2 september 2020 kl 15:00
En till killgissning, kanske i kombination med första teorin: När du står still så har du mindre fartvind, som ju hjälper avdunstningen.
Dvs stillaståendet gör att det dunstar mindre, mao du blir blötare (eftersom svetten fortfarande produceras - seghet). Känns i synnerhet precis när man springer iväg efter pausen, när det är rejält varmt och kanske är enda gången under passet som man kan uppleva nån slags lättnad i värme-helvetet.
Jag hade en rejält varm dag i somras. Sprang iof i skogen, men en del öppna ytor i gassande sol. Där blev jag riktigt varm, så till den grad att jag faktiskt stannade en stund i skuggan. Och, som jag beskrev ovan så upplevde jag nästan kyla i 30-graders värme precis när jag sprang iväg.
Där så kylde inte fartvinden mig tillräckligt så länge jag sprang - då hade jag ju inte känt mig så kokt. Därav min "ackumuleringsteori". :-)