Löpning Övrigt 117 inlägg 9883 visningar

Ormar!

1978 • Handen
#1
27 juni 2010 - 22:22
Gilla 
Springer för det mesta i terräng på skogsslingor. Har de senaste veckorna sett en hel del ormar ligga och sola på spåren och varit ganska nära att trampa på en och annan rackare. Jag är lite oroad då jag inte alltid har fokus på stigen rakt framför fötterna.
Hur är era erfarenheter? Många ormar där ni springer? Vad händer om jag råkar kliva på en huggorm? Hinner den hugga mig mitt i löpsteget? Vad gör jag om jag blir biten själv mitt ute i skogen?
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
1981 • Jönköping
#2
27 juni 2010 - 23:51
Gilla 
Man ska ju ha det bitna området högt, men det känns lite svårt när man håller på att ta sig bort från ormarna. Men det första är ju att man ska sluta springa och lugna ner sig och att linda någonting hårt runt den drabbades lemmen. Då det tar längre tid för giftet att cirkulera.

En lite sidofundering som jag och en ambulanssyrra (faktiskt) hade när vi var ute och gick i skogen. Hur fasiken gör man om man måste ha ambulanshjälp mitt ute i ödemarken, vad ska man säga för riktmärken... Har lite svårt att tro det hjälper med 30 flås från fjärde böjen till vänster. :)
1979 • Strängnäs
#3
28 juni 2010 - 07:14
Gilla 
Oftast så använder inte huggormar sitt gift när dom biter människor då dom inte räknar med att äta upp oss.

Själv så skulle jag om jag blev biten sätta mej ner och ringa till någon som kommer och möter mej sen skulle jag gå närmsta vägen ut till väntande bil.

Egenvård
•Tvätta runt såret med tvål och vatten.
•Oavsett var du är biten är det viktigt att du är stilla. Giftet sprids då långsammare i kroppen. Om du är biten i benet är det bra att spjäla benet. Är du biten i armen kan du binda en sjal eller halsduk runt halsen och lägga armen i. Då är det lättare att hålla benet eller armen stilla.
•Håll gärna kroppsdelen med bettet högt.
•Ta av ringar, skor och klocka innan huden svullnar upp.
•Lämna bettstället helt i fred. Försök inte suga ut giftet, kyla, värma eller snöra av den bitna kroppsdelen. Det kan förvärra förloppet.

Taget ifrån: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Huggormsbett/
Johan Andrén
1975 • Sävar
#4
28 juni 2010 - 08:30
Gilla 
Jag har faktiskt gått och funderat på samma sak, dom senaste veckorna har jag klivit över tre ormar efter stigarna som jag springer på.
Jag är också orolig över att inte se dom och eventuellt trampa på dom, tyvärr tror jag att ormen då också hinner bita eftersom dom är rätt snabba.
Antagligen finns det inte så mycket man kan göra i förebyggande syfte, det man kan göra är väl att ha en klar strategi för hur man ska agera om olyckan är framme.
Min strategi är att ta mig till närmaste bilväg, ringa efter skjuts och hålla mig så stilla som det bara går......hoppas slippa dock :)
1984 • Göteborg
#5
28 juni 2010 - 08:56
Gilla 
Hallå Tomas, jag hade precis samma funderingar som dig. Rör mig i skogarna omkring Handen bland annat Rudan, och ser ofta ormar, och blir lika rädd varje gång!
Bra med alla tips, jag tar alltid med mig mobilen ut så att man kan ringa om det skulle gå riktigt illa.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#6
28 juni 2010 - 10:05
Gilla 
I Järfälla brukar jag väldigt ofta se ormar på vägen och även i Skokloster såg jag i helgen kanske 10 st. Oftast är det snokar då de verkar trivas i extra fint på ängarna och tydligen gilla att sola lite på vägen som ofta går i mellan. Även någon Huggorm har man ju sett, men de trivs ju bäst nära något stenröse som jag förstått.
Har aldrig hört om någon löpare som blivit biten, och även om så skulle vara fallet är oddsen ruskigt små. Större risk löper nog bärplockare som är mer i deras område och som smyger på de stackars Ormarna.

Per K
1974 • Västerås
#7
28 juni 2010 - 10:39
Gilla 
Har själv stor respekt för huggormen, framförallt för min fyrbente löpkamrats skull (hundar tål inte ormgiftet särskilt bra). Men en känsla jag har är att nästan alla mina löpande bekanta (orienterare inräknat) kan berätta historier om hur de trampat på orm eller varit nära att göra det - och ännu kan ingen av dem berätta att de blivit bitna.

