10 juli 2007 kl 08:47
Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Nu är ju inte jag expert, men löpning är löpning och jag har många åsikter. :-)
Travhästarna försöker vi variera träningen på med olika moment, bl.a. ridträning med klättring i backar, långa skrittpass, dvs enbart gång osv.
Man får mycket starkare och hållbarare individer med den varierade träningen och humöret blir stabilare, men de blir bättre på banan med kortare löpintervaller. Sen travhästarna började med intervallträning på rakbana och i backe har utvecklingen hoppat framåt rejält.
Som jag upplever det lägger man grunden till utvecklingen med allsidig träning, men farten och orken plockas fram med intervallerna som är till främst för att höja mjölksyretröskeln. I löpintervallen använder man också de muskler som behöver förbättras orkesmässigt i just löpningen.
Konditionsmässigt hjälper väl all träning som håller igång hjärtat med x antal slag/minut, och den biten tror jag är viktigast innan man börjar med intervaller. Att man är någorlunda grundtränad alltså.
Slutpoängen är att all form av träning ger något och det är individuellt vad som passar varje individ.
Sprinters behöver stora muskler och är för tunga för längre distanser. Långdistansare är för klena för att kunna accelerera mot en sprinter. Det är ju olika muskelfibrer som transporterar oss i olika hastigheter, och det är väl därför allsidig träning är det bästa. Man får se till vad man vill få ut av träningen.
Och det gäller väl samma för oss som för hästarna; om man våndas eller vantrivs inför träningspasset så hjälper det inte att det är kvalitetsträning. Man ska trivas och tycka att det är skönt.. åtminstone efteråt.
