Löpning • Kom igång • 8 inlägg • 3882 visningar •

Ny till Löpning!

David Dahlgren
1986 • Solna
#1
•
8 april 2009 - 12:33
Gilla
Jag funderar på att börja joggning, löpa. Däremot känns det som det är så lätt att skada sig, slita ut leder etc! Jag är en kille på 1,90 cm, väger runt 100 kilo(10-15 kilo för mycket) men jag går 3-4 timmar per dag och är bra mycket mer vältränad än vad min vikt förtäljer. Jag äter gärna både stora och onyttigt vilket bidrar att min vikt står still. Nu ska jag lägga om kosten och ser på att variera min motion.

Jag är inte så värst stark i bålmusklerna, vilket jag har läst i någon tidning var ganska farligt. Jag har dessutom inte joggingskor, men jag har ändå "bra" skor med bra dämpningar.

Funderar på att gå i snabb takt vid en grusväg, sedan öka på och springa 5-10 sekunder. Gå i 45-50 sekunder, springa, gå, springa, gå. Går det bra så ökar jag springadet och minskar gången. Så där varje dag i några veckor... Sen tar jag kanske steget ut och t o m köper skor om jag anser att det är värt att satsa på.

Men!

Innan jag satsar så vill jag vet...

Vad ska jag tänka på som nybörjare? Är jogging farligt för en person i min viktklass/träningsvana? Kan tillägga att jag gymmar 1-2 gånger i veckan, enbart styrketräning med en del bål/ryggövningar.

Philip Sutherland
1980 • Kungsbacka
#2
•
8 april 2009 kl 13:20
Gilla
www.marathon.se

eller sök i forumet här på sidan, finns mycket bra info för dig där.
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#3
•
8 april 2009 kl 13:23
Gilla
Börja lugnt och känn dig för medan du ökar andelen jogg lite i taget.

För flera år sedan fick jag ett ryck och började promenera ca 45 minuter innan frukost.
"Problemet" var att jag ibland kom iväg lite sent, och för att inte komma försent till jobbet sprang jag en del av sträckan.
På helgerna skulle jag promenera en mil tänkte jag, men det tog så himla lång tid att jag även då sprang kortare bitar men totalt säkert hälften av sträckan.

Efter ett tag sprang jag mer än jag gick och till slut joggade jag hela sträckorna.

Helt plötsligt var jag motionslöpare och tyckte det var riktigt kul efter att tidigare ha avskytt att springa.

Kör på!

Skaffa hyfsade skor oavsett, det är en bra investering!
Sedir
1987 • Stockholm
#4
•
8 april 2009 kl 14:42
Gilla
Löpning har varit det tråkigaste och segaste jag känt till.

Nu är det en passion och precis som du är jag ganska ny.

Jag har bara ett råd till dig och jag är på inga sätt en hjälte som säger det, för 99% av alla som springer som blir tillfrågade kommer ge dig samma svar;
Gå inte ut i för hårt tempo.

Läs på www.marathon.se och har du frågor så ställ till oss så får du bra svar.

Det är inte farligt att springa när man är överviktig, tvärtom. Men du ska inte ta ut dig själv till max, utan lyssna på din kropp och gör som den säger. Gå inte ut i för hårt tempo och bli inte besviken om du inte orkar springa mer än tio minuter. Löpning handlar om dig, dig och dig och inte andra människors resultat. Varva lätt löpning med gång så kommer du få en bra känsla för det. Får du för dig att satsa lite mer så måste du skaffa bra löpskor, annars kommer du få problem med benhinnorna, vilket jag och (fast ej pga skorna) och en massa andra på det här forumet har just nu. Typiskt vårproblem när peppen infinner sig.

Jajaajjaa.

Kör hårt. Du är grym!
Carl R
1974 • Nyköping
#5
•
8 april 2009 kl 15:25
Gilla
Passa också på att vänja dig vid att sätta ner främre foten rakt under kroppen så kommer du att vara snällare mot knäna. Gör du detta så kommer också dämpningen i skorna att vara aningens mindre viktig än om du smäller i hälen med rakt ben framför dig.

Tycker det låter som din plan är skitbra! :)
Dan Cedergårdh
1980 • Västra Frölunda
#6
•
8 april 2009 kl 15:45
Gilla
Hej David, Jag började i juli förra året. Vägde 107 kg (193 cm lång). I början sprang jag bara. Även om jag kom upp till 8 km och tre pass i veckan ganska snabbt hände inte så mycket med vikten. Den låg ganska still runt 102 kg. Detta är vad jag önskat att jag visste då som jag fått lära mig under tiden:

*Streching skulle kunnat förhindrat mitt löparknä (kolla upp övningar innan du börjar springa runt 4-5 km).
*Styrkepass på gymet (Core, powermid och vanliga styrkepass) som jag körde igång med i november gav fint resultat. Speciellt i backarna. Dessutom började vågen röra sig i rätt riktning.
*Vid jul började jag äta så mycket frukt och grönt som jag orkade vilket gjorde att jag inte åt så mycket annat som jag gjorde innan. Skönt mentalt att börja med sådant man FÅR istället för att bestämma saker man INTE FÅR.
*I januari skalade jag ner portionsstorlekarna rejält. Grötfrukost, liten lunchlåda, något litet tillagat till middag med mellanliggande fruktstunder. Jag är oftast lite hungrig men äter något regelbundet (Varannan eller var tredje timma). Jag ser hunger lite som träningsvärk -skön-ont! Men ät efter träningspassen så att återhämtningen fungerar bra. Förändringen med matintaget har hjälpt mig ner under 93 kg. 14 kg dövikt är borta vilket hjälper knäna och förbättrar uthålligheten avsevärt. Däremot går det inte så mycket fortare.... (får väl ta tag i intervallträning snart).

Slutsats: Det är absolut kombinationen av konditionsträning, styrketräning och mat som ger effekt på vikten. Stretcha ordentligt, det är en billig försäkring även om det är dötråkigt.

PS: hitta bra belöningar som hjälper motivationen. När jag köpte riktigt bra löparskor kändes det som att jag studsade fram. Dessutom ville jag ha valuta för pengarna och blev mer frkvent i spåret. Min fru har svårt att acceptera tights på mig (kasslervarning i början) men nu är det inte helt långt borta.
David Dahlgren
1986 • Solna
#7
•
9 april 2009 kl 10:46
Gilla
Det här med löparknä känns symptomatiskt. Det finns tydligen andra skador man lätt får, b la baksidan av låret osv. Det känns helt enkelt som om löpning är riskabelt. Man får väldigt lätt skador om man inte har ett bra underlag, är tränad på rätta ställena, har rätt skor, äter rätt, springer på rätt sätt.

Jag vill helt enkelt inte bli skadad, jag är inte ute efter att vinna tävlingar utan att njuta av motion. Skaderisk är något jag tar seriöst på, eftersom jag mest promenerar.
Vad ska jag tänka på i form av skaderisker och hur motverkar jag det? (Gärna detaljerat)
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#8
•
9 april 2009 kl 11:46
Gilla
Alltså David - jogging är ingen högrisk-sport! Bra skor - börja lugnt. Lyssna på kroppen. Thats it. Jag är mer än dubbelt så gammal som du och springer mycket. Har aldrig haft några skador eller löparknän. Börja lugnt är nyckeln. Gå när du känner för det.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.