Löpning • Övrigt • 22 inlägg • 2384 visningar •

ibland undrar jag...

Bengt
1979 • Vallentuna
#1
•
5 oktober 2008 - 17:37
Gilla
ibland undrar jag vad som driver oss...

Jag var nyss ute på en runda på dryga 11km. vädret var regn, hård blåst och 9 grader. De första kilometrarna innan jag hade hunnit bli genomvåt var lite jobbiga. Men när alla kläder var helt blöta och jag inte kunde bli mycket blötare så var det ganska trevligt, av någon märklig anledning.

Det konstiga var att jag inte var ensam på vägarna. Jag mötte två stycken som cyklade, en som åkte rullskidor, och en annan som var ute och sprang. Så man är väll tydligen inte ensam om att tycka att lite regn inte får stoppa en löpar runda...
< < < 1 2 > > >
Johan Wibäck
1971 • Huddinge
#2
•
5 oktober 2008 kl 17:45
Gilla
Var även jag ute och lufsade runt i eftermiddags. Blev en underbart skön runda, dessutom fick jag tillfälle att träna ordentlig motvind.

Mötte liksom du ett antal andra som var ute och tränade i busvädret. Kul!
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#3
•
5 oktober 2008 kl 17:48
Gilla
Två saker driver mig:

1. Regn är bonus, hagel är bonus, blåst och helst är bonus osv osv. Får man flera kallas det för synergieffekt. Dåligt väder driver ut latmasken och klenheten ur kroppen.
2. På samma sätt som att det inte är min hunds fel att det regnar och att hon måste ut och kissa i alla fall, är det ju inte löpträningens eller mitt eget fel att det regnar - det är ingen ursäkt att stanna inomhus.

Dessa två saker driver mig att träna i ALLA väder, året runt.
Cecilia Moore
1960 • Nyköping
#4
•
5 oktober 2008 kl 18:17
Gilla
Springer gärna en runda varje onsdag lunch. Jobbar länge den dagen, och orkar bättre om jag har varit ute mina 5 km. Senast regnade det rejält, men jag tycker att alla övervägande (är det för blött, blåser det från fel håll, ska jag vänta tills i morgon) stjäl energi - och jag har aldrig ångrat mig efteråt! Tycker dessutom att det går lätt att andas i när det är regnigt.
Per Bilén
1969 • Halmstad
#5
•
5 oktober 2008 kl 18:36
Gilla
Min runda började med regn och rusk, men efter halva rundan så tittade solen fram. Då får man sin belöning.

Tycker inte regnet gör så mycket, man blir ju inte mer än blöt. Gäller dock att snabbt hoppa in i en varm dusch efteråt.
Erik
1976 • Stockholm
#6
•
5 oktober 2008 kl 18:37
Gilla
En orienterare jag kände var alltid optimistisk över vädret för han hade alltid varit med om värre väder tidigare. Om det ösregnade kunde han ex.vis. relatera till att han hade sprungit på fjället i snöstorm osv...
Johan I
1987 • Örebro
#7
•
5 oktober 2008 kl 21:43
Gilla
Håller med Tergat.
Att ta sig ut "mot alla odds" är ju en stor bedrift i sig och bara det är en bra träning, både mentalt och fysiskt. Inte bara för löpningen heller, att ta sig ut kan också innebära det steget som får en att kanske "ta tag" i sitt liv, t.ex. lösa något problem man har eller gå på en dejt man är nervös för eller vad det nu kan vara.

