Löpning • Övrigt • 25 inlägg • 2924 visningar •

Vad är "för mycket" att göra efter träning?

Jenny
1989 • mönsterås kommun
#1
•
21 september 2010 - 16:52
Gilla
Hej! En 20 årig tjej här som undrar . : Brukar va ute o springa kanske fyra dar i veckan 8 km till 15 km, tränar på en maskin - orbitrek någon dag och är ute o promenerar på mina vilodagar..Då till frågan..hur ska man göra för att återhämta sig bäst och vad gäller det att inte göra ? Måste man typ bara slappa el kan man vara lite aktiv för övrigt..typ städa, cykla till affären..har en häst med o rider en hel del ..Vad mår kroppen bäst av att vila helt eller hinner den återhämta sig mellan passen om man gör sånna här vardagssysslor..Det måste ju vara många som har annat o göra än o bara slappa!!! När blir det för mycket tro? Tacksam för svar!!
< < < 1 2 > > >
Rickard Andersson
1976 • Göteborg
#2
•
21 september 2010 kl 17:21
Gilla
Det blir nog för mycket när du skadar dig , Känns det bra i muskler och dyl så är det väll ok att röra på sig.

Att ta en lugn promenad får räknas till vila faktiskt, Att röra på sig normalt är nog också att vila :)

Jenny
1989 • mönsterås kommun
#3
•
21 september 2010 kl 17:50
Gilla
Okey! Vad räknas till lugn promenad då? Jag går ganska raskt utan att bli ansträngd ..
Olle Torkelsson
1983 • Jönköping
#4
•
21 september 2010 kl 18:30
Gilla
Ja, jag tror nog att de flesta här på forumet som springer en del klarar av att diska, tvätta städa och inte minst jobba.. vore lite konstigt om alla sprang som huvudsyssla här i livet.

Jag tror att kroppen klarar av mer än man tror, och till den gräns när den säger emot med skador och försämrad prestation.
Johan O Kanmert
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#5
•
21 september 2010 kl 18:41
Gilla
Jenny, det var ju nästan en komisk fråga.

Men precis som Olle är inne på så klara kroppen oerhört mycket mer än man kan tro. Vet inte vilken hastighet du springer i, men är det inte Kenyanhastighet så kan du städa, cykla, promenera och göra andra saker som inte är hög puls hur mycket som helst.

En regel som en tävlingslöpare sa till mig var att inte träna ett hårt pass innan fyra timmar från det senaste (om man kör flera pass om dagen)

Men tränar du fyra dar i veckan kan du nog göra i stort sett vad som helst mellan träningspassen. I det moderna samhället går det nästan inte att röra sig för mycket, bara för lite.
Mattias
1974 • Borås
#6
•
21 september 2010 kl 18:49
Gilla
Sen jag började springa på allvar i våras har jag väldigt svårt att ta en dag utan att komma ut och åtminstone ta en promenad eller en cykeltur dom dagarna jag inte springer.

Det kan bli 30-60 minuter, ibland i raskt tempo, ibland långsamt då man går och kollar efter fåglar eller hoppar in i skogen och plockar några blåbär. Det är nog bara att göra det som känns bra, så länge kroppen inte säger ifrån.
Magnus
1968 • Västerås
#7
•
21 september 2010 kl 19:43
Gilla
Jag personligen brukar akta mig noga för att diska., oavsett hur mycket/litet jag har tränat. :-)
Eva Stenberg
1966 • Varberg
#8
•
21 september 2010 kl 20:42
Gilla
Hej Jenny!
Har också hästar, rider ofta efter löppassen. Tycker det funkar bra! Man blir inte stel, jag tror att muskllerna får en sorts aktiv återhämtning. Men mkt.viktigt att äta/dricka ordentligt mellan löpningen/stallet!
Lycka till med häst och träning!
Ingela Magnusson
1965 • Torsås
#9
•
21 september 2010 kl 21:10
Gilla
Lyckliga du som har möjlighet att vara igång så mycket! Jag tycker inte du ska fundera på om det är bra eller inte, så länge du MÅR bra av det? Glöm inte att gå in i depå emellanåt och fyll på bara.
Lycka till!
Walker67
1947 • Växjö
#10
•
21 september 2010 kl 23:10
Gilla
Män och kvinnor har lite olika sätt att se på tillvaron på så sätt att vi män har lättare att ta igen oss efter ett hårt träningspass utan att känna dåligt samvete. Kvinnor har lite svårare att låta bli att fixa till allt omkring sig även efter ett hårt pass, så din frågeställning är fullt motiverad.

