Löpning Avancerad träning 59 inlägg 12206 visningar

Landa på hälen är mer löpekonomiskt.

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#1
6 september 2013 - 09:23
Gilla
http://journals.lww.com/acsm-msse/Abstract/publishahead/Rearfoot_Striking_Runners_Are_More_Economical_than.98251.aspx?utm_content=buffere6816&utm_source=buffer&utm_medium=twitter&utm_campaign=Buffer

Det här är väl egentligen inget nytt, väldigt många duktiga marathonlöpare (speciellt på motionärsnivå) springer med "glid-stilen", dvs mycket markkontakt, långa steg och landar på hälen. Inte så snyggt kanske. Tänkte på det senast i damernas VM-mara där Valeria Straneo krossade alla (utom en) de gasell-löpande, framfotslandande östafrikanskorna, med sin effektiva glid-stil med kraftig hällandning.

Det som är intressant är ju just att så många jobbar med att springa mer åt "flyg-stil"-hållet, inklusive jag själv, med ett snyggt steg osv. Men den här studien visar tydligt att glid-stilen är mer ekonomisk.

Så för marathon tror jag nog nästan att de flesta skulle springa fortare om dom sprang "fulare".

Mindre löpskolning och mer "spring ungefär som de som tävlar i gång"?

Synpunkter på det?
< < < 1 2 3 > > >
1957 • Drammen
#21
6 september 2013 kl 15:51
Gilla
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#22
6 september 2013 kl 16:41 Redigerad 6 september 2013 kl 16:41
Gilla
Tack för länken Erik!

Vi vet ju inte hur dessa löpare sprang i övrigt, vilken teknik de hade osv.

Men det som är riktigt intressant, och som framkommer i artikeln från NY Times är att gruppen som landade på hälen förbrukade mindre glukos och använde mindre syre än gruppen som landade på framfoten.

När man sedan gjorde det omvända och lät häl-landarna landa på framfoten och vice versa med framfotslandarna så var resultatet detsamma, dvs att landa på hälen var det mest ekonomiska. Även för de löpare som kanske sprungit många år med framfotslandning.

Så hur man än vrider och vänder på det hela så är det svårt att komma bort ifrån faktumet att det i denna studie var bättre att landa på hälen, oavsett vilken löpteknik man hade i övrigt.

I a f i farter upp till 15 km/h. Intressant är det hursom.
Oldboy
1952 • Danderyd
#23
7 september 2013 kl 14:38
Gilla
De fysiska lagarna som styr hur kroppen kan röra sig har vi ältat många varv i trådar för något år sedan. I Gabriels youtube-klipp talar kommentatorn om en HÖGRE stegfrekvens hos "glidaren" och en kortare flygtid som gör att man inte kommer lika högt upp i luften i varje steg. Notera att det är jordens gravitation som bestämmer hur högt tyngdpunkten (masscentrum) når i varje steg för en viss tid i luften. Det ena vi kan ändra är kroppsdelarnas inbördes lägen, vi kan låta foten och benet falla ner, sparka ner foten eller hålla emot. Märkligt nog verkar hålla emot vara bäst, världsmästare springer tyst, det framhålls också i "Born to run".
Man kanske inte håller emot i egentlig mening utan anpassar rörelsen så att foten träffar marken med precision.
Det andra vi kan ändra är alltså flygtiden, och därmed markkontakttiden om vi behåller stegfrekvensen. Det man förlorar vid lång makkontakttid är att benet måste accelereras mera för att hinna fram i tid till nästa landning - för varje steg rör sig ju foten mellan stillastående (under markkontakten) till ungefär dubbla löphastigheten.
Vad har detta med häl- och mellanfotslandning att göra? Tja, med högre stegfekvens minskar flygtiden och hällandningen kostar mindre i form av stötigt nedslag, jämfört med lägre stegfrekvens. Och tyngdpunkten rör sig mindre vertikalt. Men till slut hinner inte benen med, man får välja stil efter hur ens kropp och hjärna är beskaffade.
Men frågan är intressant, det finns många aspekter, forska mera!
Thomas Svensson
1982 • Hästveda
#24
7 september 2013 kl 18:11
Gilla
Allt blev bättre när jag bytte till framfotslöpning. Det ställer dock stora krav på de underutvecklade vadmusklerna man får av hällöpning.

Sen så avlastar det baksida lår samtidigt som det lägger lite mer belastning på lårets framsida.

