Löpning • Kom igång • 36 inlägg • 4517 visningar •

Försent för att bli OS löpare?

maxny

1992 • boråss

•

20 maj 2009 - 00:45

Gilla

Tjena jag är en kille på 16 år som hade tänkt börja träna elit kondition löpning. Innan ni dissar mig totalt vill jag förklara lite varför, alla i min släkt är väldigt konservativa om man kan kalla de så (inga översittare direkt) men har ett extremt krav på mig att jag måste vara framgångsrik som alla andra i familjen. Då jag inte är den som har högsta betyg i alla ämnen så känner jag att jag vill fokusera på att bli mer fysiskt framgångsrik.

Jag har alltid sportat mycket men har aldrig riktigt fastnat för något sport direkt som jag tyckte var rolig eller som jag hade riktig bra talang på, när jag var mindre typ 5-11 år så löpte jag väldigt ofta och var riktigt grym, min far var en väldigt framgångsrik löpare så har bra gener för konditions löpning. Nu när jag börjar bli lite för gammal för att börja i typ Hockey/Fotboll osv, som jag spelade när jag var mindre så är det försent för att bli proffs nu. Har väldigt bra grundfysik just nu mest explosiv styrka dock, har magrutor o hela rubbet. Min kondition är dock inte den bästa men har inte så svårt att träna upp den. Det jag tänkte var att skulle satsa på löpning som mål att vara med i OS eftersom det är den sporten jag har störst förutsättningar att bli framgångsrik i.

Jag har en extrem vinnar skalle så om jag gör något så måste jag bli bäst på det kosta vad det vill som har hjälpt mig väldigt mycket. Det jag funderar nu är att gå hardcore träning äta perfekt kost/tränings tider sova tillräckligt, inte bruka alkohol osv. För att nå ultimat success tror ni det skulle funka att bli elit proffs löpare även om jag börjar så sent som 16 år?.

Kan tillägga att det är inga problem att hålla mig till schemat är ingen direkt avhoppar har extremt bra självdisciplin, har te.x testat röka/snusa i 3 månader bara för att sedan sluta för att testa mitt självdisciplin :P. Menar då självklart inte att jag skall bli elite löpare på ett par år, men jag undrar om det går? Eller om det är helt kört :(.
Vill tillägga att jag är helt seriös med detta och vill ha seriösa svar :)

< < < 1 2 > > >

Desiré

1985 • Linköping

•

20 maj 2009 kl 01:20

Gilla

Har inga bra råd, men jag önskar dig all lycka till med din dröm/satsning! :)

Johan I

1987 • Örebro

•

20 maj 2009 kl 01:46 Redigerad 20 maj 2009 kl 01:58

Gilla

Det är absolut inte för sent. Speciellt inte eftersom att du ändå har tränat en del förr.

Men det finns ju många praktiska problem som måste redas ut för att satsa så pass hårt.

Först och främst är det väl kanske bra om du inte slänger bort skolan fullkomligt, du har ju ändå några år kvar på gymnasiet. Och tyvärr så tjänar inte löpare det de förtjänar. Så om du inte har det väldigt bra med pengar och redan tänkt ut någon plan på den fronten så måste du säkert ha ett jobb vid sidan om din träning. Åtminstone till dess att ev. sponsorer m.m. kan ta över, ifall du verkligen vill satsa.

Det finns ju för övrigt ett löpargymnasium i Sverige (i Sollentuna) men om det behövs eller ej är svårt att avgöra. Och kanske måste man redan innan ha vissa resultat för att komma in, är dock osäker.
Läs här: http://www.rudbeck.se/lopargymnasiet.asp http://www.marathon.se/news/article.cfm?NewsId=964272

Sen måste du nog välja vad du vill satsa på, korta distanser, medeldistans eller längre (halvmarathon/marathon). Ska man in i OS kan man inte bara satsa allmänt hårt, utan man måste specialisera sig. Med alla kenyaner m.fl. som kommer med talanger i 18 års åldern så är det inte lätt att ens få en plats i OS, mer än i kvalet kanske.

