Foruminlägg av Lotta

< < < 1 2 3 > > >
#1
•
5 oktober 2014 kl 15:32
Gilla
Hej!
Från att ha småjoggat 1-2 ggr/vecka sedan många år har jag börjat träna lite mer strukturerat för att orka både längre sträckor och för att bli snabbare. Har alltid haft Nike Pegasus-skor vilka funkat bra, men funderar på ett par skor till och då kanske testa några lättare och smalare skor. Har neutralt steg, smala fötter och hög hålfot (måste ha iläggsula för att inte få ont). Springer 2-3 mil/vecka, mest på asfalt och varierar både sträcka och tempo. Några tips?
#2
•
7 oktober 2014 kl 20:57
Gilla
Tack för tipsen, blev lite nyfiken på Adidas-skorna! :-)
#3
•
27 juni 2015 kl 17:54
Gilla
Har en fundering angående hög puls vid löpning. Jag fastnade för löpning redan i början på 2000-talet men de senaste 5 åren har det blivit mer regelbundet även om det periodvis varit uppblandat med andra motionsformer. Förra året kände jag dock att jag ville inrikta mig mer på löpningen och började träna mer strukturerat med målet att bli både snabbare och orka springa längre. Då sprang jag milen på ca 55 min och jag satte målet att kunna springa milen på 50 min. För att klara detta mål har jag därför varierat både sträckor, underlag, tempo och lärt mig gilla intervallpass. Försöker få till 3 pass/vecka, ett intervallpass, en kortare tur (5-7 km) i lite högre tempo och ett längre (10-15 km) med lägre tempo. Har även börjat träna lite styrka och lagt till en del löpskolningsövningar för att få in bättre teknik. Det som slår mig nästan hela tiden är att det är min puls som begränsar mig f f a när jag springer mina snabbare rundor. Benen och även resten av kroppen är pigg men så fort jag tar i lite till så lägger sig pulsen för högt och jag får sakta av. När jag kommer fram är jag fortfarande pigg i benen. Det är som att flåset inte är i fas med min styrka i kroppen vilket gör att jag nästan aldrig känner det där sköna flytet längre, när alla delar i löpningen stämmer. Jag springer med pulsklocka men den använder jag mest för att efteråt se hur det har gått eller att vid intervaller hålla koll på tiden/sträckan. Jag försöker springa efter hur kroppen känns istället och har lärt mig väldigt bra att känna efter vilken puls jag har utan att kolla på klockan. Upp till 165 är det fortfarande ”behaglig” löpning, har jag sällskap kan jag fortfarande prata med den jag springer med. Tycker att jag borde ha kommit lite längre på 1,5 år, att jag borde kunna springa fortare med samma puls. På hela förra året blev jag ca 3 min snabbare på milen. Mitt mål att komma under 50 min känns fortfarande långt borta men får väl tillägga att jag känner mig mer uthållig då det inte är några som helst problem att orka springa 1-2 mil. I år har jag dock varit skadad (stressfraktur i ena foten) och kunde under 2 månader inte springa alls, så för någon månad sedan var jag tillbaka på ruta ett igen. Sprang dock ett millopp nu i helgen på 54 min. Perfekta förhållanden, pigg i kroppen men pulsen höll mig som vanligt tillbaka. Vet inte hur jag ska göra för att få flåset till att bli bättre/pulsen att gå ner så jag kan få det sköna flytet tillbaka. ...och bli snabbare. Några tips? Har läst en del artiklar om att springa pass med låg puls, men för mig att springa ett pass på 75 % skulle det innebära en puls på 135 känns konstigt. Då hade det få gå otroligt långsamt…

Jag gjorde ett mjölksyratest hos Aktivitus förra hösten och fick då reda på att min mjölksyratröskel låg på 166. Enligt deras beräkningar har jag en maxpuls på 180 och vo max på 52. Jag har dock svårt att tro på att min maxpuls ligger på 180 för det innebär i så fall att mitt tröskelvärde ligger på 92 % av det och dessutom så har jag inga problem med att komma upp i nära max eller till och med över mitt max när jag tar i rejält (och då borde jag ha lite kvar till max, eller?). Blir inte klok på dessa siffror.



