Löpning • Träning • 38 inlägg • 5155 visningar •

Hur blir det roligare med långpass?

Ulrika A
1971 • Höganäs
#1
•
15 juni 2011 - 22:50
Gilla
Jag tränar inför Stockholms halvmara och ökar på långpassen efter hand, med fem minuter i veckan. Drygt 13 km är det längsta passet jag kört. Nu märker jag att jag drar mig för att ta mig ut..."blåser det inte lite väl mycket"...."oj, är klockan SÅ mycket, då hinner jag inte"...och en massa andra dåliga ursäkter.
Det känns helt enkelt skittråkigt att vara ute i över 90 minuter. Jag joggar långsamt så jag kan inte påstå att det är direkt jobbigt, mer än att knäna och höfterna börjar protestera ett par kilometer hemifrån, men det är ju därför jag ökar distansen långsamt.
Tanken på att jag måste vänja mig att vara ute i TVÅ TIMMAR känns oöverstiglig. Å andra sidan vet jag ju att jag verkligen kommer att vara överlycklig när jag väl går i mål. Vet redan nu att jag nog inte kommer att bli en maralöpare, att bli snabbare på milen verkar mycket roligare.
Ge mig era bästa tips på hur jag kommer att längta efter långpass i sommar, pleeease!!
< < < 1 2 > > >
Anki Skoog
1970 • Vaxholm
#21
•
16 juni 2011 kl 18:23
Gilla
Lyssna på P3 Dokumentär. Dom är dock bara cirka 75 minuter, men du kanske kan sätta på det när du sprungit ett tag. Jag brukar ta omvägar för att få lyssna klart. Dokumentärerna är verkligen bra.
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#22
•
16 juni 2011 kl 19:59
Gilla
Spring på stigar i naturen. Bonus är att det går långsammare så man orkar längre, och det är mer varierat för benen. Lyssna på naturen tycker jag är bättre än hörlurar.
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#23
•
16 juni 2011 kl 20:04
Gilla
@Per: håller med dig fullständigt. Inte konstigt att min medelpasslängd för vissa månader är uppe på en halvmara :)
Pär W
1967 • Skellefteå
#24
•
16 juni 2011 kl 20:51
Gilla
Ett kanske lite dyrt sätt att få det roligare på långpassen är att resa till t ex London, Reykjavik, Rom eller Innsbruck och se städerna genom att löpa omkring i dem. Det funkar för mig. I och för sig brukar jag tycka om långpass även på hemmaplan.
Mårten Hemström
1969 • Sala
#25
•
17 juni 2011 kl 14:37
Gilla
Rickard, jo...ja....*host*
Kajsa B
1987 • Göteborg
#26
•
17 juni 2011 kl 15:17
Gilla
Håller med Pär. mitt längsta pass (3 mil) sprang jag i Washington DC som sightsing. helt underbart, men kommer så mycket längre och hinner se så mycket mer än om man går.
Går även att springa på sightsingvis i sina egna hemtrakter, finns garanterat små vägar etc du ännu inte upptäckt.

ett annat sätt är att stoppa busskortet i fickan och sen bara springa bortåt. blir lätt mer enformigt och låst i var man kan springa om man ska avsluta där man startade. upptäcksfärder är de bästa långpassen, och när man råkar springa vilse är även då man lättast springer längre än man trodde att man orkade.
Eva Stenberg
1966 • Varberg
#27
•
17 juni 2011 kl 19:31
Gilla
När det är dags för långpass brukar jag se till att springa en helt eller delvis ny runda.
Eller åka någonstans och springa där.
Själv gillar jag natur/terräng bäst och där finns alltid mycket att titta på.
Sist sprang jag dock ned i ett dike när jag kollade in en örn högt uppe i skyn!
När jag inte är upptagen av djur och natur kör min hjärna egna program, musik,allmänna funderingar mm mm. Praktiskt!
Mats Fredholm
1964 • Sollentuna
#28
•
17 juni 2011 kl 23:51
Gilla
Springer man i/efter regn har man fullt upp med att undvika alla bruna skogssniglar :)
Man kan se en hel familj på 10 stycken kalasa på en artfrände, *yuk*
Bertil Örjestad
2008 • Umeå
#29
•
18 juni 2011 kl 08:22
Gilla
Man har aldrig roligare än man gör det...........Tror man bör variera slingorna på långpassen samt ev bra musik i lurarna. Man ska ta det lugnt eftersom passet går ut på att vänja kroppen.
Jag har exempelvis 3 potentiella slingor på dryga 20-25 km jag kan alternera mellan.
Camilla
1976 • Björklinge
#30
•
18 juni 2011 kl 20:31
Gilla
Ja, jag tycker ju att långpassen är de roligaste...har inte kört så många ännu, men jag tror att om man varierar underlaget och vart man springer så blir det ju lite roligare! Sen kan man ju byta håll....eller bara springa precis där man vill och kolla sträckan eller tiden på klockan. Själv då jag springer så försvinner bara tiden...tycker det är härligt, men jag tänker på lite "hur" jag ska springa....typ här är en backe...."öka farten, upp på tå....snabba ben..."...osv...sen kollar jag klockan och hastigheten....ibland funderar jag lite på andra saker..... Än så länge är löp passen lite som en drog...Men jag kan tänka mig att det inte blir lika mysigt i snöslask..... Fast blir det bara tillräckligt mycket snö, så åker skidorna på istället!
Johan Dahlgren
1974 • Hisings Kärra
#31
•
18 juni 2011 kl 21:17
Gilla
Kör några intervallpass 10x400 meter så kommer du längta efter långpassen...
Testa att dela upp långpassen: spring 5 km, in och drick lite, och tänk att så fort du ger dig ut på andra varvet så har du inte ens hälften kvar.
Själv springer jag alltid utan musik i öronen, men det kan nog hälpa ibland.
Du kanske är precis i början av din löparkarriär och då kan det vara så att det är för tufft att springa 10 km och längre. Jag började springa för tre år sedan, och första året var inte roligt, ont lite överallt och kände som du inför långa pass. Ta det i den takt som är lagom, bind dig inte vid någon tid till halvmaran.
Inser att jag själv är lycklig som t.o.m längtar efter att köra ovan nämnda intervallpass en regnig dag i november :-)
hernwall
1966 • handen
#32
•
19 juni 2011 kl 13:13
Gilla
Njut av att du klarar av det! Njut av att kroppen tar dig konstant framåt. Och när det blir tungt, så hitta de positiva känslorna i att du trots allt biter ihop och fortsatt tar dig framåt!

