14 september 2014 kl 07:34
Jag springer ganska mycket (6-7 mil/v) men drabbades nylöigen av en ganska ovanlig stressfraktur då jag bröt knäskålen i somras. Det började med att jag fick ont precis under knäskålen. Jag diagnostiserade mig själv med begynnande hopparknä (som ju är ofarligt om än smärtsamt). Drog ner på löpet och upp med cykling. Det hjälpte inte och jag gick över på 100% cykel. Det kändes bra. Jag har ett par riktigt bra uppförsrundor som gjorde att passen blev hårda och inte så långa, lite som löpning. Så allt var frid och fröjd några månader. Men så spelade vi brännboll med våra grannar en sommardag och halvvägs runt banan efter ett slag så säger det pang och jag känner att ngt går sänder/av (jag sprang försiktigt i o m att jag hade ont). En röntgen senare och det visare sig att den nedre fjärdedelen av knäskålen spruckit rakt av.
Ny har det gått 9v (varav 6v i skena) och jag provade cykeln i går. Det gör lite ont men inte alls så att det känns farligt. Och det är lite ömt ett tag efteråt åt, men bara lite. Är det bara att cykla på? Hur ska man veta vad som är bra/dåligt? Har varit hos sjukgymnast, men de är ganska otydliga; skadan är ovanlig och cykel är nog bra men inte för mycket och inte uppför är typ det jag fått med mig. Men det är svårt att cykla om det inte får vara jobbigt …
Har någon liknande erfarenheter? Hur lång tid tar det? Stressfraktur och ”återfall” är vanliga, hur rädd ska man vara? Finns det en magisk övning/träning som speedar up återkomsten?
Det känns lurigt för jag vill så in i bomben att knät läker ihop snabbt! Samtidigt går det inte att ”sitta still” (jag har simmat så mycket nu att jag snart får simhud och dessutom blir det snart för kallt).