#4
•
27 juni 2015 kl 18:00
Gilla
Hade en stressfraktur (spricka i ett av fotens ben) i våras och var borta helt från löpningen i 6 veckor och fick sedan smyga igång på löpband innan jag fick springa korta stunder ute. Jag hade inte kunnat åka inlines under den tiden, fick nöja mig med att köra spinning.
#5
•
27 juni 2015 kl 20:21
Gilla
På milloppet hade jag en snittpuls på 166. Var trött precis när jag kom i mål då jag spurtade på slutet men återhämtade mig på nån minut. Var sen lika pigg i kroppen som innan jag sprang loppet... Under hela loppet låg jag och balanserade tempot efter gränsen för att börja må illa (känner det jättetydligt), så jag hade inte kunnat springa fortare.
#6
•
3 juli 2015 kl 06:49
Gilla
Tack för era funderingar och tips. Jag är väl lite för otålig men trodde väl inte att jag skulle tappa så mycket då foten var skadad, för jämfört med för ett år sedan så är jag långsammare idag än då. Och jag trodde ändå att jag min löpning skulle utvecklas mer av att träna mer och mer varierat. Tittar jag bakåt några år så var jag snabbare då. Fastän jag inte ska jämföra mig med andra så träffar jag på folk då och då som börjat löpträna de senaste åren och som trots mindre eller samma träningsmängd, samma ålder, tyngre m m lätt springer om mig.

Enligt aktivitus test så visade det att min syreupptagningsförmåga är riktigt bra men ändå verkar det vara det som begränsar mig vilket gör att jag inte får ihop det.

Verkar ha lite dåligt flyt just nu (senaste passet var riktigt jobbigt på alla vis) så jag tror att jag under en period framåt bara ska försöka hitta ett skönt flyt i löpningen utan att bry mig om hur fort det går.
#7
•
29 oktober 2015 kl 13:26
Gilla
Går en kurs i löpteknik och i tisdags körde vi backteknik. Ett par gånger i nedförsbacken märkte jag att vristerna fick sig ett par rejäla stötar så att det gjorde tillfälligt ont. Kände lite dagen efter,(igår), i ena foten men inte så att jag tyckte att det var så farligt. Fint väder, perfekt för en lugn långtur! Gav mig av på min 1,5 milsrunda och det gick rätt bra ett tag. Lite öm på insidan av vänster vrist (vid fotknölen) bara.Det kändes nästan inget uppför men nedför började det efter ett tag göra ont på ett sätt som inte kändes bra. Slutade med att jag gick i nästan alla nedförsbackar. Efter lite googlande kom jag fram till att jag nog överansträngt en sena (tibialis posterior) och jag har börjat smörja in det ömma området med voltarengel. Idag känns det ömt när jag går men inte mer än så. Funderar på om jag behöver vila foten helt eller kan jag försöka mig på skonsammare träning än löpning ett tag framöver, såsom promenader, en stund på crosstrainern, spinning? Finns det t o m övningar som är bra att göra nu direkt för att stärka foten, typ tåhävningar?
#8
•
30 oktober 2015 kl 15:13
1 Gilla
Kan ha fel om vilken sena (eller vad det är) som smärtar men att det var i utförsbackarna (nedför på asfalt i ett parkeringshus) som det uppstod är jag helt övertygad om. Har aldrig haft ont på detta ställe innan och jag kände hur illa det tog när jag sprang nedför. Nu känns det i alla fall bättre, svullnaden har gått ner och det är inte lika ömt när jag trycker på området. Avstår från löpningen några dagar till, sen testar jag och ser hur det går. Idag kanske det får bli en stund på crosstrianern = )
#9
•
11 november 2015 kl 08:48
Gilla
Har insett att jag är väldigt stel i mina höfter. Hittade ett test på nätet och insåg att det är min utåtrotation av höften som är riktigt dålig medan inåtrotationen nästan är "för bra" (kanske inte så konstigt då jag alltid upplevt mig vara lite kobent ; ) Dessutom vet jag att jag vid löpning kompenserar för en obalans i höften som troligen kommer från ett fall då jag var höggravid med min yngste son för 11 år sedan. Fallet resulterade att jag fick foglossningar och även efter sonen var född kände jag att den ena höften var mer "lös" men eftersom jag inte hade ont av det så lät jag det vara. Två olika löpcoacher har kommenterat att jag sätter i fötterna olika när jag springer och att det troligen kommer från obalansen i höften. Funderar nu på om det går att göra något åt denna obalans och stelhet i höften. Har börjat göra en del stretchövningar som ska vara bra för att öppna upp höften samt styrketränar en del. Kan man göra något mer?
#10
•
11 november 2015 kl 15:48
Gilla
Yoga vet jag kan hjälpa mig till viss del, höll på med det regelbundet förr i tiden.