Eller, mer kortfattat; sök de positiva tankarna. Och stäng av resten. Låt löppassen generellt, och särskilt så långpassen, vara en njutning. Ett tillfälle bortom tid och rum.

Detta fungerar (ofta) för mig. Och med ökad erfarenhet, så inträder det där så snart jag börjar dra på mig kläderna - känner mig som en liten hundvalp som får syn på kopplet .. jag skall få komma ut och "leka" av mig! :)

(sedan hjälper musik ibland, eller vetskapen om att jag om X meter skall ta en bit av medhavd energikaka, eller något annat gottigt)

Var envis. Så kommer belöningen!
Lycka till.
Joacim Martinsson Rikner
1972 • Växjö
#33
•
19 juni 2011 kl 18:01
Gilla
Under mitt första år som regelbunden löpare fann jag lyckan i att långpassen blev längre och längre. Jag satte nya rekord hela tiden! Dessutom var det ett nytt äventyr varje gång. Hur känns kroppen efter X km? Orkar jag hålla farten när jag passerar 2X km? Hur känns en fartökning efter två timmars löpning? Det finns så mycket att lära sig.

Numera gillar jag framför allt "expeditionskänslan". Kolla väder, karta, ladda energi, gå och lägga sig lite tidigare än vanligt, packa vätska och energi eller planera provianteringsstoppen.

Jag brukar se till att bli avsläppt innan vi kommer hem och springer sedan hem sista biten som ett långpass.

När jag har behövt tvinga upp distansen, säg från 17 till 19 km, så har jag oftast sprungit hemifrån rakt ut i 9,5 km och det är ju inget. Sen måste man ta sig hem igen och om det blir strid så handlar den om huruvida man ska gå sista biten hem eller inte. Och gå vill man ju inte.
Ulrika A
1971 • Höganäs
#34
•
20 juni 2011 kl 09:45
Gilla
Tack för alla härliga tips! Ska verkligen prova igenom dem under sommaren!
Mats Collin
1968 • Haninge
#35
•
20 juni 2011 kl 09:58
Gilla
Jag har väl inte direkt sprungit riktigt långt än... men det jag har skippat i löpningen är mp3, bara strul med lurar å så vidare... nu älskar ja att bara lyssna på det som är runt omkring å vara i sin egna värld.
Men det som ja tycker gör löpningen roligare är att ha en pulsklocka, smartphone eller dylikt som mäter sträckan... ja sticker bara ut å springer utan mål, hittar nya vägar vartefter...sen bara kolla telefon / klocka hur mkt man tillryggalagt...
Känner som du ibland... att det är för varmt, för kallt, för blåsigt, har inte tid å så vidare... men lycka till... spring på, för det ska ja göra...
patrik t
1974 • Enskede
#36
•
20 juni 2011 kl 10:11
Gilla
en grej jag har gjort ibland på de riktigt långa passen (30+) är att gå var 10:e minut, inte bara när jag blivit trött utan redan från början. då orkar man hålla på längre utan att slita så mycket mer på kroppen och det blir lättare att hålla jämn fart. samtidigt får man en naturlig indelning av rundan i ett antal etapper och du kan passa på att äta russin eller dricka något i någon av gångpauserna som du har att se fram emot.

och så poddradio förstås. förutom de svenska kanalerna finns det åtskilliga asbra program från t ex BBC, och en rad amerikanska kanaler.
Irina
1981 • Uppsala
#37
•
20 juni 2011 kl 10:12
Gilla
Jag måste lyssna på bra musik. kan inte titta runt när jag springer, jag måste fokusera...
Matilda Sigemo
1996 • Saltsjö-Boo
#38
•
20 juni 2011 kl 13:23
Gilla
Jag håller på och springer på ett nybörjar program så jag har inte kommit så långt ännu som ni har. Men jag måste lyssna på musik för att koncentrera mig och om man har radio så kan man inte ha en timer på så det blir min egna lilla musiklista som jag lyssnar på tills timern säger att mig att nu kan du varva ner den sista biten hem. :)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.