Jag ser löpningen som en utmaning, om man då lägger till lite fler "svårigheter"/"hinder" utöver det som redan ingår i själva löpningen så känns det ju bara ännu bättre efteråt, även om det kan vara en pina att ta sig igenom och tiderna inte blir jätte bra.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#8
•
6 oktober 2008 kl 15:42
Gilla
Är det eländigt väder ute och det tar emot så tänker jag bara "exakt så här kan det vara på nästa tävling, lika bra att du vänjer dig". Sen är det inga problem med motivationen.
Pål Nilsson
1976 • Höör
#9
•
6 oktober 2008 kl 21:40
Gilla
Ju fler utmaningar man kan lägga till löpningen, desto bättre. Jag kan t.ex. gilla att springa dagen efter en ordentlig fylla. Det är en jättestor utmaning eftersom att det är vansinnigt plågsamt. Känns som om man driver ut allt det onda ur kroppen. Ungefär som åderlåtning.
Jens Pettersson
1971 • Västerås
#10
•
7 oktober 2008 kl 09:04
Gilla
...eller så kan man fundera på hur dom har det i Darfur när man springer i regnet!
Maria Nilsson
1969 • Borensberg
#11
•
9 oktober 2008 kl 11:11
Gilla
Blev lite full i skratt när jag läste ditt inlägg, Janne W. För ca 20 år sedan när jag träffade min blivande man, visade det sig att vi delade samma intresse för att cykla landsvägscykling. Eftersom vi då bodde i Motala var det ju givet att vi skulle cykla Vätternrundan. Med på träningsrundorna var även min nuvarande svärfar. Var det någon gång så att nån klagade på vädret var (och är) hans stående kommentar: "Det kan regna på Vätternrundan också!" Detta uttryck har blivit en klassiker i vår familj. Vi har ett annat också: "Det som inte dödar, det härdar." Och det är väl så att om man ägnar sig år konditionskrävande utomhusidrotter så blir man ganska härdad, eller?
Linda Eliasson
1978 • Nacka
#12
•
9 oktober 2008 kl 11:26
Gilla
Själv provade jag uttrycket "men det är ju härligt när det tar emot lite!" när jag och min pojkvän var ute på vårt första långpass tillsammans- i snöstorm! Pojkvännen blev sur som en citron och sen tog det ett halvår innan han ville följa med på ett nytt långpass... Men det var faktiskt väldigt skönt! :-)
Mattias Olsson
1977 • Södra Sandby
#13
•
10 oktober 2008 kl 11:15
Gilla
Såg en film för ett tag sen där en av huvudpersonerna sa följande när det regnade:

- Det finns inget dåligt väder, bara olika sorters bra väder och i dag när det regnar är det en annan sorts bra väder.

Det tyckte jag var en härlig inställning och jag försöker ha det i tanken när det regnar och blåser.
Patrik L
1975 • Kristinehamn
#14
•
10 oktober 2008 kl 15:13
Gilla
Linda E.... Vad var skönt, långpasset, eller att pojkvännen inte följde med på ett halvår??? ;-)
Daniel Ernstson
1982 • KALMAR
#15
•
10 oktober 2008 kl 15:20
Gilla
visst kan det vara skönt när det regnar och det blir lättare att andas, visst det kan vara att trevligt att springa och att komma in från rundan när vinden piskar en i nacken så att kalla kårar ilar längs ryggraden och fötterna blir blöta kalla isbitar

MEN

Visst är det förbannat mysigt, när solen är på väg uppåt eller neråt och det är långa skuggor, träden skiftar i alla härliga nyanser och det är sådär lagom 14 grader i luften och fåglarna kvittrar och den enda vinden som känns är den man åstadkommer själv.

Kort sagt, varje runda har något som man kan ta vara på.
Tomas
1967 • Svea rike
#16
•
10 oktober 2008 kl 18:52
Gilla
Rolig historia Linda :-)

Visst känns det fördjävligt ibland när höstsolen uteblir, men när man väl kommit ut så njuter man ju i fulla drag.
Linda Eliasson
1978 • Nacka
#17
•
10 oktober 2008 kl 19:05
Gilla
Hmmm... såg nu hur mitt inlägg såg ut. Tur att pojkvännen inte är en jogg-are. ;-)
Kanske en freudiansk felsyftning, eftersom jag alltid blir så grinig när han springer ifrån mig -trots att han springer lika mycket på ett år som jag springer på en vecka.
Emil Westin
1991 • Linköping
#18
•
11 oktober 2008 kl 15:05
Gilla
"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken"
Johannes Nyberg
1989 • Karlstad
#19
•
11 oktober 2008 kl 15:06
Gilla
Regn är ju underbart att träna i. Det finns ju inget bättre!
Bengt
1979 • Vallentuna
#20
•
11 oktober 2008 kl 15:22
Gilla
Regn är bra att springa i -ibland.
I morse kl 06.30 så duggregnade det lite granna. 10 grader, vindstilla, och duggregn. Ganska ultimat, jag mös av det perfekta löparvädret hela rundan.

Men byt ut duggregn mot ösregn och vindstilla mot hård blåst så är det inte lika underbart längre, iallafall tycker inte jag det. Dock så ställer jag inte in ett löparpass för att det råkar regna, har jag betstämt att jag ska springa så gör jag det. Oavsätt om det regnar och är kallt, eller om det är 30grader och sol...
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.