Man brukar annars säga att det tar ca 10 år av hård träning för att nå eller närma sig världseliten. Men det är säkert individuellt och beroende på vilken gren man väljer. Och om du känner till Anders Gärderud så skall han ha sprungit uppåt 20-25 mil per vecka när han var som mest i farten. Och Haile Gebrselassie skall ha sprungit 10 km fram och tillbaka till skolan varje dag under 10 års tid i sina unga år. Så att nå världseliten i uthållighetsgrenar är ingen dans på rosor som t.ex. fotbollen är i jämförelse. Fast i fotbollen handlar det mycket mer om att få en chans bland alla andra som försöker med samma sak, vilket så klart inte är så lätt att få. Löpning är mer individuellt och baseras på mätbara resultat.

Menmen, första steget i dagsläget är nog, även om det inte är ett måste, att försöka hitta en tränare och klubb av något slag som kan leda dig in på en elitsatsning. Att bara ta sig ut på egen hand kanske är mindre effektivt om du vill nå dit snabbare.
Fast självklart måste du börja på egen hand också. Din pappa måste väl ha en del råd han kan ge.

Har du några resultat att utgå från i dagsläget?

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

•

20 maj 2009 kl 06:52

Gilla

Det känns som om Du satsar på att bli framgångsrik, bara för att Din familj/släkt tycker att Du skall bli framgångsrik. Frågan är varför Du gör denna satsning? För att vara dom till lags eller för att Du själv vill det? Är det det förstnämnda, borde Du nog tänka om. En satsning att komma med i OS kräver enorm mycket av Dig. Du skall hinna med utbildning, Du måste troligtvis till stor del offra Dina vänner till förmån träning. Är Du verkligen beredd att göra detta för att vara andra till lags? Vill Du verkligen detta själv?
Om ja. Då skall Du satsa. Men oavsett hur det går. Så är Du som människa unik. Är Du inte bra på löpning, så är Du bra på något annat.
Man behöver inte ha högsta betyg för att bli framgångsrik. Det har jag sett exempel flera gånger i mitt liv. Jag har även sett exempel på det motsatta. De som har högsta betyg har misslyckats totalt när det kommer till praktiska ting. Om Du vill, är entusiastisk och har sunt förnuft kommer Du att nå framgång inom något område. Det finns så många olika typer av framgångar. Idrott, arbetsliv, socialt liv etc.
Tänk igenom noga hur Du vill ha det? Skit i vad andra tycker. Gör det Du tycker är roligt och gör det bra! Lycka till!

Annie F

1981 • Tullinge

•

20 maj 2009 kl 07:25

Gilla

Klart man kan systrarna Kallur var väl 15 när de började friidrotta ;-)

MEN jag håller helt med Stefan Manning, gör du detta för att visa din familj att du minsann e bra...
..så tror jag att du ska tänka om. Även om du säger att du har gott om självdiciplin, vinnarskalle etc. så tror jag att det inte funkar i längden att satsa så hårt för att bevisa för andra (däremot är det ju möjligt att hårdsatsningen får DIG att vilja göra detta för DIN egen skull)

Men om du verkligen vill satsa så tycker jag att steg ett ska vara att kontakta en bra löpaklubb/tränare och tala om för dem att du vill elitsatsa och att du är villig att träna extremt hårt.

Sen kanske det kan vara en bra idé att läsa lite böcker om ämnet oxå (jag har inte läst ngn och har ingen koll på vilka som e bra, men det finns med all säkerhet en hel uppsjö)
Oavsett vad du väljer önskar jag dig lycka till.
Vem vet du kanske blir mina döttrars stora idol så småningom ;-)

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

•

20 maj 2009 kl 07:50

Gilla

Maxny, Stefan skriver saker som du absolut bör fundera på, för en sådan satsning kräver mycket försakelser och smärta. Inte ens med det är det säkert att du lyckas. Dina medfödda förutsättningar är också väldigt viktiga för hur bra du kan bli. Med rätt förutsättningar och rätt träning kan du förstås nå hur långt som helst.
Ditt liv ska du forma så att det passar dig och så att du blir lycklig!