Löpekonomiskt så tycker jag framfotslöpning ger mindre mjölksyra men är jobbigare muskulärt. Konditionsmässigt ungefär lika

Får väl se om man säger samma sak om ett halvår :)

Lars Svärd
1973 • Järfälla
#25
7 september 2013 kl 21:50
Gilla
Väldigt mycket tid lägs ned i diskussioner kring fotens landning. Man kan lätt tro att fötterna är allt när det gäller löpning. Varför detta överdrivna intresse? Skador och försäljning tror jag. Hade vi haft skor på knäna skulle förmodligen knävinkeln vara högsta snackisen, och inget fel i det. Helheten ger helhetsbilden dock. Att alltid hänvisa till eliten är också lite konstig. Få människokroppar mår riktigt bra av en sådan behandling som de utsätts för jämnt.
Andreas
1984 • Kävlinge
#26
8 september 2013 kl 00:19
Gilla
Tror man på den studien tror man säkert inte på gravitationen heller. Alla är födda med sina bästa skor och ett naturligt eget steg, barfota. En skoklädd fot är en sovande fot i oföränderlig miljö.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#27
8 september 2013 kl 07:53
Gilla
Man måste ju se den här diskussionen i ljuset av alla barfota/pose-method/mid-foot strike-propaganda som varit de senaste åren.

I Central Park förra hösten så kryllade det av löpare som studsade fram på tå, det verkade nästan vara någon slags sport att inte sätta ner hälen för en del.

Det är ju därför dessa studier nu görs, just för att en massa självsäkra personer skrivit böcker, hållt föreläsningar och sålt miljontals minimalistiska skor med budskapet att det är så är man ska springa, för det är naturligt - så springer barnen i Afrika osv.

Så med tanke på debatten de senaste åren så är detta intressant att diskutera. Sen förstår väl alla att en god löpteknik är oändligt mycket mer än bara om man ska landa på hälen eller inte.

Men jag tycker att det är bra att det visar sig att det inte är svart eller vitt så som många av de ivrigaste Born to Run-förespråkarna/Pose-personerna hävdar.
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#28
8 september 2013 kl 08:26
Gilla
Ekonomi och skadefritt är inte samma sak. Att springa långsamt är inte att springa fort. Att springa på tå eller häl är inte de ända sätten att springa på. Att springa på löpband är inte att springa på gator eller i spår. Det är på tok för komplicerat för Quick fix.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#29
8 september 2013 kl 08:30
1 Gilla
"Att springa långsamt är inte att springa fort."

Nej, det har du ju rätt i.
HR
1972 • Stockholm
#30
8 september 2013 kl 09:25
Gilla
Som tillägg till #29 - som jag håller med om - så tycker jag att varierat underlag och varierad fart ger en bra och mångsidig löputveckling. Att bara mala på monotont i långsamfart ger en ganska låg utveckling och på sikt så undviker man iallafall inte skador eller krämpor. De som sprungit långsamt länge (med flit alltså) och sedan växlar upp i fart brukar ofta inte hålla bättre än en relativt färsk löpare som springer varierat. Belastningen blir ju olika på flera sätt i olika fart och underlag.

Att springa långt och långsamt är inte så svårt för gemene man och kvinna, det klarar de flesta och det handlar ofta mer om tålamod och lite pannben. Att springa fort är en helt annan tekopp. Det klarar inte alla utan att krokna eller gå sönder. Du kan stuka foten när du promenerar och du kan stuka foten i 2.45 tempo - men slitaget av fartlöpning är ganska påtagligt även på kortare sträckor.
1959 • Saltsjö-Boo
#31
8 september 2013 kl 11:00
Gilla
Här finns en ganska ny studie på området som i kan läsas gratis i helhet: http://www.umass.edu/locomotion/pdfs/jap-2013.pdf
Den är inte alls lika kategorisk i sina slutsatser. En signifikant effekt är att hällöpare som "tvingas" till framfotslöpning får försämrad löpekonomi.
Överlag tycker jag också att det finns tendenser till att framfotslöpning förbrukar en större andel kolhydrater. Kanske beror detta på att vissa muskelgrupper belastas hårdare, vilket rekryterar en större andel snabba fibrer, som ju är dåliga på att förbränna fett. Detta skulle ju kunna tyda på en uthållighetsfördel för hälisättning...
Acke5
1959 • Göteborg
#32
8 september 2013 kl 11:36
Gilla
Är det så "enkelt" som att eliten springer som den springer, för att det är det snabbaste sättet att springa?
Ekonomin (energiförbrukningen?) är av underordnad betydelse, då man har tränat enormt mycket för att orka med sin vackra löpstil i hög fart. (precis som för en bränsleslukande racerbil, så finns ju möjlighet till gratis kolhydratstankning under de långa loppen.)Prokuktiviteten blir ändå hög, då de levererar många meter per tidsenhet.