Har varit inne på att gå till någon som kan hjälpa mig att bedöma om det är något som inte är som det ska och som kan ge råd om hur jag kan träna för att få höften mer balans. Men då jag egentligen inte har ont har jag dragit mig för det och heller inte vetat vilken typ av expert jag borde gå.
#11
•
11 november 2015 kl 21:08
Gilla
Här kommer länken till testet; http://www.tobiassaarela.com/2014/10/04/test-f%C3%B6r-din-h%C3%B6ftr%C3%B6rlighet-och-hur-du-fixar-den!-23523898

Efter lite längre löppass kan jag känna att jag blir väldigt stel och hela höftpartiet ömmar. Har lite bekymmer med fötterna vilket skulle kunna bero på obalansen i höften. Vill inte få mer problem i framtiden.
#12
•
2 december 2015 kl 12:05 Redigerad 2 december 2015 kl 12:05
Gilla
Är lite konfunderad. Har alltid fått höra att jag har ett neutralt löpsteg och jag har det senaste åren övergått till att springa mer på framfoten. Fick en stressfraktur i högra foten i våras och fick rådet att skaffa ett par gjutna inlägg då jag har höga fotvalv (har tidigare haft vanliga hålfotsinlägg). Gjorde detta och det fungerade bra. Nu har jag dragit på mig en seninflammation i vänstra foten (insidan) och när jag tittar på mina skor som jag haft i 1 år nu så är vänstra skon väldigt sliten på utsidan av hälen och den högra något sliten på motsvarande ställe. Alltså inte alls som förväntat för någon som springer mest på framfoten. Tittar jag på mina tidigare löparskor så har de inte alls blivit slitna på utsidan av skorna. En teori är att det blivit så efter att jag börjat springa med mina nya inlägg. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Inlägg eller inte? Behöver köpa nya skor och vad ska jag då leta efter? Fick rådet av min sjukgymnast att ha ett par skor som är mer stabila i hälpartiet för att förhindra att jag lägger tyngdpunkten på utsidan av foten. Har trivts så bra i mina Adidas Adizero Adios-skor men med tanke på de bekymmer jag fått med mina fötter så verkar de inte vara så bra för mig. Har ni några tips på neutrala skor som är stabila i hälen och samtidigt är smala och inte alltför tunga?
#13
•
3 december 2015 kl 15:03
Gilla
Efter ett nytt besök hos sjukgymnasten har jag bestämt mig för att fortsätta använda mina inlägg och försöka hitta ett par skor som har bra stöd för hälen istället. Så tips på smala, neutrala skor med bra stöd för hälen tages tacksamt emot. Helst hade jag ju velat att de var lätta också men det kan ju vara svårt att få alla önskemål uppfyllda ; )
#14
•
5 december 2015 kl 12:45
Gilla
Hur är Lunarglide på bredden? Har sprungit i Nike Pegasus i många år, tills jag köpte mina Adidas Adizero och upptäckte hur skönt det var att springa i ett par smalare skor.
#15
•
1 januari 2016 kl 10:49
Gilla
Har nu lärt mig att seninflammationer kan vara segdragna. Gick efter några veckor till en sjukgymnast som kunde konstatera en muskel/sen-inflammation samt att min höft var i obalans. Har nu kört rehab-övningar dagligen sedan dess (och annan alternativ träning) och sen ett par veckor har jag fått börja springa så smått. Fick börja på 1 km på mjuk underlag och sedan ökat på 1 km för varje gång med vila medan varje km. Så igår sprang jag uppe i skogen på mjuka stigar i totalt 5 km och det kändes inget i foten under tiden. Trodde inte det skulle ta sådan tid att få en inflammation att ge sig och jag kommer vara mer uppmärksam på när kroppen säger ifrån.

Höften då...den håller jag på att träna upp för att få bättre balans och styrka i den. Hade slitit mina skor väldigt ojämnt (p g a att jag kompenserat mitt löpsteg då styrkan i höger och vänster sida skiljt sig åt) så skorna var bara att kassera och köpa ett par andra.
#16
•
7 februari 2016 kl 11:51
Gilla
Det enda sättet för mig att gå upp i vikt är att träna och eftersom jag gillar att springa så gör jag det. Då blir jag hungrig och äter oftare och mer än vad jag annars gör utan att behöva tänka på det. Men så har jag alltid haft svårt att gå upp i vikt så jag är glad över att ha hittat mitt sätt att hålla vikten. Hoppas du hittar ditt sätt att gå upp i vikt oavsett om det är att träna och/eller satsa på att "äta upp dig i vikt".
#17
•
2 mars 2016 kl 10:55
Gilla
Börjar en ny tråd, har varit inne på samma tema förra året: http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=44061

