Foruminlägg av Magnus Hansson

< < < 1 2 > > >
#1
•
17 mars 2010 kl 10:42
Gilla
Erik, lyssna på Pål han är klok :-) Längre intervallpass och längre pass i terräng tror jag du måste ha för att orka sista milen på LL. Snittfarten blir ju 4/km och det är inte så snabbt egentligen, för jag gissar att dina 1000:ingar går betydligt fortare än så? Då är det nog viktigare att kunna köra 5x2000 terräng i 3:45/km med ganska kort vila, högst 90s. Med 5+5km uppvärmning och nedjogg blir det nog ett bra nyckelpass.

Man brukar väl säga att man har samma snittfart på maran som LL om man ligger runt 3h på maran. LL är tuffare men maran är en knapp timme längre.
#2
•
24 mars 2010 kl 09:47
Gilla
Det tog 10v för min stressfraktur i foten att läka förra hösten. Precis som du Viktoria så provade jag springa efter 7-8 veckor och det gjorde ont direkt... så det avbröt jag genast och fortsatte med testcykel och vattenlöpning några veckor till. Spinning gick inget vidare då foten belastades för mycket av det och de gånger jag provade riktig cykling så blev foten också sämre.

Jag röntgade först på akuten när foten var helt uppsvullen fyra dagar efter jag upptäckte skadan på ett intervallpass. Men de hittade inget och när jag inte blev bättre på ytterliggare en vecka så gick jag till ny privatläkare och röntgade igen där de såg en lång spricka längs "ringtå"-benet.

Mina enkla råd är alltså att hålla ut några veckor till... men det är väl tyvärr ingen tröst...
#3
•
24 mars 2010 kl 16:09
Gilla
Triax: ja sprickan var i alla fall ganska "lång" på de rejält förstorade röntgenbilderna... Läkaren sade att det var en stressfraktur men han kanske menade något annat. Foten var dock ordentligt svullen och jag hade stora svårigheter att ens gå på den de första veckorna och det "kändes" inte som några microsprickor direkt.

#4
•
24 mars 2010 kl 16:14
Gilla
Viktoria: Jag började att promenera mer och mer efter de första 8v, och när jag inte kände något där så provade jag först 1km löpning. Sedan 2km nästa dag osv. Jag kunde få "återfall" med lite smärta ganska många veckor efter de första 10v när jag var tillbaka på min vanliga 100km-dos. Men då var det bara att lugna sig lite igen och så blev det bättre.
#5
•
21 april 2010 kl 09:46
Gilla
Lugna distanspass funkar utmärkt i bomull. På vintern är det också skönt med en bomulls-tshirt mellan underställ och vindjacka hem från jobbet. Man kan ju ta den "civila" tshirt man haft under dagen då också.

Bomull känns dessutom renare när man tvättar i 60 grader men det tar längre tid att torka. Vid dubbelpass kör jag därför alltid funktion på morgonen så kvällsturen inte riskerar sura kläder... Tjocka "sportsockor" i bomull är också uteslutet vid löpning men kan vara skönt att ha en halvkall dag på cykeln.
#6
•
10 maj 2010 kl 11:10
Gilla
Mattias, jag läste också att det endast är to-lö man kan hämta nr-lappen. Jag hade hoppats att det gick på söndag morgon också, men jag nu vet jag inte...

Jag sprang 2007 och då var det ett mycket enklare arrangemang och jag efteranmälde mig direkt i tältet vid den Sorte diamant och klämde in mig i startfållan.

Nu har de ju ändrat startområde och verkar ha gjort mer jippo av det.
#7
•
6 juni 2010 kl 09:31
Gilla
Ett par små kalsonger i syntet är lösningen för mig. HM och Dressman har ibland billiga sådana i syntet utan sömmar, men senast köpte jag tvåpack på Lidl för 39:-. Tights kan funka utan kallingar också, men på längre pass smörjer jag vaselin för säkerhets skull.

