10 april 2013 kl 22:16
Jag tränade väldigt hårt som tonåring. Då, i början på 90-talet var det ganska stort ståhej kring "orienterardöden" som man antog vara ett twarvirus vilket ledde till plötslig hjärtdöd hos dessa idrottare. Jag nojjade mycket kring detta och började känna efter hur hjärtat slog efter träning. Jag blev mycket orolig och fick flera panikångestattacker. Efter ett tag vågade jag inte fortsätta med träningen. Jag slutade helt och tog inte upp den förrän 2011 igen.
De panikångestattacker jag fick kändes väldigt fysiska. Hjärtklappning, yrsel/svimningskänslor, känsla av overklighet och att tappa fotfästet. Panik helt enkelt. Kallsvett, svaghetskänsla etc. Det jag vill säga med detta är att panikångest kan ta sig rent fysiska uttryck. Det som hjälpte mig att komma över den akuta fasen var KBT, Kognitiv Beteende Terapi. Jag fick också lära mig mycket kring hur psyket och kroppen fungerar och interagerar. Det kanske kan vara något att prova?
Till att börja med ska du förstås utesluta att det är något fel på ditt hjärta, men du tycks ju ha fått en grundlig genomgång.