29 april 2015 kl 09:40
Sprang precis min första maraton (Paris), tränar hyggligt året runt för att springa halvmaror (runt 1:43:00). Följde Szalkai’s träningsprogram med sikte på 3:45. Sprang ett 35 km pass ca fyra veckor innan på 5:20 tempo. Mao jag var i god form och full av självförtroende. Sprang i förutbestämt tempo, 5:20, kontrollerat. Allt enligt plan (gel vid 15km) och kände mig stark hela vägen förbi 25 km (en gel till). Drack ca 1,5 dl per 5 km. Efter 25 började det bli lite jobbigare, vilket jag förväntat mig. Höll tempot, tappade kanske några sekunder. Efter 30 km mådde jag illa och var tvungen att spy. Sprang vidare utan större problem. Höll uppe farten några kilometer till. Men efter 35 km var det dags igen. Inte lika lätt att komma igång igen. Hade ingen energi kvar, kunde inte behålla vätska alls. Växlade mellan löpning, spya och gång. Lyckades springa de sista två kilometerna i mål.
Jag är stolt över att ha sprungit min första maraton. Men jag undrar vad det var som hände?
Drack jag för mycket? För lite? Sprang jag för snabbt? Jag var väldigt “nervös” inför loppet, sov knappt alls, kan det ha påverkat? Kommer det bli likadant nästa gång?
Är det nån som har upplevt nåt liknande, eller som har några tankar på vad som hände?