I tävlingshortsen har jag klippt ur innerbyxan som satt för löst och alltid började skava. Jag kör alltså lösa kallingar där också. Utan att gå in på detaljerna så var jag en gång tvungen att klippa ur innerbyxan mitt under ett stekhett långpass då jag höll på att få bestående men av skavet. Tack Henrik för nagelsaxen du hade i midjeväskan =)
#8
•
6 juni 2010 kl 18:46
Gilla
På det stora hela var det väl en ok sändning, men synd att de inte visade fler svenskar vid målgången. Helt ok att följa Isabellah hela vägen in de sista 10min men de hade väl kunnat klippa in iallafall top 5 av svenskarna inne på stadium?

SVT´s segerintervju var ju ännu sämre än TV4. Killen orkade bara ju bara säga "Very happy, very hard" i micken, även om det var en ganska kul kommentar...
#9
•
21 juni 2010 kl 15:54
Gilla
C Run har gjort tidningen bra mycket roligare tycker jag. Hemsidan är också lovande. Det är skönt att löpningen inte blir så präktig heller... Hoppas bara att han inte går över gränsen så det inte blir för grabbigt.
#10
•
21 juni 2010 kl 16:02
Gilla
Efter div småstrul med foten (plantar bl.a.) sommaren -08 så fick jag en stressfraktur i ett mellanfotsben på hösten när jag sprang intervaller dagen efter ett 10km-lopp. Foten helt svullen i tio dagar och inget syntes först på röntgen. Gick på trippeldos alvedon i en vecka innan jag röntgade igen och nu såg de en lång spricka... Efter tio veckor var jag igång igen.
#11
•
15 juli 2010 kl 08:25
Gilla
Lycka till David! Det är många som försökt och en del har lyckats.

Men du måste nog göra allt väldigt rätt om du ska sänka dig från 3:00 till 2:30 på 11 månader. Jag gjorde 2:31 nu i Köpenhamn efter att under några år harvat runt 2:45 innan jag visste vad som krävdes. Trodde att jag tränade på min gräns med 10 mil i veckan och ibland nåt snabbare pass, tills jag åkte på läger och fick springa två veckor med några 2:20-25 löpare... Efter det gick jag från 2:37 (London -08) till 2:34 (Växjö -09) till 2:31 (Köpenhamn -10). Inklusive några fiaskon däremellan samt stressfrakturer och skit. Så räkna med att det kan ta lite längre tid, men på säg 5år kan nog väldigt många komma ner dit.

Det viktiga är kontinuiteten när (inte om...) du blir skadad och sjuk. Lätt hänt att tappa sugen när man offrat 2 månader frukostmys och lämnat flickvän ensam med te+dn bara för att få ihop milen... Du får heller inte bli för sliten så du inte orkar dra runt ett 80min tröskelpass en regnig tisdagkväll. Vid skador får du heller inte rygga för naprapatkostnader och "meningslösa" rehabövningar (målet blir att aldrig någonsin torrduscha). Slutligen måste man nog ha löpningen som livsstil för att gå under 2:30.
#12
•
16 juli 2010 kl 09:12
Gilla
Lars Lindefelt: Din avstämning tycker jag är klockren för att nå 2:30. Men det förutsätter ju att man tränat för maran och nått dessa tider på köpet. Att du missade målet skulle jag tro berodde på att du körde för korta långpass samt för korta pass i marathonfart. 3x2500m strax under marathonfart är nog för klent. Eller vad tror du? Kör hårt i Borlänge! Ni är ju många bra veteraner där.

Lars Svärd: Se joggpost!
#13
•
26 juli 2010 kl 07:27
Gilla
Lars, jag håller nog inte helt med dig. Även dina tider skvallrar ju om att det inte var rätt upplägg för dig själv heller. Men Pfizingers bok tycker jag å andra sidan innehåller för mycket distans. Det vill nog till att man ligger i på snabbdistansen när den väl genomförs.

