråt är påtaglig!

Sluttid 3:14:00. Personbästa med 1:56. Halvorna på 1:37:12/1:36:48, split på -0:24. Placering 752 totalt, 141 i M40. Från halvvägs till mål klättrade jag 524 placeringar.


//Andreas

3 kommentarer till inlägget

1971 • Nykvarn
#1
13 juni 2019 - 08:34
Härligt läsning ur många aspekter Andreas, dels att kroppen höll såklart men också om din positiva känsla, vilken var samma som jag hade under loppet, kanske blev det så överraskande bra och roligt tack vare våra dåliga förberedelser i maj? Att springa med negativ split på den här nya, tuffare bansträckningen i Stockholm är det nog inte många som fixar så ett extra stort grattis till det och till en finfin prestation!
1970 • Tyresö
#2
13 juni 2019 - 09:43
Underbar läsning! Blir än mera sugen på att springa Stockholm Marathon efter din fantastiska beskrivning av loppet, lite gåshud faktiskt :)
1975 • Tyresö
#3
13 juni 2019 - 11:04
Tack Staffan D, har reflekterat över att både vår uppladdning och våra lopp var så lika! Jag tror att det är precis det, att förväntningarna hade sänkts, som gör att känslan när man ändå lyckas blir extra positiv. Verkligen nöjd med negativ split för första gången, varit nära en gång tidigare (var 9 sekunder ifrån i Amsterdam 2017). Tror att skadan faktiskt kan ha hjälpt mig disponera loppet bra den här gången, och även om jag kanske tjänat lite tid på att gå ut lite snabbare så är det så jäkla kul att plocka folk på slutet!

Tack Staffan W! Ja riktigt trist att du inte kunde stå på startlinjen i år. Du har ju ändå haft en del pass som indikerat att en riktigt bra tid är möjlig. Det ska bli spännande att se hur det går 2020!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.