Jag tycker därför Jenny att du skall ta råd av de två kvinnor som svarat sist härovan - de vet vad det handlar om !
Jenny
1989 • mönsterås kommun
#11
•
22 september 2010 kl 10:58
Gilla
Okey! TACK för alla svar! Förstår att det lät lite kul..och kanske är det en en komisk fråga oxå ...Men det struntar jag i hihi:)
Det är väldigt knepigt min situation...Var så att jag tränade varje dag plus hade anorexia 2006 ..sen gick jag upp lite i vikt..kunde springa milen på 35 min..tränade mkt o åt inte varierat..Fick tyvärr kraftig anemi..Kroppen blev otroligt nedsatt och jag fick två hjärtmuskelinflammationer..alltså jag friskförklarades men blev sjuk igen efter 1 månad..Detta var hösten 2007!!
Nu är jag alldeles helt hjärtfisk- har gjort mängder med test o tagit prover - mer än dom flesta nog gör på ett helt liv!! Läkarna är eniga om att jag kan o ska träna som jag gör nu o lyssna på kroppen.. Men tyvärr 2009 drabbades jag av underproduktion av sköldskörtelhormon...Våren ...På sommaren skrevs det ut Levaxin..Det tog tid innan jag blev piggare..Dålig ämnesomsättning, trötthet, fel p piller o en deprisson gjorde att jag gick upp från 53 kg till 73 på cirka ett halvår!!! Och jag är 1 .70 lång.. Kändes konstigt o frustrerande..Har alltid varit ganska smal o kunnat äta mycket..Min målvikt är 57..Nu med mer ork o bättre ämnesomsättning väger jag 64 kg!! :) Men har lite kvar..Det är knepigt o äta så man får i sig den näring kroppen behöver, energi för att återhämta sig o orka träna samtidigt som man måste dra ner lite på energiintaget för att kunna gå ner i vikt!! Svårt att hitta en lagom balans.. Och jag vill verkligen gå ner till 57!! Och vill kunna springa lätt oxå..! Är noga med att öka träningen succesivt o att träna i olika tempon, underlag och har ganska bra kondition nu..Det går fint att springa..Men vill ju ta hand om min kropp på bästa sett samtidigt som jag vill pressa ner min vikt lite för att må bra :) Mycket o läsa för er men skulle va glad för svar ! Kram
Ingela Magnusson
1965 • Torsås
#12
•
22 september 2010 kl 18:20
Gilla
Vilken resa du har gjort - och alldeles säkert har framför dig oxå! Det är inte alltid helt lätt att få jämvikt och balans, men jag tycker du kämpar på bra!
Men du måste också ta det lugnt emellanåt, ge din kropp möjlighet att sköta om dig om du förstår vad jag menar. Jag vidhåller fortfarande att du kan hålla på som du gör så länge du verkligen mår bäst av det och så länge du fortsätter att lyssna på kroppen.
Kram till dig!
Jonnie Pettersson
1963 • Kimstad
#13
•
22 september 2010 kl 20:41
Gilla
Jag blir lite skraj när jag läser det du skriver.. 64 kg är en perfekt vikt för dig!!! 57 kg är på gränsen till undervikt (BMI 19,7). Jag tycker du ska ta dig en allvarlig funderare på om det är värt att riskera din hälsa för att nå 57 kg. Med tanke på din sjukdomshistoria skulle jag verkligen vilja få dig på andra tankar.