Däremot undviker jag vissa partier, t ex steniga sydsluttningar när det är soligt osv...


Mats Nilsson
1963 • västervik
#8
28 juni 2010 - 12:01
Gilla 
Var försiktig med ormarna,dom är väldigt ömtåliga
1981 • Linköping
#9
28 juni 2010 - 13:01
Gilla 
Per K (och alla andra): jag bad veterinären skriva ut medicin mot ormbett. Jag fick "Betapred" (cortison av någon form). Detta kan vara bra att ha utifall det skulle bli akut. Jag springer ofta långt och kan då ha mycket långt till bilen och min hund väger +30kg. Helst ska man ju bära dem, men jag måste lyfta lite mer skrot för att orka med det... (p.s. man måste ändå uppsöka veterinär, men pillren hjälper hunden att bla få fria luftvägar)

Vad jag vet är Betapred humanmedicin, så ni andra kanske kan be farbror doktorn om en dos i förebyggande syfte? Jag resonerar som så att om jag har ormmedicin i fickan kommer jag knappast att bli biten...
1977 • Stockholm
#10
28 juni 2010 - 13:15
Gilla 
Är du rädd för hugg är mitt tips att springa med stövlar.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#11
28 juni 2010 - 13:58
Gilla 
Karin: Jag har en sten i fickan mot Hajangrepp, funkar klockrent på mina löprundor ;). Inga angrepp hitils...
Johan Cegrell
1978 • Göteborg
#12
28 juni 2010 - 15:01
Gilla 
Generellt är de svenska huggormarna inte särskilt snabba i sina bett. Samtidigt är de inte så smidiga som många tror, således går det inte med blixtens hastighet för ormen att vrida runt kroppen och hugga, men det händer emellanåt.

Självklart skall man vara försiktig med ormbett och ALLTID uppsöka läkare om man blir biten. (Dröjde själv ca 2 dagar en gång och har nu ett "kraterformat" ärr på en cm på min vad).

VIKTIGT: Om ni blir bitna och tänker lägga ett förband eller dyl, tänk då på följande.

1. Lägg inte förbandet på samma ställe på benet, ( det blir då oftas för mycket tryck och kan i sig skada vävnaderna). Linda istället så förbandet,halsduken/dyl täcker ett större område, ca 20-40cm, med ett stadigt tryck. Detta minskar blodflödet men vad som är viktigare är att det minskar flödet i lymfkärlen. (dessa har inget eget tryck utan lymfan pumpas genom muskelrörelser)

2. Linda inte PÅ bettet. Tanken är att hindra spridning. Linda mellan bettet och kroppen. Börja linda från kroppen ut mot bettet.

3. Lugn, en frisk vuxen person utan allergi är generellt inte i livsfara av ett huggormsbett. (Som ovan blev jag själv elakt biten för något år sedan, det värsta var den efterföljande infektionen, inte giftet.)

Take care and step lightly.
1978 • Handen
#13
28 juni 2010 - 15:29
Gilla 
Tack för responsen!
Mobilen är alltid med (min tidtagning) och den tänker jag fortsätta bära med mig. Om jag blir biten så är det inte så toklångt till närmaste större väg så hjälp finns att få inom relativt kort tid.
Jag har kortisontabletter till hundarna i förebyggande syfte just mot ormbett. Nu följer inte de (hundarna) med mig i spåret, men kanske ska jag ta tabletterna med mig.....
Lite olika info om det här med att linda eller inte och eller inte snöra av det skadade området (ursäkta konstig formulering). Antar att vårdguiden har koll på läget...
1981 • Linköping
#14
28 juni 2010 - 16:52
Gilla 
Lars: ledsen att ta dig ur din villfarelse, men mot hajar behöver du ingen sten! Hajar somnar om du vänder dem upp och ned, alternativt (men taskigare) slutar andas om du håller dem stilla. Till detta behövs endast händer, sten överflödig. Den kan ju vara bra vid lejonattacker, sikta då på ett öga. Hör av dig om du får problem, det bor nämligen en liten Steve Irwing i mig... :-D
Mikael S
1960 • Sundbyberg
#15
28 juni 2010 - 18:05
Gilla 
@Karolina: jag har sett ormar i Lilljansskogen, både strax före själva mördarbacken (Maskinbacken) och tom i parken före KTH-hallen...