Vi brkar köra en hel del i just marathonfart, samt längre intervaller runt tröskelfart och försöka ligga ganska lång tid i rätt puls istället för att slipa på löpteknik och spänst osv. Tror inte det spelar så stor roll om man kör 400:ingar på 68 eller 72s när tävlingsfarten sedan är 40sek långsammare per km.

#14
•
18 augusti 2010 kl 15:33
Gilla
Runt 10 pass i veckan. 12-15mil. Ibland cyklar jag lite också.
#15
•
26 september 2010 kl 15:08
Gilla
Dessa grabbar är varken skogshuggare eller skidåkare, men joggar ändå ner lite lätt efter en spurtstrid till 2:05: http://www.youtube.com/watch?v=ArBVoP_ujqQ

Jag tror inte ett dugg på att man skulle bli bättre löpare av slit och släp och vansinnesruscher med kramp. Mycket träning, mycket vila och stor talang är ju det som räknas. Vi envisa träningsprodukter kommer aldrig att komma dit hur mycket vi än lider.
#16
•
4 oktober 2010 kl 10:35
Gilla
Det fina med de längre passen tycker jag är att man inte behöver bestämma så noga i förväg hur varje veckas långpass ska bli. Det blir istället ett tillfälle att "återsynkronisera" sig beroende på hur veckans träning i övrigt sett ut. Syftet med långpass är ju att vara ute länge, och om veckan varit hård i övrigt så kan det här vara läge att dra ner på tempot. Men om veckans träning gått lite sisådär och man är pigg på söndag (som är långpassdag för mig) så är det lika bra att dra på.

Några pass där man kör sista milen på riktigt tomma ben måste man nog ha om man vill tävla på marathon.
#17
•
4 oktober 2010 kl 10:56
Gilla
Jag är faktiskt lite impad över småbarnsföräldrar som hinner med både sin träning och barn och jobb. Helt klart är det mycket lättare för oss DINK...

Dennis: skoj rekord av Gunde. Jag ska se om det går att matcha.

Jag brukar också duscha i kallvatten för att undvika eftersvettningen. Pastan kokas oftast samtidigt som jag står i duschen (givetvis stort lass som räcker till matlåda som kan ätas i bilen efter träning direkt efter jobbet). Morgonpass har fördelen att man slipper byta kläder en extra gång om man hoppar i träningskläderna direkt från sängen. Lunchlöpning är också effektivt om man tar lådan direkt vid datorn på kontoret efteråt.

Eftersom jag kör 10 pass i veckan så är "omställningstiden" viktig att minimera om inte 99% av fritiden ska bestå av ombyte, stretch, tvätt, dusch osv.
#18
•
13 oktober 2010 kl 11:12
Gilla
Mårten: För mycket marathonfart under grundträningen sliter också hårt. De flesta skador jag haft har varit pga för hög fart på distanspassen (men då har jag ju även kört snabbare intervaller däremellan...) och alla inbyggda mekaniska defekter man har i kroppen får fritt utrymme att ställa till det.

Att ge sig ut på ett antal längre pass i marathonfart per vecka är riktigt slitigt.
#19
•
9 november 2010 kl 10:29
Gilla
Med risk för att vara neggo: Man ska nog inte lura sig att det blir "lättare". Risken är att det blir jobbigt mentalt att alltid ge sig ut på 90min hårdkörning när man ska träna. Börjar man bli småskadad är det också klippt.

Tre pass per vecka och köra hårt på dem låter som jobbigare än sex pass och lite lugnare eller mer varierat.
#20
•
10 november 2010 kl 07:31
Gilla
Anders: men Coe sprang ju inte marathon? F.ö. tror jag inte man ska titta för mycket på världseliten och applicera till våra motionsnivåer. En 25-åring som gör 1:42 på 800m och en veteran med 3h på maran är skilda världar.

De gamla medeldistansarna räknade i många fall inte jogg och uppvärmning och andra träningsformer som "träning" heller. Att åka skidor eller cykla till arbetet var deras vardag,
< < < 1 2 > > >