Jag tycker inte att min träning ger mig bättre flås. Har aldrig känt mig så vältränad någonsin och har aldrig tränat så mycket som det senaste 1,5 året och heller aldrig så varierat. Åkte visserligen på både en stressfraktur i ena foten på våren förra året och sen en seninflammation i andra foten nu i höstas vilket har gjort att jag fått träna på andra sätt när jag inte kunnat springa. Det har blivit mycket styrketräning (core, rodd och ren rehabträning för fötter och höfter) men även många pass på crosstrainern för konditionens skull. Så kroppen känns riktigt bra, starkare och stabilare. Så kommer jag ut i löparspåret och märker att flåset inte räcker till i förhållande till vad kroppen orkar. Springer på samma tider som jag gjorde för flera år sedan (när jag tränade 1-2ggr/v) men skillnaden är att jag inte alls är trött i kroppen när jag kommer fram. Är lika långt ifrån målet att klara milen under 50 min som jag var för 2-3 år sedan vilket känns lite tråkigt.
Finns det andra sätt än intervallträning för att få bättre flås? Jag ska dock försöka få till intervallträning varje vecka. Vill bli snabbare på milen och på sträckor längre än så. Vilken typ av intervaller är bäst då?
Eller har jag kommit till något max för mig, att min kondition inte kan bli mycket bättre än så här?
#18
•
2 mars 2016 kl 14:17
Gilla
Tack för dina kloka funderingar, det gav mig lite att fundera på... Tycker att jag testat lite olika upplägg men. Innan 2014 sprang jag inte lika mkt som nu, körde spinning på vinterhalvåret och varvade sedan cykling med löpning under sommarhalvåret. Det blev väl någon mil/vecka och de lopp jag sprang var inte mycket sämre än de jag sprungit de sista åren. Under 2014 började jag gå över till nästan enbart löpning, det blev 60-70 mil totalt under hela året och jag följde ett färdigt löparprogram anpassat för att springa 1 mil på 50 min. Under 2016 la jag till en del styrketräning (hemma med kroppen som motstånd). Totalt blev det 60 mil under 2016 men då hade jag ett 2 mån uppehåll i träningen p g a stressfraktur och ett uppehåll på 3 mån p g a seninflammation men mellan de perioderna blev det nästan bara löpning. Hittills i år har jag varierat träningen rätt mycket då jag fortfarande trappar upp löpträningen efter seninflammationen i foten.

Känner igen mig i att jag nog tar i lite för mycket i nästan alla löppass. ligger gärna på gränsen till vad jag orkar flåsmässigt varje gång. Försöker ta det lugnare på mina långpass (över milen) men det blir lätt tråkigt då eftersom det går så långsamt och så ökar jag lite i alla fall... Borde nog testa att variera tempot mer.
#19
•
3 mars 2016 kl 06:28
1 Gilla
Tack allihopa för era synpunkter och tips! Har sovit på saken och kommit fram till att jag ska testa att ändra mitt upplägg en del. Om inte annat för att slippa skada mig igen. Under 2014 när jag under åtminstone 8 månader följde ett färdigt löpprogram tyckte jag att jag fick mycket variation i min löpning + löpteknik och styrka. Det gav inga större resultat på farten och nu i efterhand kan jag se att variationen i tempo mellan de korta och långa distanspassen inte var så stor. Bara intervallpassen gick i ett annat tempo. Tittar jag på de pass jag sprungit i år ligger jag oftast på ett tempo på runt 5:25 oavsett sträcka (4,5 -12,3 km).

Så framöver kommer jag lägga in ett riktigt lugnt långpass varje vecka, ett halvlugnt pass, ett kort intervallpass och något mer. Ska försöka få upp mängden till åtminstone 3 mil/vecka. Får fortfarande tänka på att inte öka för mycket med tanke på mina problem med fötterna.

Äntligen har motivationen till att förändra kommit tillbaka! Tack!
#20
•
6 mars 2016 kl 17:40
Gilla
Har i helgen testat att "mysjogga", och det var en upplevelse. Behagligt men oj så svårt att hålla tempot nere. I vanliga fall känner jag vilken puls jag utan har då jag kör på i mitt normala tempo (runt 160-165 i puls) utan att kolla på klockan, nu kunde jag ligga i spannet 120-140 och det kändes likadant oavsett om jag hade 120 eller 140. Försökte dock hålla mig till ca 135 i puls (75% av min maxpuls) och var i lördags ute i 55 min (7 min/km) och idag i 100 min (7,5 min/km). Kändes som att jag tassade fram så det kändes mycket skonsammare för kroppen än mina vanliga löppass. Kan nog lära mig gilla dessa långsamma pass. Frågan är bara om jag ska låta pulsen vara styrande eller farten? Att lufsa fram i 7,5 min/km kändes lite väl långsamt, eller?
< < < 1 2 3 > > >