Vi andra dödliga får hasa oss fram som en krökt ostbåge, för att ö h t kunna orka förflytta oss 4 mil.
Per Persson
1962 • Enköping
#33
8 september 2013 kl 21:54
1 Gilla
Vetenskapen får säga vad den vill. Som tidigare hällöpare med tjockdojjor som bytt till lättare skor och ett steg som landar på framfoten mer under kroppen än som tidigare framför kan jag bara säga att jag byter då aldrig tillbaka. Testade en bit idag att springa som förr, ( med tanke på den här tråden) att typ dra sig fram istället för att nyttja gravitationen och falla framåt. Finns inget som skulle kunna få mig att byta tillbaka. Känns bara styltigt och minst sagt oekonomiskt. Jag tänker hög höft, stolt hållning, fram (upp) med knät, tryck fram höften, skjut ifrån - istället som förr att draaaa dig fram. Eller tänker, det går av sig själv numera. Skön känsla helt enket. Men det är jag det. Gör som ni vill. Men inga vetenskapliga studier i världen kan få mig att byta åsikt om vilket sätt som är mest optimalt. (för mig)
Oldboy
1952 • Danderyd
#34
8 september 2013 kl 23:17
Gilla
För 5-6 år sedan bytte jag också till mellanfotslandning, för att kunna springa med lättare skor. Som en förutsättning gällde då att få upp stegfrekvensen och landa under kroppen, ungefär i alla fall.
I höstas drabbades jag av quadricepstendinos (tror jag) och httade ingen lösning förrän jag började landa på hälen igen. Men steget i övrigt och stegfrekvensen är desamma så det är ingen återgång till mitt gamla steg. Blev förvånad över att det gick så lätt att byta. Märkte varken att det gick långsamare eller snabbare att springa heller. Att jag vill tillbaka till mellanfotslandning beror på att dels tror jag att hällandningen frestar mer på hälkuddarna och på ledytorna i knän och höfter, dels på att jag vill kunna springa med lättare skor än Brooks Green Silence uta att riskera ovan nämnda delar. Men jag kan ju ha fått min quadricepstendinos p g a mellanfotslandninge - dock lite märkligt då jag sprungit väldigt kontinuerligt med mycket liten årlig mängdökning.
Andreas
1984 • Kävlinge
#35
9 september 2013 kl 08:23
2 Gilla
Att springa på tå utan att sätta ner hälen är oerhört krävande för vaderna. Det är nån slags allmänvriden vaneföreställning om att det är så man springer på framfoten.

Sen att man kallar att springa som människan gjort i miljontals år för nån slags metod "pose" är också helt vanvettigt. I dag är det normbrytande att göra något som mänskligheten gjort i hela sin existens.

Men framför allt, de flesta bör nog ta ett steg tillbaka och utgå från sig själva istället för att jämföra sig med andra... :)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#36
11 september 2013 kl 11:03
1 Gilla
"I dag är det normbrytande att göra något som mänskligheten gjort i hela sin existens."

Fast det där vet vi ju inget om. Framfotsförespråkaren Dr Lieberman (som också är avlönad av Vibram, jorå såatte!) genomförde en studie som visade att de flesta kenyaner som sprang barfota landade på framfoten.

Det som man däremot inte får höra så mycket om är att när 4 andra forskare åkte till Kenya för att försöka upprepa Liebermans resultat så blev det tvärtom. I deras studie landade 72% av kenyanerna på hälen när de sprang barfota. Vilket är i princip exakt samma siffra som man får när man tittar på eliten i marathon, om de landar på häl eller framfot.

Läs om det här: http://traningslara.se/kenyaner-landar-oftast-pa-halen-nar-de-loper/

Vad människan har gjort i miljontals år vet vi inte. Förmodligen har den gjort lite olika.

Studien är intressant eftersom framfotsförespråkarna haft just löpekonomin som ett av huvudargumenten för sin tes. Dvs man kommer att orka springa fortare och längre om man landar på mellanfot/framfot.

Sen behöver ingen påpeka att löpteknik handlar om så mycket mer än om man landar på hälen eller inte. Det vet vi redan. Men nu diskuterar vi just häl/framfotslandning.
Ingalill Lindholm
1979 • Älvkarleby
#37
11 september 2013 kl 14:06
Gilla
Intressant video, lite för lång för att kolla på jobbet dock. Får kolla när jag kommer hem, följer denna diskussion med intresse!
Annelie
1971 • Skövde
#38
11 september 2013 kl 20:54
1 Gilla
Ser på videon och kan nog konstatera att jag är en glidare då jag har väldigt lite flygtid. Dock landar jag inte på hälen. Tycker nog att glidarens kortare steg/högre frekvens gynnar en mellanfotslandning.

Men egentligen bryr jag mig inte om jag är en glidare eller gasell. Jag springer i den stilen som passar den kropp, fart och ambitioner jag har.
1978 • Stockholm
#39
12 september 2013 kl 09:58
2 Gilla
"Men inga vetenskapliga studier i världen kan få mig att byta åsikt om vilket sätt som är mest optimalt"

Trevligt att läsa att åtminstone en minimalist-förespråkare inte skäms över att vara fundamentalist.
Per Persson
1962 • Enköping
#40
12 september 2013 kl 10:22
1 Gilla
Johan, du glömde citera den i sammanhanget väsentliga avslutningen - för mig. Jag kan jämnföra och har gjort mitt val, framförallt ur aspekten att det ska kännas lätt och kul att springa. Du - och alla andra får göra ert eget val. Med eller utan stöd från vetenskapliga studier.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.