Sen skriver du inget om vad/hur du äter så det finns kanske saker att jobba på där istället (t.ex. ta bort socker, minska på salt, äta bra fetter, byta vitt mot fullkornsprodukter, äta mer frukt och grönt... ) . Träning och nyttig mat kanske påverkar din kroppsform så att du blir nöjd även om du väger 64 kg?
Jenny
1989 • mönsterås kommun
#14
•
22 september 2010 kl 22:38
Gilla
TACK!! :)

Jonnie : Jag har alltid hft en låg vikt o vet att 64 är bra men det jag gick upp var ju mest fett då och fortfarande lite kvar..typ känner det oxå..det tillhör ju den lägre gränsen för normalvikt..gränsen för undervikt är under BMI på 18 tror jag om jag inte minns fel..Jag vill sträva efter den vikt jag trivs i..Den vikt både kropp o psyke mår bra av o för mig är det ungifär 57..men vet att man inte kan stirra sig blind på enbart en siffra.. godis äter jag aldrig..mycket frukt o grönt, kött, fisk , kyckling o fiber o fullkorn..salt måste jag äta en del då jag måste få i mig tillräckligt med jod..sen svettas man ju ut salter som man behöver ersätta men äter inte orimliga mängder salt heller för den sakens skull..det är klurigt det där o gå ner samtidigt som jag vill ha energi för träning o återhämtning o jag måste äta regelbundet då jag har magkatarr men det är ju bara en fördel att äta regelbundet så att kroppen inte börjar gå på sparlåga...kram på er allihopa o hemskt mkt tack för peppningen!! :)
Johan O Kanmert
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#15
•
22 september 2010 kl 23:08
Gilla
Jennie: Verkar som du är frisk efter en ganska jobbig tid. Tror inte alls det är farligt för dig att gå ner till 57 kg. Ska du få lik bra flyt som du hade (35 min på 10 km) så är det nog den vikten du ska ha. Svårt och springa snabbt med för många kilon.

BMI säger inget på individnivå egentligen. Men protein och kolhydrater, annars blir det catabol (nedbryande) effekt, det är aldrig bra.

Hoppas du hittar en bra balans mellan träning, bränsle (mat), återhämtning (sömn) och restenav livet.
Oldboy
1952 • Danderyd
#16
•
22 september 2010 kl 23:25
Gilla
Jenny, även om jag också tycker att 57 kg helt enkelt låter magert för din längd så beror det ju på kroppsbyggnad i övrigt. Vill bara ge dig rådet att låt det ta sin tid, det är inte bra att gå ner för fort i vikt, bättre att det tar några år, du har framtiden för dig. Träning och bra kost kommer att göra att kroppen själv hittar sitt jämviktsläge, låt den gör det.
Innan jag började träna för tävling gick jag upp ca ett halvt kg om året i minst 30 år. Sedan började jag träna, gick ner ett par kg och stannade där. Ökad träningsmängd och nyttigare mat har sedan vänt kurvan neråt, ca ett kg per år just nu. Det finns lite annat också men det kan vi hoppa över, ville bara visa mig själv som exempel på att det är viktigast att det går åt rätt håll och det kan friska människor påverka själva. Träna på som det känns bra och ät bra mat.
Frida E
1975 • dalby
#17
•
23 september 2010 kl 12:28
Gilla
johan: att tillfriskna från (vad det verkar) svår anorexi är inte riktigt som att bli frisk från en förkyling. Tre år är i sammanhanget en ganska kort tid, speciellt när tidigare återfall finns med i bilden. Det är därför inte helt okomplicerat eller självklart "inte alls farligt" att gå ner och närma sig undervikt.

