4 februari 2013 kl 20:15
Redigerad 4 februari 2013 kl 20:21
Re Benny
Det finns de som säljer tester, men det går rätt enkelt att lära sig hyfsat bra själv med lite erfarenhet och/eller trial and error..
Om man någon gång tävlat på 10 km och hållit någorlunda jämn fart i loppet är tröskelfarten sannolikt några sekunder långsammare kilometer - LITE beroende på hur ens muskelfiberprofil ser ut som i sin tur påverkar ens uthållighetsprofil.
Du ska kunna springa 10 km i ditt tröskeltempo, åtminstone efter något års allmän långlöpträning.
På tävlingen kan du producera lite extra mjölksyra och tåla det de sista kilometerna eller kilometern. Därför går det fortare på loppet än i tröskelfart.
Den som är relativt uthållig har ett tröskeltempo som ligger väldigt nära miltempot, typ 3-5 sekunder/km eller liknande.
Den som är mer medeldistanstalang än maratalang har antagligen ett tröskeltempo som ligger längre från miltempot, men å andra sidan en desto bättre 5 k-tid (jämfört med en lika bra 10-k-löpare i exemplet ovan) om man maxar den sträckan.
Annars kan man helt enkelt frångå ett lugnt distanstempo och satsa på att testa springa t ex 5 km i en kontrollerat hård fart som man ändå är säker på att man orkar längre än 5 km i dvs gärna en mil.
Lyckas man inte har man sprungit för fort. Dvs tröskeltempot måste vara lägre.
Osv.
-------------------------------------------
Allmänt är ett relevant tröskeltempo för långa lopp det HÖGSTA tempo som man kan hålla minst någon mil utan att mjölksyra börjar ackummuleras i sådan grad att halten stiger kraftigt så farten måste sänkas.
För relativa nybörjare kanske det går att hålla ett högt liknande tempo men bara 4-5 km t ex och då är de helt enkelt inte fulltränade för att springa LÅNGT i samtidigt relativt HÖG fart.
Därför kan deras tröskelpass gärna delas upp i tröskelintervaller så att de ändå får ihop bra mängd i lämplig fart utan att få mjölksyra upp till öronen och i en fart som känns lämplig.