Marika Greberg

1969 • Kållered

•

20 maj 2009 kl 10:39

Gilla

Håller med Stefan och Maria tänk igenom varför. Sedan verkar du ju vara lite egenvi och det behövs. Kallur systrarna började med friidrott som 15 åringar MEN hade en gymnastik karriär bakom sig vilket är mycket värt i friidrott. Mycket av den träning vi genomför i friidrott i ungdomsåren är gymnastik och att få kroppsskontroll så där har man en fördel att vara gymnast. Mitt råd är att testa något program på Marathon.se och provspringa ett lopp och se hur du ligger till. Anmäl dig sedan till en bra klubb. Ymer är ju duktiga i Borås. Sedan tycker jag också du skall gå till en idrottscoach eller liknande för att få hjälp med din självkänsla och ditt förhållande till din familj. Det kommer behövas om du nu vill bli framgångsrik. Lycka till!

Henrik Johansson

1975 • Uppsala

•

20 maj 2009 kl 10:48

Gilla

Det viktigaste är att må bra och vara nöjd med sitt liv. Jag anser att vi idag fokuserar för mycket på prestationer. Vi sätter upp våra mål utifrån hur vi tror att andra kommer att uppfatta dem, inte utifrån vad vi själva vill. Vi riskerar att förlora den riktiga glädjen i livet, vi kanske tror att vi är lyckliga men egentligen vill vi ofta göra något helt annat. Jag kan så klart inte tala för dig, men det du skriver får mig att höja varningsflaggan. Vill du göra det här för din skull eller gör du det för familjen? Jag tycker så klart att det är bra att du tänkt igenom din situation och har vänt dig emot en delar av familjens krav. Vi är alla olika.

Nu till din fråga. Min erfarenhet gäller visserligen inte löpning utan cyklning. En god vän till mig upptäckte cyklingen när hon tränade inför Vättern när hon var 27 år. Idag, sju år senare, har hon varit cykelproffs i fem år och hon cyklar regelbundet i landslaget. Hon har visserligen inte kommit till OS men deltagit i flera VM, bl a i höstas. Så visst går det!

Håkan Svanbring

1975 • Alvesta

•

20 maj 2009 kl 10:54

Gilla

Erik sjöqvist började elitsatsa när han var 32år.

Magnus

Stockholm

#10

•

20 maj 2009 kl 11:15

Gilla

Gå med i en klubb och snacka med en friidrottstränare och visa vad du går för.

Carl R

1974 • Nyköping

#11

•

20 maj 2009 kl 12:13

Gilla

Man måste inte vara bäst på nåt för att ha ett värde!
Oavsett om du sticker ut ur mängden eller ej så är du en betydelsefull individ Maxny. Hoppas att du hittar vad du söker efter någonstans på vägen dit du ska!

Per Arneng

1978 • Mölndal

#12

•

20 maj 2009 kl 15:00

Gilla

maxny: Hur har du kommit fram till att det är just löpning du vill komma till OS med? Om OS är det enda målet så hade det kanske varit bättre o satsa på nån gren som Lerduveskytte eller Curling där konkurensen är mindre.

Det jag kommer att tänka på när jag läser ditt inlägg är att om du nu skulle satsa på löpningen till 100% och delvis pga av pressen från att behöva lyckas och om det sen visar sig att du inte kommer så långt men kanske med flera års hård satsning så vad händer då och hur skulle du hantera det. Det finns ju alltid andra saker att lyckas med i livet så en plan B är ju inte heller så tokig.

Håller med Magnus N att gå med i en klubb är nog bra och sen se hur du utvecklas under 1-2 års tid och sen se vad du har för möjligheter.

Hoppas det går bra

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#13

•

20 maj 2009 kl 15:55

Gilla

Erik Sjökvist var inte 32 när han började satsa på löpning.
Han är född 72 och upptäcktes när han sprang midnattsloppet 1998 på 31:38.

Beträffande maxny tycker jag att det påminner lite om att diskutera att sälja skinnet innan björnen är skjuten. Träna hårt några månader sen ser du om du har talang och de fysiska förutsättningarna för att springa snabbt. Om du inte har bra fysiska förutsättningar kvittar det nog hur hårt du tränar. Du kommer förvisso att bli en bra löpare, men inte den yppersta eliten så att du kan försörja dig.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#14

•

20 maj 2009 kl 16:49 Redigerad 20 maj 2009 kl 16:48

Gilla

Jag vet inte om jag tar inlägget på allvar??

