Kontorit enligt VD

Casual friday

Alltså. Vi har aldrig varit särskilt mycket för prestige. Vi vet vad vi kan och har alltid haft svårt för att framhäva oss själva. Vi befinner oss alltid precis mitt emellan blodigt allvar och totalt lallande. Mitt emellan att vakna på nätterna av ångest över saker som bara måste lösas och att fnissa så mycket att omgivningen inte förstår hur vi överhuvudtaget får någonting gjort. Det har till och med gått så långt att vi numera brukar tipsa blivande arbetskamrater om att: "det kan verka vansinnigt oseriöst här mellan varven, men plis, underskatta oss inte för det".

Visst har vissa missat göra buissness med oss mellan varven. Särskilt de äldre aktörerna som inte kan se skillnad på yta och resultat. Men vad gör det. Detta är ju vårt sätt att arbeta och om de missar poängen så är de förmodligen inte särskilt kul att jobba med. På sådana möten brukar vi ge oss själva poäng om vi får in klyschor som "synnergieffekt" och "i hjärtat av verksamheten". Skall vi männsikor nu jobba en så sanslöst stor del av livet måste det helt enkelt få vara roligt. Vad är annars s.k. framgång?

Som ni nu förstå har vi alltid haft lätt för att fira casual friday. Rent klädesmässigt är skillnaden inte så stor. Vi brukar ju alltid gå omkring i avslappnad klädsel (läs tights och barfotatröja). En vanlig sketen tisdag kan någon komma på att vi firar "jeansskjortans dag". Men ändå. Fredag är alltid fredag. Då jobbar vi alltid extra med stämningen. Idag är inget undantag:

Nisse och Jonas, gav sig i matchande löparställ ut på en 5km jogg. Som alltid chockstartade lille Nils i ett tempo han inte planerar hålla och toppade det med en miljon hoppsasteg och skämt. Jonas skrattande hade svårt att orka trots sin a-barnsfysik. Sen dök de ner på gymmet. Själv satt jag, iförd linne och ett par slitsade löparshorts(dammodell faktiskt) och satte det sista i min intervju med Rasmus Henning inför Hawaii imorgon. Fullt fokus, posta och sen high life på gymmet.

Pojkarna i blått stod redan och log åt hur matchande de var idag när jag kom indansande. Ja alltså, på riktigt dansande. Övriga allvarliga grabbar, (ni vet den där sorten som t.om. har fetare armar än vi har vader)  skruvade lite på sig men vi flamsade vidare. Nisse lekte med de där fria vikterna han aldrig kommer kunna ta, Jonas komponerade ett glatt posefoto framför spegeln och jag körde min variant av single ladies. Låt oss säga att alla tre idéerna föll utanför ramarna för vad övriga ansåg vara ok.

Sen, lika snabbt som det första dansteget, är vi tillbaka i allvaret. Jonas bläddrar i sitt träningsprogram, Nisse bänkpressar och jag väcker bålen inför morgondagens pers på halvmaran. Under vilominutrar kläcker vi två (jävligt bra) idéer om en kommande nyhet (you I´ll see) till sajterna och tränar vidare. Vi jazzar lite åsså tränar vi igen. Efter det har jag fått nog och kör ett improviserat musikalnummer, inmixat i lite excentriska tåhävningar, upp för trappan och återvänder till vårt kära kontori.

Å nu sitter jag här. Bloggar. På allvar eller på skämt? Ja någonstans mitt emellan. En sak är iaf säker. Prestiglösheten kommer alltid följa oss. Trots det kommer jag inte vara det minsta oseriös när startskottet till mina snabbaste 21,1km går imorgon. Men de 82-85 minutrarnas allvar måste garanteras tas igen efteråt. Det ser jag redan fram emot.

 Nisse med hantlarna han aldrig orkar, Jonas låtsas fota men flexar mest med bisceps och den lille killen i vitt kör "single ladies"

6 kommentarer till inlägget

1972 • Sjövik
#1
12 oktober 2012 - 15:25
Vaddå aldrig orkar?
"Inte riktigt orkar ännu" hade väl varit en bättre beskrivning... eller har du helt missat vilken utveckling jag har när jag väl går till gymet?
1974 • Knivsta
#2
12 oktober 2012 - 15:40
Det är rätt, man presterar ju bättre om man är glad och mår bra på jobbet!
1982 • Månstad
#3
12 oktober 2012 - 16:07
Hahaha! Underbart!
1970 • Floda
#4
12 oktober 2012 - 16:14
På allvar eller skämt? Bara allvar tycker jag därför att livet har många bottnar och nivåer och medvetenhet om det är inte alla förunnat. Både på yta och vad gäller resultat är ni ett föredöme, det har ni bevisat!
Carolin Nilsson
1976 • Malmö
#5
12 oktober 2012 - 21:07
Det som inte är värt att skämta som är inte heller värt att tas på allvar. You go grrrrrrls!
1977 • Stockholm
#6
12 oktober 2012 - 21:14
Underbart! Lycka till imorgon. 82!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.