@Daniel: det är däärför man har en Garmin, då har man aktuella koordinater redo ;)

@Lars: funkar mot lejon och tigrar också :D!

@Johan: men hur vet man om man är allergisk eller ej om man aldrig blivit biten förr..?
1981 • Dals-Ed
#16
28 juni 2010 - 19:37
Gilla 
Ah! Satte nytt höjdrekord idag efter halva passet där en slingrig böna låg och solade sig i värmen. Såg den inte, satte ner foten alldeles intill den och for direkt upp i luften säkert tre meter och landade i en buske med ett tjut. Trodde jag var trött i benen men tydligen inte. Inte verkade huggormen särskilt pigg på att flytta sig heller men petade iallafall bort den från spåret ifall någon annan skulle ha oflyt.

Tack för tipsen hur man behandlar ett bett. Känner mig inte särskilt orolig att bli biten utan tror huggormar och löpare har en outtalad överenskommelse att inte skada varandra.
1965 • Eksjö
#17
28 juni 2010 - 21:24
Gilla 
Kan alla som verkligen blivit bitna under löpning vara så vänliga att räcka upp handen?

Eller tillhör ni samma mytologiska grupp som de där löparna som trampat på glas?
http://chrismcdougall.com/blog/2010/02/but-what-about-glass/
1978 • Handen
#18
28 juni 2010 - 22:03
Gilla 
Peter
Jag vet att risken att bli biten inte är särskilt stor och här kommer nga spontana argument:

- ormar är skygga djur och håller sig helst borta om ngn kommer klampandes på skogsstigen. En varning dock till alla Pose-löpare som ju enligt beskrivningar inte klampar utan tassar ;)
- ormar är relativt sällsynta i områden där vi rör oss/springer i.
- huggormen är bara en av flera ormsorter (hur många finns? 4-5st?)
- Vi har ganska bra koll på var vi sätter fötterna när vi springer, troligtvis bättre än vi upplever det ( en överlevnadsinstinkt..)

Men....

Där jag springer, i mina favoritspår, är det just nu alldeles för mycket ormar. Har totalt på en period av ca 3 veckor sett 7-8 st och varit riktigt nära att trampa på åtminstone en. Om det är huggorm, snok, kopparödla/orm har jag inte tagit mig mödan att stanna och se efter. Sen verkar just mina ormar inte ha så bråttom att flytta på sig och jag är verkligen ingen Pose-löpare ;)
Så för mig är min rädsla inte helt obefogad....
Men jag biter ihop och tänker inte överge mina slingor på grund av ormar!

Per Lantz
1970 • TABERG
#19
28 juni 2010 - 22:17
Gilla 
Jag räcker upp handen, dock med viss tvekan. Jag blev biten av något slags djur med minst två vassa huggtänder ;-) förra sommaren. Resultatet blev två prydliga ingångshål på nedre delen av vaden. Jag sprang på elljusspåret Åsa (södra Jönköping) då det plötsligt smärtade till. Vet inte riktigt vad jag ska likna det vid, ett lätt piskrapp möjligtvis. Det sved till, men jag tänkte faktiskt inte så mycket mer på saken. Min första tanke var att det var någon gren som hakade fast och snärtade till. Inte helt ovanligt om man som jag springer i skogen mestadelen av tiden. När jag kom hem började det göra lite ont. Någon svullnad att tala om blev det dock inte, så vad som än bet mig, så sprutade det inte något gift. Något läkarbesök var definitivt inte aktuellt och svedan la sig rätt snart. Jag kan naturligtvis inte säga med 100% säkerhet att det var en orm som bet mig eftersom jag aldrig såg djuret som bet mig. För mig var det ju en gren jag hade hakat i ända tills jag kom hem och såg bettet. Två till ytan små men ganska djupa hål in i vaden. Orm verkar vara en synnerligen plausibel förklaring.:-)
1972 • Hallersbyn, Dalskog
#20
28 juni 2010 - 22:36
Gilla 
Mina reflexer sätter igång vid minsta prassel längs stigarna. Oftast är det bara en koltrast - som för övrigt är min älsklingsfågel - men lik förbannat hoppar jag till! Det kan faktiskt vara lite störande ibland. Hopp... och så ett snedsteg... och sen så ler jag åt mig själv och känner mig rätt så fånig... Reflexerna är förstås en reaktion mot faror, men det blir ju lite löjligt ibland :)
Och inte lär jag hoppa mindre nu, efter alla ormskriverier...
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.