*Om så är fallet så tycker jag nog att familjen som har extremt krav på att du ska vara framgångsrik som alla andra i familjen behöver mer rådgivning än du.

*Varför sitter du vid datorn mitt i natten en vardag?

*Att testa sin självdisciplin med att börja röka o snusa och önska sig till OS vet jag inte om jag vill kommentera ens.

*Om du menar allvar tror jag du kan lyckas bli framgångsrik om du älskar löpningen och vill satsa allt. Inte om du ska behaga familjen.. iskallt. Osäker på om du har den inställningen om det bara är OS eller inget som gäller?

*Men jag är som sagt tveksam till hela inlägget.. hm..

maxny

1992 • boråss

#15

•

20 maj 2009 kl 18:44

Gilla

Tack så mycket för alla seriösa svar :). Kan svara på endel frågor som ni hade, när jag menar OS löpare menar jag inte att bara OS utan en elit löpare som sagt. Angående att mina föräldrar ställer höga krav, de gör dem och de har de allt rätt att göra tycker jag, men mina föräldrar och släkt är väldigt kärleksfulla även om de har höga krav. Angående löpning så gillar jag det, därför jag har valt att kanske satsa på det, skulle aldrig satsa på något som jag inte gillade. Har tänkt att fråga min far att bli min tränare till att börja med för att se vad jag går för.

Angående det Peter H Nilsson skrev, jag satt vid datorn sent igår eftersom jag är ledig onsdag,torsdag,fredag i skolan. Jag är en kille som alltid gillat att testa gränser med mera, när jag var 14 så testade jag att sluta upp från allt socker/godis/läsk som man kan tänka sig i 3 månader, det gick bra även om jag älskade godis då. Senare när allt fler av mina kompisar började röka tänkte jag det kan ju inte vara så svårt att sluta med beroende för nikotinet (snus/cigaretter). När jag började så planerade jag att sluta efter cirka 3 månader då tänkte jag "Om jag inte klarar av att sluta med detta så har jag ingen framtid". Jag slutade tvärt efter 3 månader.

Mvh Maxny

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

#16

•

20 maj 2009 kl 19:41 Redigerad 20 maj 2009 kl 19:43

Gilla

Kan du inte satsa på att bli advokat istället? Helst i egen byrå.
*seriöst alltså*

Säkert fler svenskar som klarar det varje år. Och röner säkert minst lika stor "respekt" hos din krävande familj. Eller? Inkomsterna blir större. Ditt egna intresse kan säkert väckas ...

maxny

1992 • boråss

#17

•

20 maj 2009 kl 21:01 Redigerad 20 maj 2009 kl 21:09

Gilla

Jag hade planerat att bli jurist ja :) gäller att jag sätter ett nice högskoleprov för att komma in , kmr aldrig in på mina betyg nu. Så har inte bestämt mig än. Men har hört att det är överflöd av jurister i dessa tider. Föresten tjänar verkligen löpare sämre än en jurister numera? även proffs

Fredrik S

1990 • Trollhättan

#18

•

20 maj 2009 kl 22:11

Gilla

Kör ner huvet i sanden och kör om det är det DU VILL!!!
Du säger att du har bra förutsättningar för konditionsidrott, har viljan att satsa och en dröm att nå, ser inte varför du inte skulle kunna lyckas. Är vinnarskallen tillräckligt stor finns inget hinder.

Men vill du inte till 100% ska du inte satsa så hårt!

Per Arneng

1978 • Mölndal

#19

•

20 maj 2009 kl 22:24

Gilla

När man börjar med en idrott så bör man nog inte ha det som ett karriärval. Det är ytterst få av alla utövare som kan leva bra på sin sport. Satsa på ett yrkesval som du tycker är kul och som du ser att du kan hålla på med i framtiden som ditt sätt att försörja dig med. Sen satsa på löpningen och blir det inget med OS så har du ju alltid en trygghet i ditt jobb.

Fredrik S

1990 • Trollhättan

#20

•

20 maj 2009 kl 22:47

Gilla

Visst det är det bra att ha något att "falla tillbaks på" om det inte lyckas, men att "tänka om" och byta riktning utan att ens ge det ett försök?? Ni som skriver så, Det är just ni som aldrig lyckats eller kommer lyckas i er idrott fullt ut.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.