28 februari 2008 kl 12:01
Jo! Blodkroppar kan krossas under fotsulorna.
På 60-70 talet tränade jag en hel del barfota.
Hade ju imponerats av Bikila!
Jag sprang nämligen 3km terräng nästan en minut snabbare utan skor.
Några gånger runt -70 fick jag blodfärgning i urinen när jag hade sprungit långt. Då hade jag visserligen sprungit med skor, men på hårt underlag. Skorna på den tiden hade heller inte samma dämpning.
I början på 70-talet började jag springa längre sträckor. Jag sprang till exempel ett cykellopp ( !) på ca 30 km mycket asfalt, anordnat av FJS i Karlsborg.
Men jag sprang barfota, för att få en bra tid. Efteråt hade jag väldigt rödfärgad urin. Jag trodde jag hade fel på njurarna och genomgick röntgen och andra undersökningar.
Därefter slutade jag springa barfota på vägar (men ibland på gräsunderlag)
och har aldrig senare haft några problem med rödfärgning.
Är blodgivare (snart 70 ggr) och ligger stadigt på 140-155 i hb.
Äter blandat, ser till att komplettera med C-vitamin för att höja järnupptaget, undviker hämmande produkter som mjölk och te vid måltiderna.
Rolf