Jag menar inte att du, Jenny, inte får lov att sträva efter en vikt och kropp du trivs med, men var väldigt vaksam mot att fastna i gamla mönster. Det låter dock som att du i nuläget har hyfsad koll på läget, ser till att äta ordentligt osv (jag tror nog att du känner till mer än nödvändigt om "nyttig kost"....) och jag hoppas för din skull att du behåller det även framöver!
Jenny
1989 • mönsterås kommun
#18
•
23 september 2010 kl 17:54
Gilla
Tack! ska nämna oxå att jag har panikångest o ibland är det då svårt att bedömma efter pulsen hur man ska träna - om vilopulsen är förhöjd behöver inte alltid betyda infektion!!! många gånger kan jag ha lägre puls efter träning än innan!! min vanliga puls är väll ungifär 38-40 när jag ligger och vilar..40-50 när jag sitter och 48-58 när jag står :) om jag är stressad kan pulsen ibland bli 90 när jag står..

Jo jag vet att man ska akta sig för anorexia men jag är ändå ganska långt därifrån om jag väger cirka 57 även om jag är smal då..när jag var sjuk vägde jag lixsom 45 kg...vill inte dit igen!!!

har mkt lättare för att springa än att gå..jag fick skador o inflammationer i benen då när jag tränade med anorexia o jag tränade även om det gjorde ont o jag inte borde för att jag fick RIKTIG panik annars..Var en ond cirkel..ett dåligt tvång..men nu är jag fri från det och känner mig stark när jag tränar, lyssnar på min kropp och upplever träning som något lustfyllt..bara det att jag är stel i benen sen skadorna innan blodcirkulationen är igång, ibland kan det ömma pytte men blir bättre o bättre!! känner att kroppen mår bra av att röra på sig o jag blir mindre stel o strechar mkt..då kan det väll aldrig va fel??
Tränar fem gånger i veckan o går två..
Frida E
1975 • dalby
#19
•
23 september 2010 kl 19:19
Gilla
Jag tänker inte ge mig på att försöka avgöra vad som är rätt och fel för just dig, och jag vill absolut inte avråda dig från att träna! Men generellt kan man säga att det mycket väl kan vara väldigt "fel" även om allt känns bra -är det inte ofta det som är problemet, att det (åtminstone under en period..) känns alldeles för bra att träna, inte äta, viktnedgången osv. Och om man väl fastnar då, är det lättare sagt än gjort att ta sig ur. Visst, 57 kg är för dig kanske inte en "anorektisk" vikt (om än väl på gränsen till undervikt), men risken är att du på väg dit faller tillbaka i gamla möster som gör att du kanske inte kan stoppa vid 57. Eller iallafall att du inte alls mår lika bra längre, när du väl kommer dit.
Återigen, jag kan inte uttala mig om just din situation, jag reagerade mest på den lättvindiga kommentaren att "du är frisk, inga problem, bara bra att sikta på den vikten om du vill springa snabbt igen". Det tyder på att man kanske inte har så stor insikt i hur den sjukdomen fungerar. Att sikta på den tid du höll när du var sjuk är kanske inte det primära målet just nu, och jag menar bara att du ska vara väldigt, väldigt vaksam. Fantastiskt att du mår bra just nu, så akta dig bara för att äventyra ditt välmående genom att ge dig in på alltför triggande vägar. Sjukdomen funkar ju dessvärre på precis det sättet, men du känner väl bäst själv om det är något du kan hantera eller ej.
Åsa Hjalmarsson
1981 • Värmdö
#20
•
24 september 2010 kl 09:16
Gilla
Det som skrämmer mig är hur fixerad du är vid just den exakta vikten du ska väga, inte hur du mår av träningen som du utför eller glädjen du borde känna över att du är så aktiv! Mig veterligen så är anorexi inget som enbart går över för att man går upp i vikt igen utan det är ett väl invant tankemönster om kroppsideal på en osund väg. Det låter som (jag är ingen expert) du har mycket av dina tankegångar kvar!

Mitt råd: Strunta i att fokusera på vikten! Fokusera på framsteg du gör, såväl inom ridningen och träningen och ta inte ut dig för hårt. Njut av att låta kroppen återhämta sig emellan varven men framförallt njut av hur kul det är med träningen. Lycka till med såväl ridning som löpning!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.